av Towanda » 3 juli 2004, 10:31
Jag har tyvärr slut på min mammas hemgjorda lut-tvättmedel, som förövreigt är alldeles utmärkt att hälla i tvättmaskinen alternativt handtvätt[}:)] för ren och fin tvätt eller använda som diskmedel...
Utdrag från shenet.se om lutens/såpans historia:
Först gjordes såpa, därefter tvål, men långt in i våra dagar har man rengjort utan båda sorterna. Forntida egyptier och judar tvättade både kropp och kläder med soda, antikens greker och romare rengjorde sig med olja, medeltidens nordbor använde asklut och kineser har från före vår tideräkning använt saponiner från kvillajaträdets eller såpbönträdets bark. När européer tog tvål och såpa till Kina runt år 1900 var de svårsålda eftersom de förstörde både hud och siden. På muséer världen över är det fortfarande saponiner som gäller för tvätt av känsliga textilier.
Mesopotamien Såpans historia börjar antagligen av en tillfällighet. Fett blandad i aska skummar och gör rent. Tillverkning av sådan enkel såpa beskrivs i en sumerisk kilskrift 3000 f. Kr - man blandade 5,5 delar pottaska (träaska) och 1 del olivolja och använde som textilrengöringsmedel. Från Mesopotamien i dagens Irak spreds sedan såpan västerut längs två huvudvägar.
Medelhavet Den sydliga vägen till Europa hette Medelhavet och behärskades av fenicierna. Så gott som alla varor i Medelhavsområdet inklusive dem med östligt ursprung distribuerades av fenicierna tills romarna förstörde Karthago 146 f. Kr.
Nordeuropa Den nordliga såpvägen banades på land av skyterna, ett vildsint folk som bodde i dagens Sydryssland, Bulgarien och Rumänien och hade för vana att dra på östliga fälttåg. Det antas att det var under sådana räder de kom i kontakt med den mesopotamiska såpan på 600-talet f. Kr. Ett par århundrade senare berättar greken Herodotos att skyterna använde såpa till hårtvätt. Skyterna spred sedan såpan i norra Europa: Ryssland, Tyskland, Holland och Norden har alltid gällt för typiska "såptrakter". På 3-400-talen kunde det köpas i tyska städer av särsikilda såpsjudare. Antagligen var det på den vägen den kom till Makedonien. Plutarkos berättar i sina levnadsteckningar om hur Makedoniens kung Demetrius Poliorkes runt 300 f. Kr. köpte tvål för 6.465 kilo guld till sina älskarinnor.
Runt åt 70 berättar Plinius i sin naturhistoria om hur romarna använde importerad såpa - inte till tvätt, utan i salvor mot skabb och till hårfärgning. Idén hade de fått av gallerna som blekte håret med pottaska av bokträ vilket ihop med talg från get ansågs göra håret glansigt. Enligt Plinius kunde gallerna dessutom göra hård såpa, vilket också läkaren Galenos noterade århundradet därpå. Germanerna däremot föredrog mjuk såpa, och det till rengöring, vilket Galenos tyckte var ett förnuftigare bruk av den än hårfärgning.
Sverige Så länge svenskarna bodde på landet tillverkades den mesta såpan hemma. Björkaskluten gjordes på våren. Efter höstslakten när man fått ihop den nödvändiga talgen gick särskilda såpsjudarfruntimmer runt i gårdarna och kokade ihop såpan. Mycket skrock omgärdade detta arbete. Helst skulle det göras i hemlighet och det var noga att inga elaka eller olyckliga människor fanns i närheten och kom åt att titta i såpgrytan, för då kunde deras onda öga förtrolla koket så att det misslyckades. Samma hände om ordet "såpa" sades högt under arbetet med den eller om man glömde att röra åt samma håll.
I södra Sverige där fettråvaran var hampolja blev såpan oftast grön, medan talloljan i norr gjorde såpan gul (dagens såpa, gjord på tallolja, är färgad grön). En och annan magisk såpa med ormhjärtan och fågelhjärtan tillreddes också - se receptexemplen.
Fabrikssåpa Det första privilegiet att inrätta pottaskebränneri och såpsjuderi gavs 1654 av drottning Kristina till Hamiltons Pottaska Compani. Det skulle fram till 1800-talets mitt följas av ytterligare ett par hundra.
Under 1900-talets andra hälft har nästan 85 % av den svenska såpan kommit från Grumme (tidigare Mölnlycke). Många nya märken uppstod när såpa blev populärt som miljövänligt rengöringsmedel i början av 90-talet. Idag finns ett 30-tal.
Priset på såpa 1715 kostade 1 kanna (2,6 liter) såpa 12 öre kopparmynt, halva mjölkpriset. 1735 kostade 1 fjärding (drygt 31 liter) grönsåpa 25 daler; och nu var man nere i en femtedel av mjölkpriset.
Farmakopéerna Såpa har funnits med från början (1775) i den svenska farmakopén. Precis som tvål har den använts till mycket annat än rengöring, framför allt i olika slags plåster. Apoteken gjorde den inte själva utan köpte in den färdig, fram till mitten av 1800-talet gjord av hampolja eller rovolja och eventuellt talg, på 1900-talet av inhemsk linolja eller importerad sojaolja. Tran och fiskolja som förekom vid hemmakokning godtogs aldrig av apoteken. En såpa kom också med i den nordiska farmakopén 1964 men dagens europeiska farmakopé upptar ingen. Endast i Storbritannien, USA och Kina är såpa fortfarande officinell.
• Tidiga farmakopétyper var t. ex. Sapo niger mollis (Svart mjuk tvål), Sapo niger (Svartsåpa) och Sapo viridis (Grönsåpa). Från 1901 kallas såpan Sapo kalinus (Kalitvål).