Aldrig riktigt nojd

[Robert Öhlund]

Jag syr ganska mycket och har sytt en hel del plagg de senaste aren. Jag tycker sjalv att jag utvecklats och jag lar mig nya saker kring somnad, men jag blir aldrig helt nojd.
Jag satter jattehoga krav pa mig sjalv men kanner aldrig att jag blir helt nojd med det jag gor. Det ar alltid nagot som inte kanns bra.
Det brukar ofta vara detaljer som jag stor mig pa och ofta brukar det bli sa att jag sprattar upp allt och gor om det helt fran borjan.

Min senaste projekt var en 1400-tals doublet, handsydd, helfodrad, fallda sommar osv.
Nar jag var klar sa borjade jag granska den och borjade leta fel, jag tyckte fodret inte satt riktigt bra, traden var kanske lite for tjock och det hela slutade med att jag sprattade upp alla sommar och och sydde om allting fran borjan igen.
Det vart battre men fortfarande sa blir det sa att jag inte kan kanna mig nojd och stolt over den.

Jag vet inte om det kanske beror pa att jag inte har sjalvfortroende for det jag syr eller vad det beror pa. Kan ni kanna sahar infor det som ni tillverkar och vad brukar nig gora at det?

[Eric Hejdström]

Jag vet precis hur du känner.. Så fort nåt är klart så blir man skeptisk om det är tillräckligt bra. Det är många år sedan jag övergav symaskinen. De senaste åren har jag dock haft så mycket att göra åt andra att jag knappt fått klart nåt till mig själv...
Det finns inget annat att göra än att försöka igen. Det tar dock emot att göra ett par nya hosor när man redan har ett par som sitter bra men som man vill göra om för att sömmarna inte är helt rätt. Jag får lite lathetsanfall ibland och vägrar envist att sy nytt med resultatet att jag ny har mer lappar i arslet på hosorna än det finns i en hel sameby... Allt för att de nya hosorna inte blev riktigt som jag hade tänkt. Bara linningen kvar och snörhål och så har dom legat det senaste halvåret. Men men...

[Djingis Khan]

Känner definitivt igen det där, men brukar ta det mer piano nuförtiden. Det är bara att inse att man nog aldrig blir fullärd, och att riktig hantverksskicklighet kommer efter flera år av hårt arbete. Tänk på hur många gånger en skräddargesäll fick sprätta upp och göra om (under slag och bannor) under sin sjuåriga utbildning!

Att studera gamla handsydda originalplagg har annars gett perspektiv på mitt arbete. Det är regel snarare än undantag att man hittar en del slarv och skönhetsfel i gamla kläder, så jag brukar inte längre bekymmra mig så mycket om det. För egen del är det numera främst passformen som jag blir nojjig över och ständigt vill göra om.

[Frej]

Sen är det också lite så att om man syr ett större plagg hinner man bli duktigare & mer erfaren bara från det att man börjar tills det att plagget är klart, vilket gör att man sedan är mer nöjd med vissa delar av plagget än andra. Omåttligt frustrerande tycker jag själv

Fast man måste inte sprätta upp allt i ren förtvivlan utan det går ibland att bara sy om kortare partier och ändå bli bra mycket mer nöjd. Så känns det inte lika djävligt heller med all arbetstid man lagt ned.

http://frejknivmakeri.blogspot.com/

[Shadow]

Lite intressant är det ju att det verkar vara ni killar som är lite... hmm... kritiska[;)]

Men finns säkerligen tjejer också.....[:)]

[Mary-Lou]

Jag "slarvsyr" till mig själv har jag insett. Oftast i kombination med stor stress. Jag har en tendens att komma på att jag behöver nåt si så där ett par tre veckor innan nåt arrangemang. Sedan stör jag mig sjukt mycket på sneda sömmar och taskigt formade knappar eller liknande.
När jag syr saker åt andra så är jag extremt kritisk och syr mycket långsammare. Jag brukar å andra sidan inte ha samma typ av deadlines när jag syr åt andra.

Varför jag slarvar åt mig själv har jag funderat massor på. En tanke har varit att jag gör prototyper innan det "riktiga" plagget. Som sen aldrig tycks bli av...

När jag studerade vävning så var jag sjukt kritisk av mina vävar, så kritisk att det började kännas hämmande att väva. Då var det bara att titta på gamla vävar ( folkligt 1700-1800tal) och se att de oftast var sämre vävda än de jag åstadkom. Det jag gillade hos de gamla vävarna ogillade jag hos mina. Jag insåg att jag antagligen var skadad av de perfekta tygerna som var maskinvävda.

Slutsats- maskintillverkade saker är så perfekta att vi idag inte är nöjda när vi ser handens arbete i det vi själva tillverkat. Att välja att jämföra sina alster med andra handtillverkade alster ger ett annat utgångsläge.

[jonsey]

Självktitiken är ju ständigt närvarande. Jag som sällan orkar att leta upp källor själv förlitar mig mycket på det som andra har gjort. Det slutar ofta med att jag på något vis måste få det bekräftat av de som vet mer att det jag sytt är okej. Då brukar jag bli nöjd.
Sedan är det ofrånkomligt att jag ser alla "fel" jag gjort men aldrig (eller mycket sällan) ser någon annan dem. Som Mary-Lou säger är risken stor att vi jämför med dagens perfekta saker/plagg men som ofta saknar den personlighet som finns i det som är tillverkat för hand.

/Jonas
www.mounthall.blogspot.com