Nu tror jag att vi diskuterar ursprungsfolk utifrån två olika synsätt - juridiskt och historiskt. Samernas status som urfolk är grundat på juridik utöver den historiska biten. Skillnaden är att samernas mark ifråntogs dem av staten bara för att invånarna var samer, en "underlägsen" grupp människor saom ansågs vara i behov av förmynderi. När Någon adelsman fick ett gods i Södermanland osv. var det dock inte för att invånarna var sörmlänningar. Kolonisationen slog mot hela den samiska befolkningen, men alla sörmlänningar fick inte sin mark ifråntagen bara för att en eller ett par adelsmän tilldelades jord i landskapet.
I sådna här diskussioner retar jag alltid upp både samer och ickesamer, eftersom jag aldrig tar ngn tydlig ställning för den ena eller den andra gruppen.
Jag tycker dock att alla grupper bör sluta att odla en offermentalitet. I dagens samhälle är det politisk korrekt att vara en "underdog", och därför vill alla människor framhålla att de minsann också tillhör en förfördelad grupp som ska ha rätt till kompensation och sympati. Tillhör man en "utsatt grupp" ska man vara stolt, tillhör man inte en sådan grupp ska man skämmas. Jag vägrar dock att gå med på ett sådant pk-synsätt. Jag ser inte mina samiska förfäder som offer, och jag ser inte heller mina småländska, halländska, uppländska, dalska m.fl. förfäder som offer på ngt sätt. Vissa förfäder är jag stolt över, andra skäms jag för. Men jag skulle aldrig utnyttja deras levnadsöden för att framhålla mig själv som en "underdog".
I samernas fall har vi dock individer som idag, år 2006, lider av historiska oförätter. Det är alltså inte bara en fråga om vad deras förfäder var med om, utan är en aktuell politisk fråga. Jag märker dock samtidigt att samerna sällan har några folkliga sympatier, vilket inte är så konstigt kanske med tanke på deras ibland agressiva och arroganta sätt att hävda sig...