av Matti » 1 juni 2010, 14:38
Ingemar, vad tusan har flugit i dig? Johan förklarar allt mycket väl. Jag pratar enbart om vetenskaplig marxistisk eller historiematerialistisk historiesyn. Och den är inte utdöd, men ej heller är den något hemskt och läskigt. Det är en vetenskaplig skola som fokuserar på visa aspekter som hålls fram som mer viktiga än andra för att förstå historien. Att jag inte håller med om delar av deras teoribildning betyder inte att jag helt förkastar deras forskningsresultat!
Jag försökte bara förklara varför Dick tar upp det han tar upp och orsaker till varför han ser vissa saker som mer betydelsefulla än andra. Personligen tycker jag att det är bra att han fokuserar på just kontakten med romarriket, då den aspekten av vår forntid oftast fullständigt negligerats i populärhistoriska sammanhang.
Sedan så blev det inte mycket kvinnoperspektiv, vilket jag tycker är synd, men det var mycket begränsat med utrymme. Dick har inte kunnat göra allt han vill göra, utan naturligtvis har producenterna haft sitt att säga. Det blev dessutom mycket gammaldags personhistoria på medeltiden, och på det sättet tycker jag bättre om de två första programmen, men som historieförmedlare ser jag den pedagogiska poängen med att lyfta fram några personer, eftersom det är lättare att få åhöraren att identifiera sig och engagera sig då.
Och det är trots allt fråga om en väldigt övergripande programserie med mycket litet utrymme för att gå djupare.
Tycker allt som allt att Dick och Martin gör ett bra jobb givet de förutsättningar de har. Naturligtvis hade det blivit en helt annorlunda programserie med två andra programledare, men så är det ju. Historia är inget ämne där en absolut 100% version av sanningen finns, och även om den finns så kommer varje forskare att ha sina egna vinklar och perspektiv på historien. Det är ingen kritik utan bara ett konstaterande av hur saker och ting fungerar.
För övrigt så anser jag att Dick Harrison och de FÅ andra historiker (och arkeologer, men de är verkligen FÅ) som vågar gå emot den akademiska kulturen och få sina akademiska karriärer skadade för att de ivrar för populärhistoria och förmedling är värda allt beröm de kan få.
Jämfört med många andra länder är populärhistorisk aktivitet ingensomhelst merit i de akademiska kretsarna i Sverige, då det bara ses som att man fuskar och förenklar historien för att kreti och pleti skall förstå det som de borde förstå och uppskatta i alla fall, typ.