Historiska världars forum

Med all påverkan på min stackars hjärna från diverse fantasyfilmer och fantasyillustrationer så måste jag fråga: var det troligare att man bar en fårpälsjacka (ja, jag vet att just fårpäls inte tycks ha varit det vanligaste, men det är bara ett exempel) med pälsen inåt eller utåt? I det förstnämnda fallet antar jag pälsen främst fungerar som värmande fodring. I sistnämnda fallet får man ju stoltsera för sin omgivning med den vackra pälsen (återigen, troligen inte just fårpäls i det fallet).
Eller värmer det lika mycket om pälsen är utåt? (det tycks ju funka för fåren... :-)

) Någon som har några erfarenheter av detta? Jag undrar alltså i korthet:
1) vilket värmer bäst: päls utåt eller inåt.
2) finns det belägg för om pälsen inåt eller utåt var vanligast historiskt sett (säg perioden vikingatid till 1300-tal).

De målningar och andra avbildningar jag sett tyder på att pälsen oftast bars med håren inåt. Undantagen visar nästan alltid herdar och bönder iförda ytterplagg. Hade man råd kläddes även köttsidan av de hopsydda pälsskinnen med tyg.

Pälsen innåt värmer bäst. Klarade att sova i -8 grader tack vare mina fårskinn som jag hade över och under mig när jag tältade på ett lajv.

Kan inte påminna mig att pälsen är utåt på annat än möjligen kragar till 1400-tals Burgundiska dräkter och pälsprydda helvetesfönster-överklänningar. Finns några exempel där man ser pälsen för plaggen ifråga är uppvikt.
Det är iaf det jag minns utan att bläddra igenom mina nersparade bilder.

I Dalarna finns det en ålderdomlig fårskinnsrock kallad kasung (lång för män, kort för kullor), som alltid görs med pälsen inåt. Liknande fårskinnspälsar med pälsen inåt tycks förr ha varit ganska vanliga i större delen av landet

Tack för er tips. Jag fick bekräftat vad jag trodde, så nu är det bara att sätta igång och sy.
Jo, förresten, en fråga till, bara för att få en hum om hur ni brukar göra: när ni pälskantar t.ex. ansiktsöppningen på en struthätta, syr ni då på en remsa päls på yttersidan, eller viker ni pälsremsan runt kanten, så att den helt täcker tygkanten?

Självklart viker man den runt kanten så det ser ut som om man är rik nog att pälsfodra plagget!

Sömmarna blir mycket smidigare om du rakar bort håren på sömsmånen på pälsskinnet. Sömsmånen på tjocka skinn (med avseende på huden håren sitter i, t.ex. får) kan behöva hyvlas ner litet för vackra sömmar. Har du riktigt dyrbara pälsskinn kan du kasta fast ett smalt band och använda det som sömsmån istället. Den metoden kan ju också tillämpas på tjocka skinn.

Den där klassiska ungerska fåraherderocken har pälsen utåt. Nu hittar jag ingen bild, men ni känner igen den när ni ser den. Den är en rock/väst med långhårigt får och de ser riktigt pälsiga ut. Ofta är den svart eller mörk till färgen.

Man ja, jag skulle helt klart ha pälsen innåt. Mina fölskinnsbyxor blev otroligt mer varmare när jag vände på dem. För att inte tala om att päls mot bar hud gränsar till smått pornografiskt när man kommer till ett par pälsbyxor...

Martin Varg Zetterman

Två saker att tänka på om man skall så fast pälsremsor så man ser ut att ha helfodrade plagg är att alltid skära från skinnsidan. Om man klipper så kapar man pälsen och det ser ganska fult ut.
Den andra saken är att vända pälsen rätt, päls har nästan alltid en riktning. Försök att få den konsekvent att samma håll på alla bitar, och att den går mot rätan och utåt. (vete tusan om jag kan förklara.)

Säg till om ni inte begriper det sista så skall jag försöka göra en skiss eller ta bilder på vad jag menar.

Anette: tack för tipset. Nu har jag ett par till frågor till dig

1) vad menar du med att "hyvla ner sömmen"? Att göra skinnet tunnare där sömmen ska vara?
2) men om man rakar bort håret på sömsmånen, menar du att man ska sy fast pälsremsan med päls-mot-rätsidan och sen vänder över pälsremsan (motsvarande när man syr ihop två tygstycken och lägger räta mot räta) för att dölja sömsmånen? Annars syns ju den fula rakade sömsmånen och det vill man väl inte?
3) När du viker pälsen runt kanten, syr du då först fast den på ena sidan och sen på den andra, eller syr du fast alltihop direkt med en enda söm rakt igenom alla tre lager, alltså päls-tyg-päls?

Malin: du får gärna ge en förklarande skiss på vad du menade med "rätan och utåt".

Martin: håller med dig om pälsporren

Djingis Khan: Har du någon mer information om denna kasung? Jag som är från Dalarna är ganska intresserad av den och de skulle vara skönt att ha ett lite varmare plagg också. Bilder, mönster, beskrivningar?

Edit: Även årtal mellan de användes skulle vara härligt att ha. Användes de på medeltiden t.ex.?

Solander:

Kasungen är ett väldigt "primitivt" plagg som säkert skulle kunna härstamma från stenåldern. Man kan ju jämföra den med pälsrockar som använts av nomader i Sibirien, bland inuiter och indianer. Några belägg för att man skulle haft den så länge har jag tyvärr inte, men eftersom liknande fårskinnsrockar användes i stora delar av skandinavien gissar jag att den är av mycket gammalt datum, säkert från medeltid. I Siljansbygden och västerdalarna använde man den ända in på 1900-talets början. Intressant nog var det ett året-runt-plagg, som man kunde ha för värme på vintern och svalka på sommaren. Det kan man se i Zorn målning "[url="http://www.zorn.se/bilder/vdb_st.jpg"]Vårt dagliga bröd[/url]" där den gamla kvinnan är iförd kort kasung mitt i skörden. Den långa kasungen som bars av män kallades helkasundjen eller löngkasundjen - långkasung. Jag har hittat flera rester av gamla kasungar på vår släktgård i Orsa, och de har ibland sytts ihop med massor av vad som ser ut som spillbitar, man har t.o.m. lagt in bitar av getskinn när fårskinnet inte räckt till. Detta gäller små barnkasungar, så jag gissar att man gjorde dessa av det som blev över från tillverkningen av de större plaggen.

De äldsta typerna av kasung som mest användes i Ovansiljan hade ingen krage och häktades ihop. Senare, mer tjusiga kasungar (främst utanför Siljansbygden) kunde ha krage, slå och knappar. Jag vet tyvärr inte vart man kan få tag på mönster, jag har själv enbart skisser av hur den är konstruerad i min bok om Orsadräkten av Greta Jakobsson och Kaisa Bäcklund. Skulle själv villa ha en kasung till min orsadräkt, men letar i så fall efter begagnat. Hör med hemslöjden ifall de har några eller vet vart man kan få tag på material, mönsterskisser m.m. Skinnarna i Malung var traditionellt de främsta kasungskräddarna, så hos deras hemslöjd borde de ju veta ngt.

Skiss:

Bild

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by VidarGjalle

Anette: tack för tipset. Nu har jag ett par till frågor till dig

1) vad menar du med att "hyvla ner sömmen"? Att göra skinnet tunnare där sömmen ska vara?
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">
Japp!

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"> men om man rakar bort håret på sömsmånen, menar du att man ska sy fast pälsremsan med päls-mot-rätsidan och sen vänder över pälsremsan (motsvarande när man syr ihop två tygstycken och lägger räta mot räta) för att dölja sömsmånen? Annars syns ju den fula rakade sömsmånen och det vill man väl inte?<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">
Helt rätt!

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">3) När du viker pälsen runt kanten, syr du då först fast den på ena sidan och sen på den andra, eller syr du fast alltihop direkt med en enda söm rakt igenom alla tre lager, alltså päls-tyg-päls?
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">
Jag ska erkänna att jag bara använt metoden att sy fast på utsidan först. Att sy genom alla tre lagren borde fungera men jag tror det är i pilligaste laget för min smak.

Aaah, kasunger är snyggaste dräktplagget hos kvinnodräkten i siljansbyggdens rika dräktflora. Tack för det finns dem som håller folkdräktens fana högt!

Köpte för övrigt en kort kvinnopälsjacka i lamm på auktion i Gagnef, billigt billigt...

/Anders

Jag använder själv en långhårig pälsväst av vildsau (norsk eldgammal fårras) med fällen utåt, och yllefodrad på insidan. Den är otroligt varm och klarar dessutom av vind regn, slask och snö i obegränsad mängd utan att ta skada. Inte konstigt att det traditionella plagget för forbönder och andra vintertida kuskar har varit långhåriga rockar som utestänger väder och fartvind.

Söder om Siljan heter det päls. I Gagnef (och vad jag vet i hela övriga Dalom - landen bortom har jag inte den blekaste aning om men de bör nog ha klätt sig på liknande manér) hade/har man två typer av manspälsar - barpäls som sys enligt samma snitt som blåtröjan (rocken) och storpäls som bars utanpå denna, t.ex. vid forkörning. Storpälsen, eller svartpälsen (p.g.a. den syddes av mörka skinn), hade pälsen utåt och fästes med breda, över bröstet korsvis lagda band. Man fick då 1) en inre luftspalt som isolerade rejält och 2) en yttre dito som bröt vinden.

-Sedan tål det som vanligt att betänka att barpälsar/kasungar i de former och snitt som överlevt i folkdräkterna inte går så förtvivlat mycket längre tillbaka än - i bästa fall - 1600-tal. Principen däremot lär dock tveklöst vara betydligt äldre.

/N B