Ett alternativ är att göra en figursydd, frontsnörd ylleklänning, vanligt under andra halvan av 1300-talet och 1400-talet. Då kan du sy den så att den passar dig nu, och bara snöra den lösare efterhand som magen växer. Till amning kan du sedan snöra upp fram (eller låta den vara osnörd över bysten), och ha amningsslitsar i linnesärken under.
Amningsslitsar är helt enkelt vertikala slitsar i tyget lite vid sidan av brösten, så att de inte kikar ut när de inte ska det. Om de görs snyggt kan de sys igen efter att barnet är avvant, och klänningen eller särken användas som vanligt.

Den ovan beskrivna kombinationen har fungerat jättebra för mig - diskret och skyddat från drag - och jag kan använda plaggen även efter graviditet och amning. Klänningen kräver ju dock lite arbete så det kanske inte är aktuellt för dig just nu.
Ett enklare alternativ är att sy en lösare ylleklänning med amningsslitsar och kombinera med en särk som antingen har en stor urringning som du kan dra ner vid amning, eller har en djup slits mitt fram. Poängen är att öppningarna ska vara på olika ställen i de olika plaggen för att undvika oönskat blottande och drag.
Till dottern skulle jag sy en enkel yllekolt och en linnesärk att ha under. Är det varmt kan hon springa i bara särken, men yllet är skönt när det blir kyligt framåt kvällen eller är dåligt väder. Både pojkar och flickor hade under medeltiden långa koltar fram till ungefär 5-7 års ålder, så du kan göra den vidare och längre än nödvändigt nu, så kan hon absolut ha den nästa år också. Dessutom kan det väntade syskonet ärva den med tiden. Uppvikta ärmar och breda fållar nertill kommer man långt med när det gäller kläder till växande barn. Skulle rekomendera en linnemössa (coif/kveiv) eller halmhatt också som skydd mot solen.