Historiska världars forum

Vad jag har förstått det så verkar skarvar i kläder ha varit något naturligt på medeltiden (och även senare), ibland nödvändigt och framför allt ekonomiskt. Herjolfsnesklänningarna har ju till exempel en hel del spännande skarvar, på en del struthättor kan man väl också se hyfsat många småskarvar? Finns det inte till och med någon skarv på drottning Margaretes gyllene kjortel? Hur är det med moy bog-klänningen? Tittar man på några hundra år senare plagg som använts av allmogen kan man även där hitta mycket skarvar, både snygga, smarta och lite udda.

Jag tycker att det här är jätteintressant. Finns det någon forskning gjord om eller kring materialskarvar?

Min senaste klänning är en herjolfsnesinspirerad sak med korta ärmar gjord med ett av handelsgillets mönster som grund. Tack vare lite skarvar så fick jag ut hela klänningen på 2-2,5 meter istället för det rekomenderade 3,5 meter. Spilltyget som blev över var i ihopknölat tillstånd lika stort som en stor muffin ungefär, dessutom så fick jag en meter tyg över. (Man skulle alltså kunna säga att när jag sytt två klänningar till med lite skarvar i så kommer jag ha sparat ihop pengar så att det räcker till tyg för ytterligare minst en kläning...)

Skarvar folk idag sina historiska plagg? Vad har ni för inställning till materialskarvar?

Min spontana och ganska ogrundade misstanke är att folk idag nog inte skarvar lika mycket som då.

Jag har mer och mer börjat skarva en del plagg. Oftast struthättor men även undersärkar. Sendast igår var jag tvungen o göra en kil som blev ca 30 cm för kort och hade ett spill kvar på 40x40cm så det räckte, så nu har jag en spännande skarv på den skarvade kilen mitt bak på min klänning.

Supersmidigt, ekonomiskt och roligt!

/Fågelblå
Om träden börjar dansa, låt dem dansa!

Skulle gissa att idealet förr som nu var/är oskarvat, men att man förr tvingades skarva mer än nu. Och då blir ju skarvat mer HK.
Har man tillräckligt med tyg bär det åtminstone emot för mig att klippa småbitar för att sedan få mer jobb med att sy ihop dem igen, då ska man verkligen <b>vilja</b> ha skarvarna! Men visst blir det mer liv och personlighet med egna skarvar.
Fram för mångfalden!

När jag har ett gammlat plagg jag inte är nöjd med snittet på (felkonstruera, men bra tyg, till exempel)så har jag gjort en del skarvade saker för att ta vara på tyget.
Även om mitt moderna sinne inte riktigt gillar skarvar på konstiga ställen så bär det mig ännu mera emot att ha ett plagg liggande som jag inte är bekväm med att använda.

Jag är för lat för att skarva massor. Givetvis kan jag ta att en del saker är lite på tvärsen. Vävde tyg till en rutig kjorlet och var snål på uppsättningen så då var jag tvingad att skarva, och fick inte rutorna att mönsterpassa i sidorna. Det störde mig! Vävde just att tyg till en Grönland nr 63, mi parti, gulgrön randig på ena sidan och grön på andra. Tog i extra mycket vid uppsättningen för att kunna mösnterpassa. Det var en beställning så jag ville inte att det skulle "se oproffsigt" ut. Fick ca 70 cm över på det randiga och 30 cm av det gröna. Det kanske räcker till nåt vettigt...

tja, det ar val sa att nar man spunnit traden och vavt tyget sa ar somnaden det lilla som kvarstar. Det gar fortare att skarva an att spinna/vava mer tyg.

/maggie

Mönsterpassning är inte tidsenligt!

/Martina

Jag skarvar å lägger till på det mesta jag gör.

Johan käll
Albrechts Bössor
www.albrechts.se

Säger vem, Martina?

Det enda jag vet om mönsterpassning och historiska plagg är en drös tröjor och livstycken från 1700-1800-tal som jag sett. Där förekommer skarvar hejvilt, vissa till och med plannerade från början och återkommande på många plaggs tillskärning (för att spara på det dyra köpetyget, typ kalmink, rask eller damast). Mönsterpassningen där har varit allt från perfekt till ickeexisterande.

Hittar jag det perfekta tyget men det inte riktigt räcker, så nog kan jag skarva lite, även om det bär mitt moderna sinne emot. Men många plagg är ju skurna så att det blir naturliga "skarvar" där dåtidens tygbredd inte räckte till, som till exempel kilar i hättor och annat. Och jag skarvar ofta på barnkläder, som sys av resttyger från både mig själv och andra...

Jag har börjat skarva lite på senare tid, mestadels för att jag har börjat sy en massa fantasy-kläder och då inte vill använda allt för mycket tyg i onödan.

Jag funderar dock lite över skravsömmar, hur gjordes det? Lade man tyget överlappande någon centimeter eller rätsida mot rätsida och "vändsydde" eller på något annat fiffigt sätt?
Har man små bitar vill man ju inte slösa bort allt för mycket på sömsmån. Är det någon som har några tips?

Peter- snåla fällsömmar verkar vara det vanligaste. OM det är stad mot stad- kastsöm.

Japp Bockstensmannens mantel är ihopskarvad som Mary-Lou beskriver, men hur är det med skarvarna på ex. ärmarna? Hur har man gjort på Charles de Blois tröja?

De skarvar på ylleplagg från 1800-tal och framåt som jag sett har annars varit sydda som övriga sömmar