Kalkslamning under vikingatid

[Hravnkel]

Det finns ett flertal arkeologer som i sina publikationer har påvisat förekomsten av en slags slamning av kalk som ett yttre lager på lerklining från vikingatiden. Detta är något som intresserar mig mycket, då det i sådana fall torde innebära att tekniken att bränna kalk skulle vara känd redan under denna tidsperiod.
Enligt uppsatsen Lerklining i Sverige (Andersson 1993) under avsnittet "Kliningväggens livslängd" diskuteras detta fenomen, och det nämns att bland annat på Fosie IV boplatsen har man funnit kalkslamning på en slät yta. Det sägs även ha upptäckts en "gulvit, matt beläggning i flera skikt, vilket kan tolkas som vitslamning eller motsvarande av den forna klineväggen" i ett tiotal sammanhang spridda över Sverige.

Min fundering är då, om någon här (Ny Björn kanske?) har faktiskt sett detta förekomma, och om det verkligen rör sig om kalkslamning i den bemärkelsen som vi använder det traditionellt, det vill säga bränd och sedermera släckt kalk som blandas ut med vatten? Det som gör mig en smula skeptisk i sammanhanget är att det senare i uppsatsen refereras till en Strömberg som skrivit om funna kalkbitar i anslutning till ett hus som också skulle kunna påvisa en slamning. När jag läser kalkbitar tänker jag genast obränd kalk, och därmed ter sig slamningsteorin rätt oväsentlig i sådana fall. Inget har nämnts i något av exemplen huruvida kalken har varit bränd eller ej.

Kan det tänkas att en kalkhaltig klining som utsätts för brand, alternativt en klining som ligger emot kalk av en eller annan orsak och sedan utsätts för brand skulle kunna presentera ett resultat som skulle kunna misstolkas som en slamning?

Om kalkbränning skulle vara känd under vikingatid infinner sig naturligtvis en hel del följdfrågor, såsom i vilken skala man sysslat med det, om det varit en restprodukt från eldhärdar som man staplar med kalksten eller om det rört sig om kontrollerad framställning?

[Germund]

Det finns ju kalkbränningsugnar funna i mellanöstern som är över 10000 år gamla. Det äldsta funna fyndet av en produkt av bränd kalk är väl en skära med flintbitar fastlimmade i en träbåge med cement. Denna lär vara 14000 år gammal. Rommarna använde ju massor av cement i sina byggen, vilket ju entydigt påvisar förmågan att bränna och släcka kalk.
Bygger man en eldstad av kalksten och eldar i den ett tag får man bränd kalk (det räcker med några dagar, så även nomadiserande folk kan få tillgång till bränd kalk). Det syns tydligt då stenen vittrar och den fräter. Häller man vatten på och gräver ner slammet ett tag får man släckt kalk om jag fattat det rätt.

Det räknades nog knappast som raketteknologi för folk på vikingatden att bränna kalk gissar jag.

[Hravnkel]

Det är skillnad på cement och bränd kalk, cement som vi ser den idag är sintrad kalksten som sedan är mald, det vill säga inte samma sak som bränd kalksten som man sedan släcker. Den cement som romarna använde var vulkanisk sådan, som ej heller det är samma sak som bränd kalk.

Att tekniken som sådan är enkel och inte skulle te sig som raketteknologi för järnåldersmänniskan är förvisso sant. Men släckt kalk är ju ett så mycket mera användbart material än att bara ha det till avfärgning av väggar, så om det förekommer systematisk framställning skulle detta definitivt vara av intresse, om inte annat att hålla utkik efter i analyser av bebyggelse. Jag har aldrig hört talas om det (i Skandinavien) innan medeltid.

[Olov Gibson]

Hej, om slamning med obränd kalk.
Jag besöker ibland lämningarna efter järnåldersbyn i Visnar ängar
på södra Gotland. Där bröts kalkhällen för att göra en brya för ca 30 år sedan, bitarna ligger i och kring jordhögen intill. De bär spår
som liknar repor efter inlandsisen och kan mycket väl vara det.
Dock är det på en av de större häll-bitarna (ca 1 x 1 meter) tydligt
att skrapningen skett så att ett smalt upp-och-nervänt U skrapats fram, med ett tvärsnitt som tycks ha formats av en häst-sko
eller skivformad sten. I bryan finns gott om beige-färgat kalkmjöl,
som blir stenhård om den får torka.
Olov Gibson, Visby

[Hravnkel]

Åhfan! Det rör sig alltså om finmald kalksten från en häll i dagern? Hur mycket rör det sig om, är det deciliter eller liter? Ligger själva "fyndigheten" i dagern och utsätts för regn (jag är ärligt talat osäker på vad du menar med "brya"), och är det i sådana fall stenhårt när det är torrt och luckras upp av regnvattnet?

Det vore klart intressan att se över nästa gång jag är på Gotland, om nu inte snön har hunnit lägga sig för mycket då.