Fast egentligen, vad sticker ut mer?
En punkare med en 50cm hög spygrön tuppkam eller jag i min grå ylletunika?
Själv ser jag väl ganska "normal" ut tom tråkig...
Men försök ni hitta kläder som passar om man är 2 meter lång och ganska bred...
Jag får helt enkelt inte plats i "modekläder" avsedda för min ålder.
Skulle jag börja sy egna kläder så skulle jag få kläder som jag trivdes med och som passade men om de skiljde sig allt för mycket från "den grå massan" skulle folk titta och undra vad det var för någon underlig typ som kom. Mina vänner skulle inte bry sig om vilka kläder jag hade på mig så länge jag inte såg ut som en pajjas.
Så varför bryr jag mig? Dels pga mitt arbete, med barn, onda, små barn...

Dels för att folk kommer med all säkerhet ha eller få förutfattade meningar om mig. Det kan vara positivt eller negativt, det vet inte jag men de kommer få dem. De kommer som alla andra döma mig på mitt utseende och inte på min person. Det är därför lättare för mig att anamma den grå massan och på så sätt inte utmärka mig, alls.
Trotts detta så gör jag ibland egna kläder, oftast är det något som inte avviker men ibland kan det vara en udda färg eller bara en lite annorlunda modell. Intressant nog så märker folk väldigt sällan om något är egentillverkat om det inte sticker ut i färg. Folk ser en vinröd långrock men de ser inte en svart, även om dne är kaninskinnsfodrad..
Man måste själv försöka att hitta smarta lösningar och framför allt kläder som man själv trivs i.
Jag råkar var förtjust i material som ylle och lin för att de är så härligt sköna. Varöfr då inte sy ett par "vanliga" byxor i vadmal inför vintern?