Historiska världars forum

Nuförtiden verkar alla skjortor och särkar som används till historiskt återskapande vara sydda av tunt, fint linne av hög kvalitet. Mig veterligen var dock arbetsskjortor som man förr använde till vardags oftast sydda i blaggarn, alltså grov, stickig väv av linblånor. Kan man inte tänka sig att blaggarn var det gängse standarmaterialet i en arbetsskjorta under medeltiden? Vad säger källorna; skiljde man mellan linne och blaggarn? Varför använder historiska återskapare alltid kjortor och brokor av linne - för att det just var tunt linne man faktiskt använde då eller för att blaggarn med sin grovhet är alltför obekvämt?

/Mikael

Det är väl också ganska svårt att få tag i blaggarn idag?
Själv använder jag det inte dels av detta skäl, dels beroende på att jag vanligen återskapar kläder från en högre samhällsklass.

Och ja, man får syssla med frälset, det är bara inte så "politisk korrekt" i våra kretsar just nu [;)]

Eva

Och jag som tycker att det är alldeles för dålig kvalité på linet de flesta använder nu för tiden (IKEA, Åhlens mfl.)!!! Som jag förstår det använder man sig av blånor inom industrin för att ge linne den där ojämna och rustika karaktären som naturmaterialfanatiker faller för. Eller så kanske man bara spinner linet ruskigt ojämnt... Men visst är vi bekväma av oss i valet av material, allt som skaver och sticks är läskigt...

/Martina

Sedan var väl det handspunna linnet från förr något bättre i kvaliten då man använde längre fibrer än som är brukligt i dagens industriellt tillverkade linné. Hursomhelst - jag återskapar kläder till en "vanlig" arbetande människa ur bondeståndet från ca 1350. Därför funderade jag kring om jag ens bör använda fint linne under kjorteln; men jag gissar att man då och då kunde unna sig det, i vart fall då man inte arbetade...?

/M

Håller med om att tyg av blångarn bör ha varit mycket vanligare, tänk bara på hur lite fint linnetyg man får ut av en åker lin jämfört med mängden blångarn. Har sytt min särk av blaggarnstyg köpt på auktion, det krävdes ett större antal tvättar i maskin för att det skulle bli så pass mjukt att det var bra att ha på sig. Gammalt tyg är aldrig så där glest vävt som Ikeatygerna, man gjorde kvalliteer som skulle hålla helt enklelt. Är väldigt nöjd med min särk, den har ett fall och en volym i tyget som inte kan mäta sig med något annan särk. Att den väger mycket märks inte mer än att den inte fladdrar och slafsar om benen som tunnt tyg. - Fast ibland dyker en skäva upp och biter mig i ryggen, känns som om knappnålarna var kvar i tyget. En annan fördel är att den inte ser skrynklig ut som tunnare tyger.
Kvaliten på tyget är precis som i de arbetskjortor/ särkar jag en gång i tiden såg mycket av på nordiska museet (=1800 tal).
/L