goffrerad särk

[rebecka]

Något jag länge suttit och funderat över gällande denna särk är om man inte borde sy i ärmarna efter att man goffrerat hela särken och ärmen? Hur lyckas man annars få vecken runt ärmen och axeln snygga och dessutom bibehålla dem?

[rebecka]

En annan sak jag dessutom funderat över är hur jag ska bära mig åt för att få goffreringen så nämn som möjligt. Hur tätt bör jag sy trådarna som sedan ska dras åt och slutligen vilken metod för att fixera goffreringen är bäst? Varmt vatten och sträckning eller räcker det att stryka med hög värme och mycket ånga?

[Martina]

Hej!
Genom att söka på "goffrerad" fick jag upp tråden "vikingatida kvinnokläder" Kopierade det som skrivits om gofferering och plissering hit. Varje inlägg börjar med namnet på den som skrivit, det är inte alltid de citeras i sin helhet. Jag rekommenderar dig att läsa hela tråden om vikingatida kvinnokläder för att få en bättre helhetsbild.

/Martina, moderator

<i>Martina: Lite om den goffererade särken också: Som Ingrid i ett tidigare inlägg skrev, vi skall inte förkasta något som omöjligt bara för att det idag verkar jobbigt. Arbetsinsatsen vid goffrering försvinner nästan, när man börjar räkna med hur lång tid det måste tagit att bereda, spinna, väva, skära till och sy plagget.
(För den som har tillgång till NESAT 1, läs kriget mellan Hägg och Geijer angående de goffrerade särkarna! Och jag menar verkligen KRIG! Geijer hävdar att de importerades goffererade och användes tills de blivit släta, Hägg är emot. Stundom blir tonen i fotnoterna riktigt otrevlig!)
Och så får jag väl klanka lite till på rekonstruktionen på historiska världar (förlåt Henrik, jag gör visst inget annat!) Vecken skall vara mycket mindre, inte mer än kanske 2 mm höga. Allt pekar dessutom på att de låg på tvären längst med ärmen, inte på längden.
När man tar ett nytt linnetyg ur väven är det väldigt styvt. Det innehåller stärkelse och fibrerna har ännu inte blivit knäckta. Om man då genast lägger de fina vecken och sedan knäcker till dem genom någon form av behandling (kokande vatten, linfrögröt i ugn?)bör de rimligtvis bli permanenta. Ser man bara till att vara rädd om sin särk och med jämna mellanrum lägga om vecken bör den hålla sig ganska bra. Har för mig att det flyktigt nämns i någon isländsk saga.

----------------------------------------------------
Netha: Hej!

Jag är en ny tittare på dessa sidor, men jag har sedan ett tag funderat på att vecka mig en vikingasärk. Varför, jo, naturligtvis för ett historiskt intresse, men också för att jag veckar kjolar till bygdedräkter. Sedan flera år gör jag dels plisserade yllekjolar (bomullsvarp, ylleinslag) och plisserade linnekjolar (hel-& halvlinne; linnevarp & inslag, linnevarp & ylleinslag).

Min erfarenhet är att det går lätt att fixa till en "utsutten" bit av tyget. Det kan man då lägga upp på en strykbräda t ex, nåla fast det ställe som blivit uttänjt, fösa ihop rynkorna, spraya över med vatten (blomflaska), låta torka.

Har man tvättat tyget, så får man väl lägga upp hela tyget i omgångar, fukta på, torka. Då återtar då sin tidigare form. Eftersom jag kokar tyget i en högre sorts kastrull, så får man en slags permanentplissering av tyget (innan montering förstås). Detta gör att tyget "minns" sin veckning lättare. Blir som nytt när man "lagat, reparerat" stycket el kjolen.

Jag har dock inte använt mig av trådar för att dra ihop tyget utan veckat vecken mot en list, som är fastsatt på en boardskiva. Sätts fast med nålar. Nyare eller äldre metod, vet ej. Så gjorde dock kvinnorna i Siljanområdet under 1800-talet(men då på dörrar i st f boardskivor), vad man vet, ev tidigare också. Sedan las tyget in i eftervärmen på bakugnar, inte som jag som kokar, sjuder, tyget.

Man har säkert använt olika metoder i olika länder, plisserat tyg har ju funnits i många länder och under olika tidsepoker.

--------------------------------------------------------
Netha:
Plissering,den jag utför, är inte så svår att göra, men är tidskrävande.

Man har en skiva (jag har en slags board) där man spikat på en list och sedan klätt med t ex ett gammalt lakan. Tyget (halvylle, hellinne el halvlinne) blötlägger man ett par timmar, så det drar till sig vatten. Hänger sedan upp någon timma, så det mesta vattnet kan rinna av. Sedan brukar jag rulla ihop tyget, så allt är ungefärligt lika fuktigt. Sen lägger jag upp tyget med midjesidan mot listen högst upp och ankelsidan mot listen längst ner. Sedan lägger jag upp lite mer tyg än vecket ska vara högt (för att få sömsmån att sy ihop olika våder med). Därefter drar jag upp ett veck med hjälp av fingrarna och pressar det mot listen och börjar fästa det i boarden med ca 3-4 cm mellanrum mellan nålarna. Ibörjan tryckte jag vecket mot listen med ett lagom varmt strykjärn, men det har jag slutat med. Det funkar inte om man ska sitta och visa veckning/plissering/lagning att ha ett elstrykjärn och ska prata om hur man gjorde förr...

När sömsmånen och 1 veck är lagt, då drar jag upp lite mer tyg och ser till att höjden är lika med det förra vecket. Listen är dessutom lika hög som vecket ska vara, så det är lätt att stämma av (känna av) att vecken får samma höjd. När det vecket är lagt intill det förra, sätt dit nålar, lite om lott med förra veckets nålar. Osv osv. I de kjolar jag gör till bygdedräkter går det åt ca 4 m = 4 våder. Men eftersom jag inte börjat vikingasärken än, så vet jag inte hur många våder det går åt. Får väl prova mig fram.

----------------------------------------------------------------

Julia: Ok!
Kort beskrivning av min vecksärk:

Material: Linne, tyvärr aningens för grovt, färgat gult med ljung och betat med alun. Tråden är linnetråd färgad på samma sätt. Färgen har hållt sig mycket bra och är fortfarande klargul.

Konstruktion: Särken är veckad med hjälp av tråckelstygn, sydda horisontellt genom plagget. Ärmarna är veckade i samma riktning som resten av plagget, dvs man börjar tråckla vid ärmfållen på ena ärmen, fortsätter över livet, och slutar vid andra ärmfållen. Detta ger en mycket snygg passform över axlar och vid ärmhål. Jag lät bli att sätta ärmkilar i särken, vilket resulterade i en mycket snävare silhuett och det blev mindre bulkigt att ha tunika och hängselkjortel över. Halsen är gjord som en vertikal slits, dvs inget tyg är bortklippt för halsen. Slitsen är centrerad så att den går ca 10 cm ner i nacken och ca 17 cm framtill. Kanterna är bara fållade innåt. Om man nu placerar en brosch/spänne för att hålla ihop halsringningen så kommer veckningen att följa med längs halsen. Mycket klädsamt att se de vertikala vecken böja av och skapa en snäv halsringning.

Använde björntråd till tråcklingen. Undvek på så sätt nervsammanbrott ifall att tråden skulle brista efter idogt tråcklande.

Efter tråckling lät jag särken bada i ca 50-60 gradigt vatten, och sen soltorka hängade med en tyngd fastsatt i fållen. Resultatet blev ok.

Efter tvätt: Har aldrig tvättat särken, har bara haft den på mig 2-3 ggr och alltid med en annan tvättbar särk under. Kalla mig lat!

Att tänka på:
* Välj en tunnt fint linne, så blir även vecken tunna och fina.
* Tråckla tätt. Annars kommer du bara att ångra dig.
* Gör inte särken för stor. Michelingubbe-effekt utlovas annars.
* Se till att ärmarna är snäva av samma anledning.
* När du inte använder din vecksärk: Knyt ihop den längs tråckelriktningen till ett litet bylte! Så håller vecken sig längre. </i>