Jag har nyligen läst igenom Dag Stålsjös "Svearikes Vagga",
och kommit till den slutsatsen att han har en del poänger
trots att han fantiserar vitt och brett(vilket gjorde att han
sänkte sig själv och sina ideér).
Det tråkiga är att han smutskastas utan att själv kunna försvara
sig, han gick bort alltför tidigt. Exempel kan ses på följande länk:
http://www.physto.se/~vetfolk/Folkvett/19911gahrn.html
Därför tänkte jag låta Dag Stålsjö själv få redovisa några av
sina synpunkter.
Den som vill kan få verifiera eller falsifiera hans åsikter
eller påståeenden.
Jag hoppas att vi kan hålla oss till ämnet: Guldet
Jag citerar Dag Stålsjö:
<font color="navy">För länge sedan, menade man, att guldet hade kommit i utbyte mot bärnsten. Numera har väl knappast någon kvar denna uppfattning. Bärnsten förekommer inte naturligt i vårt land utom vid några enstaka platser vid Östersjökusten och där i ringa omfattning. I Västergötland, dit ju det mesta av guldet hamnat, finns ingen bärnsten. I sin uppsats om Guldet och Makten behandlar prof, Wilhelm Holmqvist en annan omhuldad uppfattning som Holmqvist menar är genant i sin naivitet och omöjligen kan vara realistisk. Teorin gick ut på att soldater, som varit i romersk tjänst, mätta på strider och rikt lastade med sold i form av guldmynt, återvänt till Sverige. Här hemma skulle de emellertid ha råkat ut för nya strider och tvingats gräva ner sitt guld till glädje för ingen utom sentida arkeologer. Detta dystra öde skulle ha drabbat de hemvändande under en speciell period medan tiden före och efter var tryggare trots att det på kontinenten pågått strider hela första årtusendet efter Kristus. J, prof. Holmqvist är starkt kritisk. Jag citerar: ”Hur får man för övrigt tänka sig dessa hemvändande soldater organiserade? Kom de strykande en och en eller i hopar utan ledning? – Jag tror att man svårt underskattar de människor, som levde i Sverige under forntidens senare skeden, om man tänker sig dem som barbarer utan ordning och organisation. Inga arkeologiska skäl talar för en sådan uppfattning, utan alla talr emot.”
Så långt Willhelm Holmqvist. Teorin om svenska soldater i guld kan alltså avskrivas.
Ulf Erik Hagberg menar att det västgötska guldet (i huvudsak är det om detta vi hela tiden talar) är resultat av en omfattande handel med boskap och hudar. Handel mellan västgötabönder och den romerska staten. Västergötland hade, enligt Hagberg, de bästa förutsättningar för en omfattande och välorganiserad boskapsskötsel och var landets första bondelandskap. Den romerska hären hade omättliga behov av hudar. Läder till soldaternas utrustning, remtyg m.m. Dessutom boskap som proviant under fälttågen. Bönderna från Västergötland höll sig framme och fick rikligt med guld i utbyte. Guld i form av romerska solidi mynt som sedan smältes ner. Guldet i Västergötland är ju till skillnad mot övrigt i Sverige funnet guld, i form av barrer eller tackor, massiva ringar samt halskragar. Råvaran – solidi mynten hittar man inte i Västergötland. De massiva mynten, solidi, ett ord som lever kvar i många former, betyder just tät massiv, återfinns på Öland och i andra delar av vårt land men även i Danmark.</font id="navy">
Hämtat ur "Svearikets Vagga" av Dag Stålsjö 1983
Efter hans bok blev utgiven har det gjorts ytterliggare
guldfynd i Västergötland bl.a. i Vittene.
