av Anna-Carin » 25 april 2006, 17:28
Vad jag har hört är det äldsta fyndet av tvåändsstickning i Sverige från sent 1600-tal, <s>även om man <i>ursprungligen trodde</i> att det var flera sekler äldre än så (och jag har för mig att det tog ganska lång tid från fyndet tills omdateringen gjordes, så den första uppgiften hann säkert spridas).</s>
Diverse citat (ej helt ordagranna) ur Anna-Maja Nyléns bok "Hemslöjd", utgiven 1968:
<i>"De första bevarade stickade plaggen i Norden har funnits i Danmark, där en livlig saluslöjd i strumpstickning utvecklade sig under 1600-talet. I Sverige förvärvade Erik XIV på 1560-talet ett par silkesstrumpor från England. De tycks ha varit en sällsynthet eftersom kungen fick betala ett pris för dem, som motsvarade en kammartjänares årslön. Redan 1589 uppfanns i England den första strumpstickningsmaskinen, medan ungefär samtidigt handstickningen började sprida sig i Sverige. Vi har två tröjor bevarade från 1600-talets mitt utförda i silke. Den ena är i vitt och guldtråd med blommönster och finns nu på Nordiska Museet. [Enligt bildtext är den försedd med lacksigill som visar att den importerats, troligen från England.] Den andra är i rött silke med stjärnmönster och tillhör Göteborgs museum. [...] Det äldsta bevarade allmogematerialet är en grupp tröjor från Halland. Åtminstone en av dessa kan föras tillbaka till 1700-talets mitt. De ansluter sig i from och mönster nära till de ovannämnda 1600-talströjorna. [...] Danmark hade på 1600-talet redan en blomstrande hemslöjd, som producerade strumpor för avsalu, och det ter sig ganska självklart att stickningen kommit till Sydsverige via Danmark. Det är emellertid tydligt att stickningen inte blev allmänt utövad förrän under 1700-talets lopp. I borgerlig miljö fortsätter man att använda tygstrumpor under hela 1600-talet och först på 1700-talet försvinner vadmals- och klädesstrumpor inom detta sociala skikt.</i>
Författaren verkar inte göra någon skillnad mellan det vi i dag kallar tvåändsstickning, och "vanlig" mönsterstickning med två garnändar i olika färg; hon kallar allt "stickning med två ändar". Detta är det vad hon skriver i ämnet: <i>"I Nordsverige förekommer en stickning med 'två ändar'. Dvs man har två nystan av samma garn eller arbetar från olika ändar av ett nystan och stickar hela tiden varannan maska med den ena änden och varannan med den andra. [...] Stickning med två ändar och mönsterbildning genom färgväxling är utmärkande för den nordsvenska stickningen. Denna mönstertyp har lokala varianter av vilka särskilt en med utpräglat västlig utbredning ansluter till ett norskt intensivområde, Selbu herred i Sör Trondelag fylke, Norge. I Sverige förekommer den i Dalsland, Värmland, Härjedalen och Jämtland. Mönstret bildas genom växling i två färger, natursvart och naturvitt. Färgvalet är ålderdomligt eftersom det rör sig endast med de naturliga ullfärgerna. Detsamma gäller en del av mönstren, som har en enkel och tidlös karaktär. Utmärkande för stickningen i Nordsverige är vidare att man i regel färgat det färdiga plagget, inte garnet. Detta gäller i första hand enfärgade plagg."</i>
samt:
<i>"En vante från Ås härad i Västergötland har fingrar och hand stickade och en 10 cm bred krage i nålning med flossasniljer gjorda för sig och påsidda i mönster. Det bör kanske tilläggas att denna vante är stickad med två ändar, den enda som påträffats söder om linjen Värmland-Dalarna-Gästrikland.</i>
Kanske kan detta innebära att vanlig stickning kommit till Sverige söderifrån medan tvåändsstickningen spreds genom landet från norr eller väster. Eller möjligen att tvåändsstickningen fanns här först och sedan trängdes undan av vanlig stickning. Men i vilket fall som helst så verkar det ha dröjt länge innan stickningen slog igenom ordentligt.
Min egen hypotes om tvåändsstickningen är att efter att den vanliga stickningen kommit till det kalla Sverige var det någon som insåg att om man i stället för avancerade mönster bara växlade mellan två likfärgade garnändar för varje maska, fick man ett maximalt tjockt och tåligt material som blev bra vantar. Det är väl väl så tjockt som nålbindning? Och kanske lättare att åstadkomma när man arbetade under mörka vinterkvällar; är man van så går det bra att sticka även utan att titta, jag föreställer mig att nålbindning kräver att man ser vad man gör? Att man slipper skarva garnet så ofta är förstås en fördel med stickning jämfört med nålbindning.
Villl du läsa om äldre tiders stickning i Europa kan jag rekommendera standardverket "A History of Hand Knitting" av biskop Richard Rutt (Interweave Press 1987). Han nämner dock inte tvåändsstickning överhuvud taget, däremot diskuterar han "nalbinding" och andra textila tekniker vars färdiga resultat liknar stickning. Han skriver inte mycket alls om Sverige; <i>"Denmark is thought to have knitted before Sweden and Norway. [...] Body garments such as we might call jerseys seem to have been in use in Sweden since the middle of the eighteenth century."</i> Sen skriver han lite om 1900-talets Bohus- och Hallandsstickning och nämner silkesstrumpor i Johan III:s grav ("there is no way of knowing where they were made") och en silkeshandske i Sten Svantesson Stures grav (märkt "freuchen Sofia"; han ska ha varit förlovad med en tysk flicka).
Vilken stickmetod som användes i Europa i allmänhet på 1500-talet? Stickning, kort och gott. [:)] Överklassplagg i silke verkar ha brukat vara i mönstrad slätstickning, antingen bestod mönstret av aviga maskor, eller av maskor i avvikande färg.
Några länkar kan jag tyvärr inte bidra med, eftersom min stickvurm avklingade för gott och väl 10 år sedan...