Läs "the Goths" av Peter Heather. Han beskriver ett folk där det fortfarande finns en tydlig gotisk identitet. Peter menar att visigoterna bara är en av många grupper, och att visigoternas och ostrogoternas riken skapades som sammanslutningar efter att de hade dykt upp på romersk mark.
Han menar också att trycket från hunnerna inte var särskilt stort, utan att det fanns kvar flera gotiska grupper i norr.
Om Alarik säger han att denne hade sin maktbas i Pannonien, och att Alarik under sig hade inte bara gotiska krigare, utan också t. ex. hunner.
Det är svårt att uttala sig om kultur eftersom den sällan beskrivs. Ävenså är det dåligt med materiella lämningar. Emellertid har man funnit germanskt gravskick i Spanien, ca. 20 % av kvinnorna på vissa gravfält har där gravgåvor med tydlig släktskap bakåt till donautrakten, men det finns inget sådant gravskick i sydfrankrike, och vad jag vet inget visigotiskt sådant i Italien.
Heather menar att de tongivande i dessa samhällen bestod av 20-50 % fria gotiska män. Det är rimligt att närheten till romarriket gjorde dem mer krigiska än vad de hade varit förut. Det är förresten vad man i allmänhet tror om germanerna. De äldsta så kallade "Reihengräber" med vapen kan man finna i gränstrakterna mellan romarriket och, öööh, det fria Germanien
Jag är osäker på om de verkligen levde som en armé på förflyttning. Det finns förvisso flera exempel på flera mil långa vagnkolonner, men jag tror att det normala är att de har en bas där de försöker odla och föda sig, sedan springer krigarna omkring och om de av imperiet kan utverka en bättre plats att vara på, då flyttar man resten av folket. En sak som skulle stöda det är att Alarik invaderade Italien inte bara en gång.
Något mer att tänka på är att dessa barbarer ofta var ordentliga av sig. De ville använda sig av imperiet, och ofta ville imperiet använda sig av dem såsom garanter mot uppror och romerska motståndare. Heather nämner också ett exempel på en romersk adelsman som blir mycket förvånad över att han får betalt för mark han har förlorat i Aquitanien. Adelsmannen hade helt avskrivit marken, men de snälla barbarerna överraskade honom.
Så 350 år av romerskt inflytande har skapat en överklass beroende av Rom. Förmodligen har de sedan länge arbetat i imperiets tjänst och tanken om rikedom genom vapenmakt har kraftigt påverkat dem. Man behövde ingalunda vara got för att få vara med i detta företag i våld.
Det fanns också en mängd personer vilka inte hade samma status. Bland annat existerade det folk som hade haft romersk etnicitet, och vilka kanske hade varit slavar. De kallade sig nog också goter och kunde liksom de ovan säkert vara flerspråkiga.
Min egen uppfattning om deras hövdingar är att de fick sin status genom personlig duglighet. En framgångsrik kung kunde regera länge, en som hade otur kunde ceremonilöst avpolletteras.
Alla goter är inte stöpta i samma form. Det borde finnas plats för totala psykopatkrigare, liksom snälla krigare och vanliga människor.
Det är uppenbart att de hade någon form av uppfattning om samhörighet. Nu kommer jag förvisso inte ihåg något talande exempel om just visigoter, men det finns ett senare om ostrogoter. Justinianus föreslog att ostrogoterna skulle få behålla mark och egendomar, bara de accepterade Konstantinopels överhöghet, men de fåntrattarna föredrog att utplåna sig själva istället. Sådant kan bara förklaras med hjälp av begrepp som etnicitet.
Lycka till med boken!
Wu från Fukien
Postat: 3 december 2004, 22:07