Historiska världars forum

Eva skriver under ämnet om färgat linne att man faktiskt har funnit medeltida kläder fodrade med linne, men att det var kyrkliga textilier. Jag trodde att det var vanligt förekommande med linnefoder under medeltiden.

Var det vanligare med yllefoder eller fodrade man inte sina kläder alls?

Det beror ju naturligtvis på vilket plagg och vilken tidsperiod man pratar om. Själv är jag mest interesserad av cothardier, men det finns säkert andra som är nyfikna på andra plagg och tider.

Karin

Det finns ju inga bevarade plagg, förutom drottning Margaretas (fodrad med blått linne), som jag glömde, eftersom jag tänkte på arekologiska fynd, so mhar foder överhuvudtaget. Det är i sig lite lustigt, med tanke på att bildmaterialet visar så mycket foder.
Av det skriftliga materialet att döma var (jag är säker på Skandinavien och det verkar stämma realtivt väl med förhållandena i England och Frankrike, dock handlar mina uttalanden främst om Norge och Sverige) det vanligaste fodermaterialet päls, det är ju också oerhört vanligt på bild. Linnefoder nämns inte från Skandinavien, men säremot foder av kläde, lättare ylletyger och siden (ofta "cendal" en sidentaft). "Buckram", vilket under senare perioder betyder bomullskanvas indränkt i lim nämns någon gång från 1300-talet, men vad det hade för betydelse då är osäkert, troligen inte densamma.

Det kanske finns fler bevarade plagg eller rester av plagg med foder och som inte publicerats, eller för den delen ligger innan min undersökningsperiod som främst sträcker sig 1215-1500, men det vet kanske arkeologerna.

Eva

Tack för upplysningarna. Att fodra med päls låter alldeles för dyrt för mig, men det blir kanske tunt yllefoder i fortsättningen.

Karin

I Hedebymaterialet förekommer fynd av textilier tolkade som foder (se Hägg 1984) - men det kanske är lite för tidigt?

/N B

Vikingatid är nästan lika roligt som 1300-tal. Vet du vad för sorts textil fodret är? Lin, ull, hampa...?

Karin

I Birkamaterialet finns mycket som kan tolkas som foder. T.ex. verkar hängselkjolarna ha varit linnefodrade (alternativet är att man bar två hängselkjolar ovanpå varandra, vilket dock inte går att belägga med hjälp av antalet bevarade öglor.) Flertalet kappor verkar också ha varit fodrade med antingen linne eller siden. (Minns inte om det var i Birka eller Hedeby eller på båda ställena man hittat pälsfoder.) På Geijers tid kunde man inte skilja mellan lin och hampa så det kan förresten röra sig om bägge delar.

/Martina

om man tittar på betydligt senare källor, typ 1800-tal och även 1900-tal innan konfektionsindustrin, så används foder i helt annat syfte än dagens "snygga-till-insidan-variant". genom att dra, sträcka och skära till på skrå formas över/undertyg i olika ledder till önskad effekt. samma tekniker ser i i dagens haute-couture. ofta läggs här alla lager, övertyg, ev. mellanlägg och foder samman, och sys med en genomgående söm, och sömsmånerna bearbetas så eftersträvad effekt uppnås (stadga, sträckning etc). jag tycker det ser ut som jacksömmen i van der weydens målning är av denna typ. när sömsmånen pressas isär och sys ned på insidan får man synligt övertyg som kan trimmas in och sys ned snyggt och prydligt. och man får starka fina sömmar som håller länge!

kanske en förhastad slutsats, men källmaterial verkar tyda på att denna typ av fodring förekommit från 1500-talet och fram till idag. så varför inte 1400-tal? finns det egentligen någon anledning att van der weyden skulle hittat på en alldeles egen fodringstyp?

några snabba tankar innan man springer från jobbet...

/myra