Historiska världars forum

Hej!
Finns nog en hel del som hanterar svartkrut på detta forum. Någon som kan berätta lite om krutets stabilitet under 1300-talet? Då innan man började blanda in olja och skapa kornkrutet. Antändningsrisk? Farlighet?

-----------------------------------
Rovriddarnas tid Adlibris 99 kr http://niels-ebbesen.com/

beror mycket på kornighet som sagt vara. mjölkrut tänder lätt om en låga eller glöd kommer på det. Men det finns indikationer på att man började korna det ganska tidigt, med Brännvin tex. Grovkornigt kan vara fan så jobbigt att få fyr på.

Sedan finns det typ.... tre eller fyra olika recept bevarade. Det verkar dock som om de olika varianterna mest påverkar mynningshastigheten.

Johan käll
Albrechts Bössor
www.albrechts.se

Tack! Gissade att det var såhär. Bra få det bekräftat.
Brännvin trodde jag var en senare historia. Brännt starkare öl tror jag mig veta att det fanns under 1300-talet.

-----------------------------------
Rovriddarnas tid Adlibris 99 kr http://niels-ebbesen.com/

det finns en uppgift om en Henricus brännevattenmakare i Lund innan 1300. men..om han gjorde sprit är inte gott att veta.

Johan käll
Albrechts Bössor
www.albrechts.se

Henricus Brenwatnmakare nämns på 1340-50-talet om jag inte missminner mig.

Tack! Då kommer jag att ge honom liv igen, 1362...

-----------------------------------
Rovriddarnas tid Adlibris 99 kr http://niels-ebbesen.com/

ah, PÅ menade jag såklart...


Johan käll
Albrechts Bössor
www.albrechts.se

De där lösa kruthyllsorna som förekom i kanonens barndom.
Fanns de kanske för att puderkrutet självantände i varma kanonlopp efter några salvor?
Så har jag i varje afll fattat det...

-----------------------------------
Rovriddarnas tid Adlibris 99 kr http://niels-ebbesen.com/

Menar du kammare? Några andra "hylsor" känner iaf inte jag till. Självantändning är en risk vid mynningsladdade vapen om dom inte viskas ordentligt mellan skotten.

Vad det kallas vet jag inte. men menar det stora bakre stycke som var löstagbart på äldre stora bössor och i vilket krutet packades. Tycks ha funnits två tre stycken bakstycken/kammare/hylsor till varje bössa. Kan ju inte ha varit kanoner med särskilt kraftig rekyl föreställer jag mig. Annars skulle det inte hålla.

-----------------------------------
Rovriddarnas tid Adlibris 99 kr http://niels-ebbesen.com/

Det är kammare ja. Dom förekommer från början av 1400-talet och framåt, framförallt till skepp och murförsvar. Ganska svårt att bedöma exakt när och hur dom förekommer men det är alltid till kanoner, inte till handeldvapen. Dom är givetvis inte lika gastäta som mynningsladdare men det finns kamrar i alla möjliga storlekar. Från små som rymmer ca 100g krut och upp till storlekar som rymmer över hundra kg.
Dom är kanske inte lika effektiva som mynningsladdare men i gengäld får man väldigt hög eldhastighet och minimerar risken för antändning av krut i loppet eftersom man kan dra viskan rakt igenom eldröret. Så länge någon laddar kamrarna snabbt så är det inga större problem att hålla en eldhastighet på tre skott i minuten med en mindre kanon.

De kallas 'föglare' på svenska och försvann ur modet eftersom de hade en ovana att explodera och skicka iväg kammaren på de som stod omkring.
En pipa blir inte så varm att krutet självantänder på en mynningsladdare. speciellt inte om du moppar ur den med en svabb. eller bara häller lite vatten på den om du är orolig.

Johan käll
Albrechts Bössor
www.albrechts.se

Tack!
Mina funderingar utgår från funderingar om perioden då större bössor blev vanligare. Slutet av 1300-talet. Men materialet är så tunnt att det mesta blir till inget mer än funderingar. Spekulationer.

Kanske var det så att en del större rör fanns tidigt, men mest för att skjuta iväg allt möjligt, som skrot, pilar, sten... utan träffsäkerhet.
Sedan blev de småpipiga stångbössorna dominerande. Träffsäkrare och ofarligare när brons byttes mot järn. Vanliga i Hansans städer ca 1350.
Tydligen var det så att salpeter var en vara som var mycket dyr. Den som kunde leverera erbjöds förmåner, som skattefrihet. Än så var kunskapen om hur man i praktiken kokade salpeter från stalljord outvecklad. Krutet var en dyr bristvara som bromsade utvecklingen. Själva bössan billigare att tillverka än ett armborst. Kunskapen om kokningen är i sig äldre, men att göra det i praktiken i allt större skala, det är något annat.

Nästa steg var att det kom lite större bössor på skeppen, med mål att kunna skjuta igenom bottenplank kanske. Kraftig utveckling under 1370-talet.
Ännu så var kanske puderkrutet det vanliga. En del tyder på att kornkrutet kanske kom redan hyfsat tidigt under 1300-talet. Men vi vet bara säkert att det fanns under tidigt 1400-tal.
Min fundering är väll den att 'föglare' behövdes därför att det svårhanterliga puderkrutet ännu var det vanliga. Eller att inblandningarna i kornkrutet var outvecklat, mer experimentellt.
Bakkammarna, föglarna, blev kvar då de möjliggjorde snabbare salvor, men försvann då piporna förlängdes och rekylen ökade.
Så kom belägrings'kanonerna' allt mer, kraftfulla nog att börja ersätta de otympliga blidorna under 1400-talet.

Kommentera gärna det som du tycker är helfel. Eller gör dina egna spekulationer, kring det vi vet. Och om det vilket vi bara kan säga; 'Så kanske det var...'


-----------------------------------
Rovriddarnas tid Adlibris 99 kr http://niels-ebbesen.com/

http://riv.co.nz/rnza/hist/gun/firstgun.htm

En simpel men hygglig genomgång om eldvapen.

En stor fördel med att använda föglare på skepp och murar är att man slipper ställa sig framför kanonen för att lada om.