Historiska världars forum

Tänkte höra mig för om det är någon som har koll på hur snabbt och hur långt man i regel kunde färdas i sverige på vikingatiden. Både med båt, till fots eller till höst.
Tack på förhand.

----------------------------------------
Edit:
Flyttat till Forskningsforumet och tog mig friheten att byta namn på tråden också... Tidigare hette den "Färdas - hur långt, hur snabbt?"

/Vix, moderator.

Gällande hästtransport så ta en titt i tråden [url="http://www.historiska.se/histvarld/forum/topic.asp?TOPIC_ID=797"]sju mil till häst[/url], det kanske kan ge något.

Andra transportmetoder har, vad jag vet, inte tagits upp på forumet (ännu) men Ny Björn nämnde i tråden [url="http://www.historiska.se/histvarld/forum/topic.asp?TOPIC_ID=271"]Ambitionsnivå & inriktning[/url] Widfaran:
"Widfaran - att ta sig från punkt A till punkt B på så tidsenligt vis det går (-nåja, de är ena sabla naturromantiker ibland...) "

En snabb sökning på Widfaran via Google gav en del sidor som kan vara värda att titta på, där kanske du kan hitta kontaktinfo till någon som kan ge dig lite sträckor/snitthastigheter eller något annat.
Ha det...
/Angus

Fjällvandring och pilgrimsleder bör man också kunna titta på, vid fjällvandring så är väl dagsetapper på ca 15 km ganska bra, medans i mindre kuperad terräng så bör 20-30 km inte vara orimligt.

/R

Nu är jag långt från ett spänstfenomen så jag ligger nog i underkant, men när jag vandrar i kuperad terräng (fjäll o.dyl.) brukar jag kunna hålla 20 km per dygn utan att ta ut mig. Fast då måste man komma ihåg att vid fjällvandring släpar man på en hel del packning (tält, mat o.dyl.), slipper man det (t.ex. mellan två byar) kan närpå den dubbla längden lätt uppnås.

Många städer, i alla fall i södra Sverige, ligger med tre mils mellanrum, vilket ofta tolkas som en rimlig dagsmarsch. Nu är dock dessa städer byggda mycket senare men jag har svårt att tro att man gick varken längre eller kortare under en dag på vikingatiden än man gjorde på medeltiden (eller senare heller för den delen).

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Rin</i>

Många städer, i alla fall i södra Sverige, ligger med tre mils mellanrum, vilket ofta tolkas som en rimlig dagsmarsch. Nu är dock dessa städer byggda mycket senare men jag har svårt att tro att man gick varken längre eller kortare under en dag på vikingatiden än man gjorde på medeltiden (eller senare heller för den delen).
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">

Jag håller med dig fullt, men det viktigaste i denna fråga är nog när utvecklingen av infrastrukturen kom till ordentligt. Jag känner inte till när vägbyggandet kom igång i Sverige, men har egen erfarenhet sedan min jägartjänst hur det är att gå långa sträckor genom obanad terräng, och att gå tre mil om dagen i obanad terräng sätter en stor press på både fysik och utrustning.

Det skulle vara intressant att veta när vägbyggandet kom igång. Vad har egentligen E4an för historik? Tydligt är att denna led användes iallafall bitvis på medeltiden/renäsansen eftersom den kantas av olika fästnings byggen.

Hoppas någon vet mer om detta obskyra ämne, det kanske till och med finns en förening som rekonstruerar medeltida väg [:)] inget för de veksinnade antar jag[:D]

Ha det bra
Todd

Jodå, en väg (eller åtminstone en stig) längst norrlandskusten har funnits sedan medeltiden, en googling på Norrstigen ger en hel del resultat för den intresserade, liksom en Librissökning.

/R

Intressant Raymund, har tidigare letat information om denna väg men inte vetat att den kallats för Norrstigen. Det ordet gav ju mycket information. Vi har via släktforskning kommit till en släkting som i början på 1800-talet reste från Åland hit upp till Umeå vägledes.

Todd: Tja, rimligen lär ju vägarna ha funnits när städerna byggdes. Men under vikingatid (som ju faktiskt tråden gäller) så lär vägnätet knappast ha varit särskilt välutvecklat.
Så när det gäller obanad terräng så får man nog se till de inlägg i tråden som gäller just det, själv har jag ingen erfarenhet av dylikt.

Att döma av alla som "lät bro göra" på stenarna måste man väl anta att det fanns någon form av rudimentärt transportsystem även under vikingatid. Även till lands skapas det "farleder" genom naturens formgivning eller där man genom förändringar av naturen tillverkar farbara sträckor så obanadteräng behöver det nog inte röra sig om ens sådags.

Vill man läsa om gamla vägar och arkeologisk vägforskning kan jag rekommendera "Hulveger. Fragmenter av fortidens ferdsel" av Terje Gansum. Förut fanns den att ladda ned från , men jag kan inte hitta den där längre (vilket inte betyder att den inte finns där!)

Kort kan man säga att mer eller mindre organiserade vägar är ett rätt gammalt påfund - där folk färdades ofta blev det en väg, som ibland förstärktes där det behövdes. Det är dock mycket svårt att datera gamla vägar... Dessutom har arkeologisk litteratur om vägar en tendes att bli lite flummig ibland - men det är ju underhållande i alla fall!

Jag och mina kursare gjorde ett arbete om forntida vägar och farleder på vår D-kurs i arkeologi och jag har ett par sidor med sammanfattning av delar av den litteratur vi använde - den kan kanske vara av intresse för de seriöst vägintresserade? Om folk är intresserade kan jag försöka slänga upp den på min hemsida.

Annars kan man gå direkt till källan... I följande skrift finns ett par artiklar om vägar:
Larsson, Lars (red). 2001. “Uppåkra. Centrum i analys och rapport.” Uppåkrastudier 4. Acta Archaeologica Lundensia. Lund.
"En väg till Uppåkra" - Marja Erikson. s 167-176
"Kan gravar spegla vägars ålder och betydelse?" - Bengt-Åke Samuelsson. s 177-184

Sedan har vi den här också, som i princip bara handlar om forntida vägar och kommunikation på ett mer eller mindre konkret vis:
Larsson, Lars. 2001. “Kommunikation i tid och rum.” University of Lund, Institute of Archaeology. Lund.

/Vix.

Om man ska slänga in en kommentar om att färdas med båt så kan jag säga att det är rätt svårt att uppskatta, det beror så mycket på väder och vind, men t ex ett litet vikingaskepp på 10 meter gör kanske som mest 5 knop, i gynnsamma fall kan man då komma upp i en 40 sjömil på en dag. Om man ror kanske man hinner ca 20 sjömil om inte sjön är för jobbig. (1 sjömil = 1852 meter).

vilka behöver vägar? är det inte så att folk eller saker är på fel plats. i ett självförsörjande lokalsamhälle behövs inte så många resor och vägar...skogarna var nog ofta avgränsande liksom bergskedjor, vatten i sjöar och floder har dubbel funktion, annars skedde nog färder på snö och is då man inte hade några andra sysslor

Google är riktigt bra ibland... "Hulveger. Fragmenter av fortidens ferdsel" kan laddas ner från http://www.midgardsenteret.no/undersider/hulveg.asp

Stigman, glöm myten om det helt självförsörjande lokalsamhället. Folk reste och färdades MYCKET mer än vad vi vill tro.
Under stenålder var flinta den vanliga bruksmaterialet för eggar över hela södra skandinavien, och bortsett från spridda förekomster längs västkusten så fanns den bara i Skåne och Danmark. Och man förflyttade mängder av flinta. Längs vatten, på åar och älvar och på ryggen genom skogen.

Även i Norrland fanns behov av att förflytta stenmaterial som skiffer, kvarts och kvartsit långa vägar. När metallen kom hade man både i norr och söder långa kontaktvägar länga vilka metall och andra föremålfärdades.

Så nog reste folk, kanske inte alla, men nog reste dom. Och ju längre det blev mellan bygderna, dessto piggare verkar folk ha varit på att "gå på tur".