av Matti » 23 december 2010, 15:59
Det var den boken jag syftade på, helt rätt!
Huldermosse är vad man brukar utgå ifrån. Antingen den stora peplosklänningen eller omlottkjolen.
Det finns några danska gravfynd som ger mer upplysning om romersk järnålder och folkvandringstid. Det som kan sägas är att peplosen av allt att döma håller i sig, då de smyckeuppsättningar man hittar är sådana som bars för att hålla upp en peplos. Två identiska nålar eller spännen vid skuldrorna.
Det verkar klart att det nordiska kvinnomodet påverkades en hel del av det romerska och det provinsialromerska. Den knälånga kjolen som Margrete Hald säger kan spåras in i äldre romersk järnålder försvinner helt.
Underkläder av lin bars med största sannolikhet de med, och det finns belagt från en skånsk grav från 200-talet tack vare noggrann analys av brända textilrester.
Så jag skulle föreslå följande för en kvinnodräkt:
Linnesärk med enkel skärning, dvs som en lång t-tröja. Tunikaskärning alltså. I det nordiska materialet verkar finnas en tendens till mer kroppsnära plagg, se exempelvis både Högom och Thorsbjergkjortlarna, medan den romerska och provinsialromerska traditionen var för vidare plagg. En senromersk tunika hade en tygbredd som kunde gå ut till armbågarna för att ge god rörelsevidd.
Den romerska tunikan, som bars av både män och kvinnor, gick ned till knäna, medan Högom och Snartemo verkar gå till mitt på låret. Evebodräkten har dock rekonstruerats som knälång, och sett till bildmaterial från tidig vendeltid så anser jag att dessa stilar förekom parallellt. Thorsbjerg är kanske lite av en kombination. Högomkjorteln har en intressant skärning medan Thorsbjerg är väldigt konservativ med raka bitar, som en tunika. Men till skillnad från en romersk tunika som vävdes i ett stycke, är Thorsbjerg ihopsatt av olika tygstycken. Vilket är naturligt med de smalare nordiska vävstolarna.
Thorsbjerg går ned till knäna men har snörningar i sidan för att få den kroppsnära.
Åter till en nordisk folkvandringstida kvinna:
1. Linnesärk underst.
2. Hellång peplos utanpå.
alt.
Midjekjol, omlott eller ihopsydd samt kjortel när det behövs.
3. Schal eller kort mantel som håls ihop på bröstet. Om mantel bör den bäras med spets nedåt, som en schal, eller vara rundskuren. Tror att fyrkantig buren som schal är att föredra.
Vill man vara lite fin så skall kjorteln/tunikan ha agraffspännen vid handlederna. Kvinnor har oftast spännen med en agraff, medan männen verkar haft mer variation i hur handledsknäppningen var utformad. Om du skall vara en enklare person, gör som lösningen är vid det enklare fyndet som Nockert tar upp, vik ärmens ändor vid handleden och sy så tajt att du kan få ut handen.
Får man fråga vart detta intresse får att sy folkvandringstida kläder kommer ifrån? Vi är några i Sverige som kämpar med att få igång ett intresse för romersk järnålder och folkvandringstid, så det vore kul med fler även i Norge som är ger sig in i denna vad gäller dräktmaterial förvånansvärt fyndrika epok.