Sida 1 av 1
Var dök den förste svenske vikingen upp?

Postat:
25 januari 2005, 19:26
av Runsa
Finns det någon teori om var den förste svenske vikingen dök upp? Dvs var står den svenske vikingens vagga? Och när i tiden skulle det vara?
En följdfråga blir: Vem är Sveriges förste namngivna viking? och vem anses vara den mest "kände" svenske vikingen?

Postat:
25 januari 2005, 19:32
av thebastard
Tekniskt sett så har det inte funnits några svenska vikingar då vikingatiden tog slut långt innan Sverige dök upp.


Postat:
25 januari 2005, 19:49
av Runsa
Ja, vill man anstränga sig att missförstå frågan så går det naturligtvis. Hoppas på svar från någon som trots felaktigheten förstår frågan.
Och thebastard, när och var dök då Sverige upp första gången?

Postat:
25 januari 2005, 21:03
av olafR
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by thebastard</i>
Tekniskt sett så har det inte funnits några svenska vikingar då vikingatiden tog slut långt innan Sverige dök upp.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Inte så roligt svar tille en första postare, hört talas om svear?

Postat:
25 januari 2005, 23:45
av Peter_Wrede
Tja, det är ändå stor skillnad på svear och svenskar, åtminstone enligt mig.

Postat:
26 januari 2005, 00:28
av Ny Björn
Ok. Jag förutsätter att du med "svensk viking" menar en person från vad som idag är Sverige som sysselsatt sig med aktiviteter som vanligen förknippas med vikingar - dvs. krigföring med tyngdpunkten på snabba raider medelst grundgående båtar.
Som det nämnts här och var på HV har vikingatidens början så sakteliga kommit att flyttas bak av många forskare. Idag är den vanliga dateringen ca 750 e.Kr. Detta baseras på att fyndtyper som har ett sådant utförande eller en sådan ornamentik som anses vara vikingatida börjar förekomma på t.ex. boplatser och i gravar. Problemet är bara att enskilda personer inte är speciellt synliga i fynden. Visst finns det krigargravar som kan tolkas såsom anlagda efter personer som skulle kunna uppfylla kriterierna ovan både här och där, främst då i dagens Sydsverige, men om dessa personer ansåg sig vara vikingar eller betraktades som vikingar av sina samtida är desto svårare att avgöra. Det är här skrivna källor kommer in. en av de mer kända samtidsskildringarna från 800-talet, "Vita Ansgarii" som skrevs någon gång efter ~865 e.Kr. nämner en viss kung, Anund. Han hade enligt "VA" blivit fördriven från Birka och hade för att återta makten samlat krigare i Danmark. Med dessa krigare och (enligt "VA") 32 skepp kom han runt 850 e.Kr tillbaka till staden som överraskades och intogs utan större problem. Anund uppfyller alltså helt klart det hypotetiska antagandet om vad en viking var.
Problemet är bara att han inte kallas viking av Rimbert, "VA:s" författare. Första gången någon i skrift omtalas som "viking" är på runstenar från 1000-talet. Ett exempel är stenen VG 61 rest av Tola över sin son Geir som "varð dauðr a vestrvegum i vikingu" - han dog alltså västerut i <i>viking</i> - medan, får man förmoda, han ägnade sig åt sådant som hans samtid ansåg att man gjorde när man var i viking. Problemet här är att sammanföra samtidens definition med vår - alltså om definitionen som jag ställde upp ovan av vad en viking var stämmer med hur man såg på saken under, låt säga, 800-talet...
Svaret på din fråga är tyvärr, men som det oftast är med arkeologi: Det vet vi inte säkert - "problemen" är allt för många, de skymmer sikten.
/N B

Postat:
26 januari 2005, 13:12
av Runsa
Tack Ny Björn för ditt svar.
Jag ställer frågan pga ett nyvaknat intresse för fornborgar, och speciellt Runsa fornborg i Uppland. Fornborgen skulla ha varit i bruk under mitten av järnåldern. De stora skeppssättningen intill har använts under bronsålder och vikingatid (allt enligt Stockholms Läns Museum).
Tidsepoken över borgen och skeppssättningen verkar således spänna över en lång tid - järnålder,(borgen) bronsålder och vikingatid (skeppssättningen).
"Fornborgen har ett stategiskt läge med full kontroll över all trafik i den viktiga vattenleden nedanför. Samtidigt som de branta bergssidorna och murarna gett ett bra skydd mot anfall".
Det är här min fråga om den första vikingen kom upp. Vilka var det som kunde tänkas anfalla? Knappast bönder. Utan det måste vara någon med makt och vapen. Om vikingen inte var "uppfunnen" vid den här tiden vad kan man då kalla de som anföll fornborgarna?
Och omvänt; Om man hade full kontroll över trafiken nedanför innebär väl det att man också på något sätt "kontrollerade"
förbipasserande skepp. Och då måste man ju med någon form av tvång/makt/våld ha satt sig i respekt. Var man inte då en "viking" eller "sjörövare" för de som passerade?
Min hypotes är att "vikingen" på något sätt uppstod ut folken som bebodde dessa fornborgar. Dels för att kunna kontrollera vattenvägarna och genom egna erövningar kunna utöka sitt eget rike.
Mitt fråga (påstående) som jag tacksamt vill ha en diskussion kring är således: Föddes den första "vikingen" på en fornborg?

Postat:
26 januari 2005, 18:50
av Vesuvius
Frågan är om den förste vikingen som gav sig ut att plundra och sjöröva nånsin kommer komma till rätta. Om det är i den bemärkelsen man använder ordet viking och inte "skandinav under vikingatiden". Folk har nog alltid ägnat sig åt sånt. Och då skulle väl en som ägnade sig åt det (kanske inte den förste men ändå nån) kunna komma från ett ställe där det fanns en fornborg. Men det blir som sagt ganska så luddigt...

Postat:
27 januari 2005, 00:48
av Johan Käll
Vad jag vet så användes inte fornborgaran till fast boende. De var en tillflyktsborg som man tog sig till när det var fara å färde. En teori var att man hade djur i dem i andra, mer lugna, tider. I vissa har man dock funnit spår av lite mer permanent boende.
Nu är inte jag expert på fornborgar så om det är uppåt väggarna så rätta mig. NyBjörn?

Postat:
27 januari 2005, 01:59
av Ny Björn
Fornborgar är ett pågående forskningsfält. Det hela kompliceras av att alla typer av vallanläggningar lätt hamnar i fornborgsfacket, trots att det helt klart är många av dem som inte ens är lämpade till försvar. Auktoriteten på den här typen av frågor är Michael Olausson. Genom hans försorg har forskningsgrävningar gjorts i flera "borgar" under de senaste åren, t.ex Stenby på Adelsö och Gåseborg i Järfälla. Den senare undersökningen visade på att det inte alls rörde sig om någon sista "tillflyktsort" utan en mer permanent anläggning - det dök nämligen upp ett tjockt kulturlager i borgen. I detta lager fanns drivor av ben och resterna efter bronsgjutning. Dateringarna ligger i folkvandringstid om jag inte helt missminner mig. Men om det kan Johan Carlström, aka "Gorm", berätta mer - det var han som grävde i Gåseborg och rapporterade det hela i [url="http://www.archaeology.su.se/arklab/jcarlstrom.htm"]uppsatsform[/url].
Huruvida de kulturyttringar som ledde fram till "vikingakonceptet" utvecklades ur krigarföljen knutna till stormän som styrde över befästa bosättningar av typen Gåseborg är svårt att säga, det är i vart fall inte i "fornborgarna" som det hela börjar - krigarföljen som bekämpar varandra och anfaller andra områden finns belagda redan i romersk järnålder (kristi födelse - 400 e.Kr.) och innan dess har vi andra, liknande sammanslutningar som hänger sig åt plundringsekonomi. Min personliga åsikt är att det rör sig om en företeelse som går tillbaka i allmänmänskliga förutsättningar, det är samma tanke bakom vare sig man kallar de stridande Kelter, Germaner, vikingar, estniska pirater eller något annat kärnfullt. Om sedan krigarföljena blir "lyckosamma" i sina värv verkar mest bero på vilka de anfaller, hur de gör det och när. Ofta är deras framgångar förknippade med någon specifik finess som ger dem ett överläge gentemot dem de överfaller. För nordbornas del brukar ofta långskeppen anses vara det som gav dem möjlighet att snabbt slå till mot mål som inte väntade sig att angripas. Det återger naturligtvis inte hela den bakomliggande förklaringen, och nordbornas strategier ändrades flera gånger under vikingatidens lopp, från plundring till erövring. Det viktiga är dock att minnas att vi absolut inte har alla svaren ännu - nya fynd ger nya aspekter på perioden som helhet.
Återigen blir det ett långt och svävande svar som egentligen skulle kunnat vara betydligt kortare (och tråkigare):
<b>Utifrån det vi vet idag kan vi inte besvara den frågan.</b>
-Men det är fullt tillåtet att spekulera utifrån de grunder fyndmaterial och andra källor erbjuder...
Hälsar
/N B

Postat:
31 januari 2005, 12:46
av Runsa
Någon som vet hur jag kan få kontakt med Michael Olausson? Var arbetar han? Mailadress? Telnr?
Jag har sett att han skrivit mycket om fornborgar men utredningarna verkar inte finnas ute på nätet, så jag vill gärna få en direktkontakt med honom.

Postat:
31 januari 2005, 15:14
av Gorm
Vad jag vet så jobbar Michael på Länsstyreslen i Stockholm och borde alltså gå att nå via
http://www.ab.lst.se/templates/Informat ... __2206.asp skriver inte ut mailadressen eftersom de inte gör det själva på sin hemsida, så slipper de spam.
Lycka till
/Johan