Historiska världars forum

Hej alla knallar!

Har fått tag på gamla silversmycken ("gammalt silver", från 40% och uppåt) i Främre Orienten, i samma stil som vikingarna fick med sig hem. En del mynt också, fast inte så gamla... Fick en fråga på senaste marknaden om man "får" sälja antikviteter från andra länder.

Skulle själv inte uppmuntra handel med Inka-indianernas guld t.ex... Det här är ju småpotatis jämförelsevis, du kan köpa det varsomhelst runt på marknader runt Medelhavet.

Vackert är det i alla fall, och några kronor kan jag ju göra på affären. Vad säger ni andra knallar?
Hälsningar
Hildr

Föremål med en halt understigande 830/1000 silver får enl. svensk lag inte kontrollstämplas och saluföras som "silver", men alltid kan man väl lura någon med beteckningen "gammalt silver" som till skillnad mot fin-, sterling- och verksilver inte har ett skvatt med silverhalten att göra.

Själv skulle jag dock aldrig köpa något som saknar stämpel eller säljs som "gammalt silver" eller liknande benämningar.

/Angus

Så länge det inte säljs som "fullödigt" och priset är rimligt så kan dem där blaffiga armbanden o ringarna glädja många med en mindre plånbok än känsla för iögongfallande smycken Verkligen svårt att få mer glitter för pengarna än när man köper på plats eller genom kontakter i tex. nordafrika.

Så länge man klart och ärligt talar om vad det är man säljer och tar ett pris som står i proportion till det så är det väl OK? Börjar man dribbla med diverse "kreativa" beskrivningar och benämningar för att få vran att framstå som något annat än den i verkligheten är - då är man ute på djupt vatten!

Lasse

Jag förstår inte frågan. Undrar du om det är fel att lura i köparna att det du säljer är sällsynt, eller undrar du om det är fel att ta föremålen från ursprungsländerna (eftersom du jämför med inkaföremål)?