Tja, i Spanien fanns väl ganska många berber och andra nordafrikaner under medeltiden (två av de muslimska härskardynastier som efterträdde de arabiska umayyaderna var väl berbiska, om jag inte minns fel), som också verkar ha blandats upp rätt friskt med den övriga befolkningen. I och för sig kan man kanske diskutera hur "svarta" de här morerna var.
Som ett litet sidospår hittade jag en del intressanta kommentarer i boken "Rasism: en historisk översikt" av amerikanen George M. Fredrickson, som jag just håller på och läser. Han skriver bl a:
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">I motsättning till tendensen att frukta eller nedvärdera svarta människor stod den medeltida ikonografi som förknippas med vad den franske kulturhistorikern Henri Baudet har kallat "le bon Nègre". Med utgångspunkten i bibelbeläggen att den förste icke-jude som omvände sig till kristendomen var en etiopisk eunuck, hyllade missionärer som spred evangeliet svarta konvertiter som levande bevis på lärans allmängiltighet. /.../ På senmedeltiden, under perioden mellan de senare korstågen och portugisernas första kontakter med Västafrika under mitten av 1400-talet, tycks hur som helstden positiva, ibland glorifierade bilden av svarta ha varit den förhärskande i det västeuropeiska tänkandet.<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Fredrickson påpekar också att legenden om prästkonungen Johannes var en viktig hörnsten i den här starkt positiva medeltida synen på svarta.
I övrigt kan noteras att en del helgon, inte minst den krigiske S:t Mauritius, ofta brukade avbildas som afrikaner under medeltiden (se bilden nedan för ett välkänt exempel). Jag har också för mig att jag läst någonstans att Gustav Vasa vid någon tidpunkt hade en svart afrikan i sin drabantkår, vilket tydligen var en stor sevärdhet.
