Skall försöka besvara Gorms(Johans)frågor en efter en. Först tänkte jag dock försöka förklara landhöjningsproblematiken med ett experiment som jag brukar använda för att belysa detta för elever i grundskolan.
Om du tar en vanlig balja. Börja med att lägga träbitar i botten på följande sätt:
xxxx xxxxxx
i en eller flera rader observera att du lägger dem från långsida till långsida.
Ovanpå dem lägger du en bräda som täcker större delen av baljans längd. Brädan skall vara bredare än mellanrummet mellan träbitarna och läggas ovanpå dessa.
I mitten av den långa brädan ställer du nu en vikt. Vikten är till för att hålla nere brädan och bitarna när du fyller på vatten som åtminstone täcker 2/3 av viktens höjd.
Flytta nu sakta vikten åt ena eller andra kortsidan och observera vad som händer.
När du flyttat vikten tillräckligt långt från mitten bort från en av raderna där du la träbitar skall du snabbt fylla baljan med en halv-en hink vatten beroende på storlek.
Det du först observerade var att ena änden av träbiten reste sig och med den följde träbitarna uppåt. När du sedan häller på vattnet snabbt skapas en rörelse i vattnet som så nära som möjligt visar hur land som inte genom att urberget gick upp till ytan påverkas av sidokrafter inte bara av att landet reser sig.
Så till dina frågor:
Du frågade:
1. För att beräkna strandförskjutning så daterar man ofta issoleringstillfället för t ex en sjö. Denna datering kan t ex baseras på fossil från olika stadier i östersjöns historia eller genom dateraing av organiskt material med t ex C14. Vad daterade man och hur?
Som du vet är det alltid riskabelt att datera organiska material om dessa är rester från levande organismer som levt av och i salt eller bräckt vatten. Detta tror jag inte jag behöver utveckla här.
Vad som däremot ofta glöms bort är att sediment och lera består av små korn som p.g.a. friktionen klarar viss belastning men mycket lätt når en gräns där vatten som funnits i sedimentet och leran i realiteten kommer att utgöra ett smörjmedel som gör att föremål kan sjunka. Hur djupt de sjunker är beroende på föremålets vikt relaterat till den bärighet som de aktuella sedimentlagren/varviga leran har.
Om du tänker dig följande experiment. En del av Er som läser detta har förmodligen sett det genomföras i verkligheten, men det förtjänar att upprepas:
Du tar en lerkub 10 x 10 x 10 cm eller något liknande. Först belastar du lerkuben så mycket att du får reda på vad leran klarar av att bära i kubtillstånd. Därefter tar du och lägger leran i en tillbringare eller spann och börjar röra med en pinne. Som du då upptäcker efter en stunds rörande så är leran mer eller mindre flytande och inte det fasta tillstånd som den i första anblicken tycks vara.
På samma sätt som skred kan uppkomma och då i stor skala, kan föremål sjunka ner p.g.a. smörjmedlet vatten i lera och sediment. Om du sedan hittar organiska rester så kan du inte vara säker på att de hittas i 'rätt' tidslager.
Det är den andra typen av dateringsproblem. Det finns fler men dessa två utgör de vanligaste.
Att dessutom sedimentlager och lerlager i sig går att åldersbestämma på ungefär samma sätt som vi räknar årsringar på ett träd behöver jag väl inte gå närmare in på?
Du frågade:
2. Om kartan jag referarade till inte är pålitlig, varför skulle den du referar till vara det? Jag har lite svårt att förstå varför man skulle rita ut fyrisån med samma sträckning som den har idag om stora delar av området låg under vatten.
En karta säger i bästa fall hur ett område såg ut när underlaget för kartan karterades fram. Den säger aldrig någonsin något om hur området såg ut 100 år tidigare. Än mindre något om äldre tiders landskap.
När det gäller området runt Gamla Uppsala är det dessutom mycket lätt att med blotta ögat se de tidigare strandlinjerna. Strandlinjer som dessutom helt stämmer med de uppgifter jag lämnat avseende landhöjningen. Jag vet inte om du jobbat med infraröd fotografering. Om du tar kort med den kameran som du använder när du vill ha 3D foto och tar detta med infrarödfilm precis när den första grödan kommer upp på våren så ser du dessutom strandlinjerna(pluralis) från olika perioder.
Du frågade:
3. Återigen; Hur förklarar du de husdateringar på huslämningar som sträcker sig från romersk järnålder och framåt (det finns även dateringar från folkvandringstid, vendeltid och vikingatid)? Dessa borde ju rimligtvis visa på att stora delar av området var torrlagt under denna tid.
Inget problem alls. EN sjö som fanns på t.ex. Romartiden och dess sentida efterföljare har p.g.a. landhöjninen ALDRIG samma utsträckning. Detta betyder t.ex. att du inom en liten radie kan ha en höjdförändring på +/- 2-2,5 meter över eller under genomsnittslandhöjningen. Ett exempel som självfallet är från ett större område är hur Vänerns area förändrats. Antar att du kan få tag på kartor på det som visar hur effekten på större ytor är. Om du tittar på sjön Tåkern har du ett exempel i mindre skala där visserligen landhöjningen sedan 1000 talet varit avsevärt mindre än i området runt Gamla Uppsala.
Eftersom vi ofta finner Romartidens och Folkvandringstidens bostäder inom ett mindre avstånd från ett vattendrag eller sjö, så påverkas möjligheterna till att ha kontinuitet i boendet alternativt behöva flytta bosättningen av hur sjön eller vattendraget förändras över tiden. det är enkelt att visa detta om du skulle vilja ha ytterligare förklaring på varför ett område kan ha varit bebott under t.ex. 300-talet och mycket väl kan ha haft vatten över husgrunden eller fram till det på 700-talet. Att vi dessutom måste räkna med den vattennivåhöjning som skedde i Östersjön under 600-talet och en tid framöver p.g.a. minskat utflöde ur Östersjön när havsvattennivåerna av olika orsaker förändrades, det påverkar ännu mer var det fanns vatten och inte fanns vatten på 800-talet och framåt.
De allra flesta järnålderssjöarna som försvunnit har försvunnit p.g.a. människans markanvändning då utlopp förändrats och mycket av detta har skett mellan vikingatiden och 1500-talet. Det ser du inte på kartor från senare tid. Skall återkomma med referens till en karta som klart visar att stora delar av Uppland låg under vatten långt senare än vad som det brukar räknas med.
För övrigt är namnet Fyrisån ett problem i sig. Ån hette inte Fyris ån utan kom att få namnet när det började antas att Gamla Uppsala var det Ubsola som fanns omnämnt i de Isländska sagorna....
</center>