Historiska världars forum

Ofta står det i böckerna: Tunikan hade sidenapplikationer, klänningen var av siden, slöjan var av siden... utan att vidare specificera. Jag undrar nu om det är någon som har lite koll på vilken sorts siden som användes under olika tider!
Dupion, t.ex, som väl är lättast att få tag på i Sverige, finns det någon motsvarande kvalité om man ser bakåt i historien? Om man skall köpa tyg till en 1300-talsslöja, fungerar crepe de satin eller chiffong, båda eller inget av dem? När började man väva satin? Duchesse? Jaquard?
Vad för kvalité är det på de sidentyger man hittat i Birka?

Tacksam för svar!

/Martina

Hej!
Om man vill veta något om siden under äldre tid rekommenderar jag att man först tittar i Agnes Geijers "Ur textilkonstens historia". En av de saker som Geijer specialiserade sig på var just tidigt sidenväveri.
Hon förklarar sdana saker som bindningar och sånt.

Rent allmänt kan man säga att dupioni inte är ett bra val till kläder under medeltid, renässans och en bra bit framåt eftersom man ville ha en slät yta. Siden vävt i tuskaft (t ex cendal)och kypert var troligen det vanligaste i kläder under medeltiden, men från renässansen finns omnämnanden av satin och atlas, även från Norden. Tll kyrkotextilier användes andra mer komplicerade bindningar som producerade t ex brokad, sammet och samitum. Under senare delen av medeltiden förekommer även klädesplagg i silkessammet och sidenbrokader i Europa, men tidigare rör det sig som troligen om tuskaft eller kypert i enkla vävningar.
Det finns en bra artikel på nätet om användandet av siden av ojämn, lägre kvalitet i renässansens italien på denna plats: http://homepage.mac.com/festive_attyre/ ... /silk.html

Eva Andersson

Nu har jag använt julaftons morgon och förmiddag till att läsa "Ur textilkonstens historia" och även om jag lärt mig en hel massa saker, har jag också en del nya frågor. Slätt, enfärgat siden tas överhuvudtaget inte upp av Geijer, är detta en ovanlig förteelse i klädesplagg (alltså i Europa, vikingatid till 1400-tal)?

Fustian, eller fustan, benämner Geijer ett batikfärgat(?) bomullstyg i rött eller blått som finns omnämnt även i de isländska sagorna. Hur ställer man sig till detta idag? Vare sig bomull eller batik är ju något man förknippar med vikingatid.

Och slutligen, indigo dyker upp som färgämne på oväntat många ställen, finns det en möjlighet att de två klarblå linneplagg Inga Hägg omnämner i "Kvinnodräkten i Birka" kan vara importerade och färgade med indigo och inte vejde?

Tacksam för svar

/Martina

Hej!
Man använde i alla fall slätt tuskaftssiden under medeltiden i Sverige, för det har jag uppgifter från testamenten på. Vad det gäller sidenet från Birka måste man väl troligen läsa Geijers bok om dem (på tyska!) och det var länge se'n jag gjorde det, men kanske Katarina eller Henrik har det färskare?
Fustian är mycket riktigt ett bomullstyg eller en halvbomull (varp av linne, inslag av bomull, i princip omöjligt att få tag i. Kan gå hos Hemslöjden). Att det skulle vara batikfärgat har i alla fall jag inte sett hos någon annan forskare. Eftersom vikingatiden ligger utanför mitt forskningomsråde så kan jag inte yttra mig om huruvuda man kan använda det till vikingakläder, men jag har någon slags minne i bakhuvudet att den tyska fustianindustrin kom igång först under 1200-talet så jag skulle inte välja det till en vikingadräkt.
Min Geijer är på jobbet så jag kan inte kolla hur hon formulerar sig om indigo heller, men hon har faktiskt sina fel tanten och det kan hända att hon menar att det är färgat med ett indigotin, dvs det färgämne som finns i både indigo och vejde.

Eva, som alltid utan klara svar

Hej och tack för att du tar dig tid med mig!
Ang. fustian så kommer namnet enl. Geijer från Fustat (gamla Kairo), varifrån den indiska bomullen fördes vidare till Europa. "<i>Det blev emellertid ett arabiskt ord, <i>qutn, qoton</i>, som framför andra kom att ligga till grund för beteckningen på materialet i medeltidslatinet liksom i flertalet romanska och växteuropeiska språk</i>:" Alltså cottonum, cotton, men i Sverige kattun!
Geijer beskriver ett fynd från Fustat bestående av flertalet mönsterfärgade bomullstyger, daterade till ca 1000-1500. Tygerna är uteslutande röda och blå med vitt mönster och skall härstamma från Indien.
"<i>Samma arabiska ord anses också ligga til grund för en benämning som förekommer i isländska texter, <i>gudvefr</i>, vilken sammanställts med bl.a. anglosachsiska och fornhögtyska former: <i>godwob, gotaweppi</i>. Dessa tyger beskrives som "tvåfärgade" (<i>tvilitadr</i>) vilket ju överrensstämmer med de bevarade proven från Fustat. Röd fustan omnämnes i tvenne beskrivningar av historiska händelser som inträffade åren 960 resp, 1179: "Egil hafdi fustan kyrtill raudan" "Erlingir Jarl hafdi raudan kyrtill af fustani ok silkehufu"."</i>
Så skriver alltså Geijer och jag har fått jätteont i fingrarna av att skriva citat! Båda händelserna är nedtecknade på 1200-talet så källtillförlitligheten är väl inte den bästa. Jag är ändå lite facinerad utav tanken på en stor, isländsk viking iförd röd rock med små vita blommor på...

Ämnet svängde visst från siden till bomull, men tack så mycket för hjälpen i båda ämnena! Nu skall jag leta tuskaftssiden[:)]

MVH

Martina

Angående siden... Finns det några belägg för sidenslöjor i Sverige (och överhuvudtaget), eller var det linne som gällde på slöj-sidan?

/Martina

Några korta notiser angående sidenfynd i vikingagravar.

Det siden som man funnit i nordiska vikingagravar är till mycket stor del bundna i samitumbindning. Men även taqueté (samitum men med tuskaft i grundbindning)förekommer. I Birka materialet, och har jag för mig i några abndra fynd finns det även kinesiska (Han)damaster Mycket tunna/mönster (ej färg) dekorerade tyger i ljusa färger.

en (som du läst) dubbel väv med grundbindning i kypert (ofta 1/2) och flotterande inslagsgarn. Som du också fått dig till livs i Geijer så var den Byzantinska silkesindustrin uppbyggd kring mönstervävning i samitum, men tekniken "stals" från det sk sassanidiska väldet lite längre österut. Det förekommer även en del kopior av byzantinska mönstersamitum, men som är vävda i det centralaiatiska, sk Sogdiska området. Förutom att mönstergrovlek och sofistikering skilljer de två huvudkategorierna åt så kan man även upptäcka skillnaden i varpen. Byzantinska samitumbindningar har spunnen varp medan sogdiska har ospunnen otvättad varp (den naturliga stärkelsen finns kvar och ökar styrkan hos garnet.

Även en bit in på medeltiden förekom samitumbindningen. Oriflamme, de franska kungarnas rituella stridsstandar var enligt uppgift fortfarande på 1200-talet av samitum. Hur gammal den var vid det laget har jag ingen uppgift på

Vill man veta mer teoretiskt om den byzantinska samitumens historia så kan jag rekommendera den absolut ledande auktoriteten på området idag, Anna Muthesius. Den andra delen i hennes praktverk om det byzantinska sidenets historia har just kommit ut på Pindar Press. Jag har beställt, men tyvärr kostar den 150 pund - för detta får man dock 430 sidor, 95 illustrationer och kapitlet "XVII: Byzantine Silks in Viking Hoards". Jag återkommer med rescention. Se Pindar Press för utförlig info.

Den andra aktiva specialisten på området är ryska Ierusalimskaja. Hon har i samarbete med Erimitaget och Nationalmuseet i Bayern publicerat en omfattande dokumentation av en gravfyndplats i (Moscevaja Balka? - kanske felstavat - boken i ateljén) norra Kaukasus vid Svarta havskusten. Fynden, daterade 700-900 innehåller flera i sin helhet bevarade kaftaner, mantlat, mössor, kvinnokjortlar, skor, brickband med byzantinsk text mm mm. Här finns tillfälle att studera hur linnekaftaner kantas med samitumsidenremsor, och hur dessa östliga kaftaner är skurna. (Även om det är vådligt att göra jämförelser mellan detta fynd och t ex Birkafynden kan man som kuriositet observera att det inte finns en sidenkantad kaftan som har possamenter applicerade på sidenkantningen. Dock skall ju possamenten komma från mer bulgariska områden enligt Hägg, men vid denna tid var dessa områden i Krim och trakterna däromkring. Inte så långt bort från den aktuella fyndplatsen.)

Man kan i detta fynd också studera halsslitsens lösning och applicerade sidenbröstdelar.

Praktisk info om samitumvävnad? Tre av de som finns är:

Becker, Pattern and Loom
Rassmussen, Vevning med frimönster
Cyrus Zetterström, Handbok i vävning

John som som bäst jagar rätt silke för en uppsättning

PS Eva kan man få ta del av dina skrifter?

John

Jag har en fråga om råsiden. Fanns det någonting liknande under medeltiden? Och om det användes, till vad isåfall? Är det möjligt att det användes till underkläder (särkar)? Jag har nämligen fått sex meter naturfärgat råsiden som jag gärna vill göra någonting av.
/Charlotta

Nu gör jag ett nytt försök att damma av den här gamla tråden. Känns onödigt att skapa en ny för en enda fråga. Jag var nämligen i sumpan hos Sy-Åke idag och skulle köpa tyg (såklart). Jag hittade ett tyg i en helt underbar kvalitet som jag var tvungen att köpa - om inte annat så för att sy lajvkläder eller helt moderna kläder av. Det är en blandning, 50% ull 50% siden. Åke sa naturligtvis att han hört att det finns belägg för att denna blandning förekom på Gotland under medeltiden men man kan ju inte tro allt man hör (det var nu inte därför jag köpte tyget, det gick bara inte att motstå det). Naturligtvis undrar jag nu om det faktiskt fanns (och om man i så fall använde) tyg med denna sammansättning någon gång under medeltiden.
/Charlotta

Nu har jag läst alla trådar här på HV om siden men har inte blivit klokare för det. Hänvisningar än hit än dit och olika vävningar gör min hjärna förvirrad. Kan någon ge ett, någorlunda, klart besked om vilket siden jag skall köpa för att använda i puffar till en tysk dräkt 1520?