Mätverktyg & Pennor

[Thomas Hagaeus]

För det mesta behöver man ingen gradering på sitt mätverktyg. Den mesta mätning sker med handen, en pinne som man sätter tummen på och måttar av, en kvist eller grässtrå som man bryter i rätt längd och sedan slänger, eller dylikt. Skall man göra många bitar i samma längd kapar man en pinne i rätt längd, skär några hak där det skall vara t.ex. tapphål, och använder som mall. Detta sparar tid och minneskapacitet (var det 15 eller 17 fot?)

Ibland behöver man dock enheter och då är det bra med en tumstock. Svårare än så är det inte (undvik dock en modern vikbar).

Jag har en en-fotare i fickan vilket jag tycker är smidigt. Bilder på byggmästare visar även att det är vanligt med en-alnare. Lite längre måttstänger som är bra att ha är en famn (3aln) och en stång (5aln).

För längre mått är det bättre med snöre med knutar som Karin och Martina skriver. Man kan lätt dela en sträcka genom att vika snöret, ingen avancerad matte, ta ut räta vinklar (egyptisk triangel), loda och få raka linjer.

Markerar långa raka streck gör man med snörslå, mindre vinklar med vinkelhake. Det har inte hänt så mycket på verktygsfronten dom senaste 1000 åren som man kanske kan tro.

Det finns många fynd av ritsar från medeltid och det blir tydligare än att bara dra med kniven. Själv använder jag dock mest kniv och yxa eftersom jag inte orkar släpa på ytterligare ett verktyg.

12 skrupler = 1 linje
12 linjer = 1 tum (moderna tumstockar med inch har 16 linjer)
6 tum = 1 kvart
12 tum = 1 fot
24 tum = 1 aln
3 aln = 1 famn
5 aln = 1 stång

Att ha 12 som bas är mycket bättre än 10 eller 16.
12 är jämnt delbart med 2, 3, 4 och 6.
16 är jämnt delbart med 2, 4, och 8.
10 är jämnt delbart med 2 och 5.

[Andersson Gunilla]

Måttband i vår mening har jag inte stött på föränn vid sekelskiftet 1700-1800 många tidiga måttband har heller inga måttenheter på bandet utan användaren antingen mäter direkt på kroppen och för direkt över på tyget. Eller markerar själv sina önskade mätenheter med märkbläck (tum, inches, nails...).Tidiga måttband är ett sidentaftsband inrullat i en dosa med slits för bandänden,själva rullningen gjordes ofta med en liten vev på toppen av dosan.
Bilder på sådana måttband och andra äldre sybehör finns i en liten bok av :Eleanor Johnson, Needlework and embroidery tools ISBN 0-7478-0399-4
I den boken är nästan allt 1800 och 1900 tal. Men synålar fingerborgar och saxar från medeltiden finns enstaka bilder av i andra böcker.
Själv har jag lite svårt att vara utan måttband så som en kompromiss har jag klätt över det grälla plasthöljet på ett bra rullmåttband med ett diskret linnetyg och så stoppar jag undan det i sypåsen så fort jag inte använder det

[Ingemar]

Som en liten kuriositet: när jag går omkring på Historiska till exempel, och ser något jag vill kopiera - använder jag handflatan mot monterglaset. Måttet från långfingertoppen till första strecket på handleden är är exakt 1/10-del av kroppslängden, i mitt fall 186 cm.
Av det kan jag beräkna hur långt eller brett föremålet är.
(avd. onödigt vetande)

Ingemar

[Ekorre]

Ett tillägg när det gäller ritsar. En rits har skärande egg inte bara en vass spets. Ritsen är alltså som en liten knivsudd. Att ritsa blandas ofta ihop med att rista vilket görs med en vas spets utan skärande egg. Fördelarna med att ritsa i trä istället föra tt använda penna är många. Det blir en exaktare markering med exaktare mått. Man får en anvisning som skurits i trät viket gör att andra skärande vektyg kan placeras exakt i rätt linje. En ritsad linje är lätt att följa med en kniv så att man kan åstadkomma ett vformat spår på exakt rätt plats i vilken sedan en såg kan plaseras så att man då sågar precis där man vill. Etc.

Andra mätverktyg jag komer att tänka på som är/bör vara medeltida:
Passare i olika former. Vanligt avbildade i samband med stenhugeri.
Lod borde ha användts.

[stigman]

det är bara amatörer som måste mäta, lästa jag nyss i en ny norsk båtbok.
ögat är bästa mätaren och tillsammans med erfarenhet blir det rätt.

[Fiskinfluensan]

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Ingemar</i>

Som en liten kuriositet: när jag går omkring på Historiska till exempel, och ser något jag vill kopiera - använder jag handflatan mot monterglaset. Måttet från långfingertoppen till första strecket på handleden är är exakt 1/10-del av kroppslängden, i mitt fall 186 cm.
Av det kan jag beräkna hur långt eller brett föremålet är.
(avd. onödigt vetande)

Ingemar
<hr height="1" noshade id="quote"></font id="quote"></blockquote id="quote">

Fast... det stämde inte på mig, så kan knappast ses som universellt. Jag är 173 lång och hade ungefär 184 mm mellan långfingerspets och första strecket.

/Julia, som gillar onödiga fakta

"Du kan smörja in mig i honung och kalla mig Farbror Fisk!"