Historiska världars forum

Tänkte att det här passade nog bättre som ett eget topic... Även om min syn blir perfekt med glasögon så klarar jag mig inte utan dem, inte ens hemma i min egen lägenhet där jag ändå vet var det mesta finns. Detta gäller även en stor portion av mina kompisar (som alla råkar vara bokmalar, studenter och har liksom jag läst kopiöst sedan unga år).

Vad jag ofta har funderat över är, hade folk under forntid/medeltid lika uschligt dålig syn som vi har idag, i så relativt unga år? Finns det något sätt, någon källa, som skulle kunna bringa klarhet i detta?

Jag har mina misstankar att det är det bokläsandet under täcket med ficklampa som är boven i dramat i mitt och flera av mina vänners fall, men samtidigt så ger alla optiker jag har talat med olika svar på den frågan... Även under medeltiden borde man väl i viss mån jobbat i dålig belysning, men resulterade detta i att folk sprang omkring som dagens många halvblinda högskolestudenter då också [;)]? Bara en tanke...

/Vix (som tack och lov kan ha linser också. Men som inte klarar sig utan modern medicin)

Nix, vi ser oerhört mycket sämre nu för tiden än för bara femtio-hundra år sedan, t ex. Det beror eventuellt till viss del på att vi inte använder våra ögon som förr, när vi växlade mellan långt håll och nära mycket mer. Nu för tiden fixerar vi på ett seende under längre tid (i regel nära håll), vilket kan göra att linsen förlorar sin elasticitet. Det här är mest spekulation dock.

Personligen tror jag naturens urval spelar in också. Någon som ser så dåligt som jag skulle knappast ha överlevt barndomen på den tiden när inga brillor stod att få, i alla fall för den absoluta majoriteten av befolkningen.

Låter lite som Burenhult [:)].

Burenhult? Jag är inte arkeolog på något sätt, förklara gärna!

-Göran Burenhult. Professor i Arkeologi vid Högskolan på Gotland. Populärt kallad Guran Lurenbult. Han är förmodligen den mest kände Svenske arkeologen internationellt sett. Skall man vara kritisk (och det skall man ju...) så är han populismen personifierad. Många bystbilder och flottiga kroppar. Man kan säga lite vad man vill om honom och hans idéer - men han är rolig (tro inte på vad han säger bara...)

/N B

Finns en rätt bra artikel om synfel och hur de uppstår etc i en nylig Illustrerad Vetenskap. Och de tar just upp hur vi idag använder ögonen, vilket gör att små synfel lätt blir kraftigare idag. Visst fanns det människor med kraftiga synfel även på medeltiden, men de var betydligt färre än idag skulle jag gissa.. Och små synfel spelar inte så stor roll för gemene man då, eftersom de inte läste eller kunde jaga speciellt mycket. (Adeln hade ju begränsat detta)

Roger, vad sa den artikeln om saken, lite så där förkortat?
Jag har fått samma svar av min optiker som Sara säger, att vi tittar för mycket och för länge på samma avstånd och borde öva mer på att verkligen titta 'på horisonten'.

Mia

Artikeln sa just detta, att vi tittar väldigt mkt på nära håll numera. Och ögonen kan då tydligen få lite problem att fokusera om bra, vilket sen kan leda till närsynthet. Detta sker mer eller mindre automatiskt, och sköts tydligen helt själv av ögat.

Om Burenheult:
http://www.adlibris.se/shop/product.asp ... 96PFVB7A58

Tycker inte att hans tankar skall avfärdas alltför lättvindigt, även om de förvisso skall tas med en hel skäppa salt...

Som legitimerad optiker med både ett allmänt historieintresse och ett intresse för forntida optik, vill jag delge mina reflektioner i ett allt annnat än klart ämne.

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Vad jag ofta har funderat över är, hade folk under forntid/medeltid lika uschligt dålig syn som vi har idag, i så relativt unga år? Finns det något sätt, någon källa, som skulle kunna bringa klarhet i detta?<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Det finns ingen statistik eller liknande som kan visa på förekomsten och fördelningen av synfel. Ända in på 1800-talet var det kunden som genom att prova sig fram valde de glasögon som passade bäst. Vidare så kan felsynta klara sig bra även med dålig syn, även om en översynt troligen fick svårt att bli guldsmed, eller en närsynt bli bra bågskytt. Ännu idag kan man stöta på personer i 50-årsåldern med synskärpa lika med eller sämre än minimikravet för körkort... och de har inget märkt. Eller tjejer som i fåfängans namn struntar i en närsynthet på -2 för att de inte vill ha glasögon...

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Jag har mina misstankar att det är det bokläsandet under täcket med ficklampa som är boven i dramat i mitt och flera av mina vänners fall, men samtidigt så ger alla optiker jag har talat med olika svar på den frågan... (...) Även under medeltiden borde man väl i viss mån jobbat i dålig belysning, men resulterade detta i att folk sprang omkring som dagens många halvblinda högskolestudenter då också?<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Det. Går. Inte. Att. Få. Sämre. Syn. Av. Att. Läsa. I. Dåligt. Ljus. Det är en envis myt som borde avlivats för länge sedan. Det är jobbigt, ja, men inte skadligt. Däremot har jag stött på flera högskolestuderande som hade bra syn när de började t.ex. systemprogrammeringsutbildningen, men som fyra år senare dragit på sig en närsynthet runt -1.

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Nix, vi ser oerhört mycket sämre nu för tiden än för bara femtio-hundra år sedan, t ex. Det beror eventuellt till viss del på att vi inte använder våra ögon som förr, när vi växlade mellan långt håll och nära mycket mer. Nu för tiden fixerar vi på ett seende under längre tid (i regel nära håll), vilket kan göra att linsen förlorar sin elasticitet. Det här är mest spekulation dock.<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Sara, på vad grundar du detta påstående? Eller ingår det i din allmänna spekulation? Det stämmer dock att vi använder ögonen mycket mera på nära håll, än för hundra år sedan då de flesta sprätte dynga på åkrarna. Linsen förlorar inte sin elasticitet för att man använder ögonen för mycket på nära håll. Det är först i 40-45-årsåldern som elasticiteten av naturliga orsaker gör att närseendet fungerar sämre. Vad som händer hos vissa är att den ringmuskel som reglerar linsens tjocklek (och därmed brytkraft) kan börja krampa. Man märker detta genom att det blir gradvis svårare att ställa om synen från långt håll till nära (och vice versa), för att sedan märka att synen blivit sämre på längre håll. Ringmuskelns kramp gör att linsen inte återgår i viloläge ("avståndsläge"). Vad man bör göra redan då man märker att ögonen blir trögare att ställa om, är att uppsöka en optiker och kolla om man behöver svaga plusglas för att avlasta ögonen på nära håll. Man ska inte korrigera för närsynthet (avståndsfelet), om det inte visat sig att närsyntheten är "äkta" och inte förvärvad!

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Personligen tror jag naturens urval spelar in också. Någon som ser så dåligt som jag skulle knappast ha överlevt barndomen på den tiden när inga brillor stod att få, i alla fall för den absoluta majoriteten av befolkningen.<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Det är ju knappast så att närsynthet är en dödlig sjukdom... I vissa extremfall kan det hända att det var ett dödligt handikapp ("de som inte såg lejonen blev uppätna", för att citera min gamle optiklärare), men i allmänhet kan man klara sig bra utan synhjälpmedel om det bara gäller t.ex. jordbruk eller grovarbete.

Hur dåligt såg man då förr? Vi vet inte, och därför blir all jämförelse med t.ex. afrikanska folk eller asiater meningslösa, då det finns en tendens till varierande grad av synfelsförekomst hos olika populationer. En sak är säker: vi är numera bättre på att upptäcka och behandla synfel, så det kan vara en bidragande orsak till att glasögon verkar så pass mycket vanligare nu än förr.

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Det. Går. Inte. Att. Få. Sämre. Syn. Av. Att. Läsa. I. Dåligt. Ljus. Det är en envis myt som borde avlivats för länge sedan. Det är jobbigt, ja, men inte skadligt. <hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">
Det glädjer mig att få det där uppklarat!!! Så slipper jag lägga skulden på den där långa räckan med böcker om Oz och på Enid Blyton längre! [:D]

Kan det möjligen vara så att eftersom vi är bra på att både upptäcka och korrigera synfel idag också ser även lindrigare fall av närsynthet som något som bör rättas till -- eftersom det går att göra det? Om man förr inte hade samma möjlighet att göra nåt åt det, kanske man inte upplevde det som ett lika stort problem utan helt enkelt lärde sig leva med det *spekuleri-spekulera*.

/Vix (-6.5 och -7.0, samt brytningsfel) [8D]

Björn:

1) Att vi ser sämre nu är väl ändå ett faktum? Med tanke på hur många fler det är nu som är hjälplösa utan brillor?

2) Linsen. Muskeln. Ursäkta, jag är inte optiker och blandade ihop dessa. Men jag sa ju också _eventuellt_ och _till viss del_. Obs det!

3) När jag talade om "naturens urval" syftade jag på sådana som mig, som redan i lågstadiet var närsynt och tvungen ha glasögon för att kunna läsa svarta tavlan. Och som inte haft ledsyn sedan ca 12 års ålder. Extremfallen, alltså.

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Björn Hellqvist
Vidare så kan felsynta klara sig bra även med dålig syn, även om en översynt troligen fick svårt att bli guldsmed, eller en närsynt bli bra bågskytt. <hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

jag har oerhort dalig syn (-13 och -11) och har varit starkt narsynt sedan barndomen. Det har alltid varit ett handikapp, anda tills jag borjade brodera. Nu har jag upptackt att eftersom min fokuserings punkt naturligt sett ar ungefar 10 cm framfor ogonen, har jag mycket latt att jobba pa mycket fint broderi eller somnad i flera timmar, utan att fa huvudvark. Pa medeltiden kunde jag varit en framgangsrik brodos i ett kloster eller gille. [8D]

/maggie

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Vix Hq
Kan det möjligen vara så att eftersom vi är bra på att både upptäcka och korrigera synfel idag också ser även lindrigare fall av närsynthet som något som bör rättas till -- eftersom det går att göra det? Om man förr inte hade samma möjlighet att göra nåt åt det, kanske man inte upplevde det som ett lika stort problem utan helt enkelt lärde sig leva med det *spekuleri-spekulera*.

/Vix (-6.5 och -7.0, samt brytningsfel) [8D]
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Det låter som en fullt trolig teori. Man kan klara sig alldeles utmärkt trots en måttlig närsynthet i ett samhälle utan körkortskrav. Som jag nämnde ovan, så stöter jag på kunder som har ganska påtagliga synfel, men som inte är medvetna om hur dåligt de ser. För övrigt kunde man korrigera närsynthet i början av 1500-talet (möjligen slutet av 1400-talet), och Gustav II Adolf var närsynt med -6 (egen portabel Lützendimma hela tiden).

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Sara Lundström

Björn:

1) Att vi ser sämre nu är väl ändå ett faktum? Med tanke på hur många fler det är nu som är hjälplösa utan brillor?<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Är det ett faktum? Vet vi det? Finns det någon statistik över synfelens frekvens under medeltiden? Och hur definierar du "hjälplös"?

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">2) Linsen. Muskeln. Ursäkta, jag är inte optiker och blandade ihop dessa. Men jag sa ju också _eventuellt_ och _till viss del_. Obs det!<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Whatever.

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">3) När jag talade om "naturens urval" syftade jag på sådana som mig, som redan i lågstadiet var närsynt och tvungen ha glasögon för att kunna läsa svarta tavlan. Och som inte haft ledsyn sedan ca 12 års ålder. Extremfallen, alltså.<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Du skrev: Någon som ser så dåligt som jag skulle knappast ha överlevt barndomen på den tiden när inga brillor stod att få, i alla fall för den absoluta majoriteten av befolkningen. Det lät som om synfelen skulle vara farligare än att man skulle vara tvungen att sitta i främsta bänkraden... I ett någorlunda civiliserat samhälle är inte ett synfel något som rensar ut de mindre lämpade, såtillvida man inte aspirerar att bli något som inte synen pallar för.

För att ytterligare klara upp definitioner och myter, så används begreppet "ledsyn" på ett felaktigt sätt ibland. Man kan ha ett synfel och därmed nedsatt synskärpa, vilket går att rätta till med glasögon. Tyvärr blandas detta ihop med nedsatt syn, där inte ens den bästa glaskorrektion ger full synskärpa. Sedan finns det varianter av detta; man kan ha retinitis pigmentosa, där skärpan är bra, men synfältet mycket litet ("nyckelhålsseende"), eller maculadegenration, där skärpan saknas men man har ledsyn (d.v.s. man kan orientera sig i rummet).

Historiska världars forum

Glasögon och medeltida synfel!

Glasögon och medeltida synfel!