Historiska världars forum

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Rankone</i>


1. Varför blev beteckningar som Folklore, folkdräkter, folkmusik etc så populära i slutet av 1800-talet?
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">

För hundra år sedan var det en liknande historievurm som den vi har idag. Man brukar kalla den götisismen. Slå upp götisism i en uppslagsbok så hittar du nog mer.

Karin

Fast då bör du dock stava det rätt:göticismen [;)]
Du bör i så fall även slå på ordet folklorism.
Det finns mycket forskning inom etnologin om detta. Själv har jag mest intresserat mig för den delen som rör folkdräkter och i Ulla Centergrans avhandling "Bygdedräkter- bruk och brukare" hittar man en del om detta.
Väldigt förenklat kan man säga att detta vurmande för follkultur är ett över- och medelklassfenomen. Man upplevde de stora förändringarna i samhället, framför allt urbaniseringen, såg hur gamla, och som man tyckte bättre, strukturer höll på att brytas ned; ett patriarkalt samhälle ersattes av ett klassamhälle där de arbetande desttuom organiserade sig och krävde rättigheter. Då var det lätt att drömma sig tillbaka till en tid där de olika stånden levde i sämja och alla var nöjda med sin plats i samhället. Denna tid har naturligtvis aldrig funnits utan var en idealisering sedd med överhetens ögon.
Men läs om det själv, det lär finnas en hel del litteratur i ämnet som man troligen kan hitta via litteraturlistan i Ullas bok.

Eva

Hrrm... När blev bohuslänningarna svenskar? Jaadu, det är nog olika på den punkten. De hade ju inte så mycket val heller. Men jag vet att många bohuslänningar än idag vill ha kontakt med Norge, är stolta över den norska historien o.s.v. Det kan jag själv intyga. Likadant som det säkert finns bohuslänningar som har en stark känsla av att vara just bohuslänningar, och inget annat.

Folkloristiken (eller folklivsforskningen) är den del av etnologin som mest sysslar med det man lite vagt brukar kalla "den andliga kulturen", det vill säga det muntliga berättandet (sagor, sägner, ordstäv, gåtor, folkvisor), folktro, folkmedicin, traditioner, lekar och så vidare.

Som vetenskap började ämnet växa fram under slutet av 1800-talet.
Industrialiseringen och inflyttningen till städerna gjorde, som Eva säger, att människornas liv förändrades drastiskt.
I denna förändringens tid väcktes tanken att man borde dokumentera det gamla bondesamhället, innan det var helt försvunnet.
Man samlade in föremål och hus och man skickade ut upptecknare runt om i Sverige för att samla material om människors tankar, tro och vardagsliv.
Det stämmer att initiativet kom från över-och medelklassen och att materialet är fyllt av källkritiska problem. Men det är ändå ett unikt material, eftersom det handlar om "de vanliga" människornas - folkets - historia, av vilken man annars inte hittar många spår.

Hmm...ok, jag är en supernörd[;)]...jag slutar min lilla utläggning nu men om någon är mer intresserad av något folkloristiskt område kommer jag gärna med litteraturtips.
/Tora

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Vesuvius</i>

Hrrm... När blev bohuslänningarna svenskar? Jaadu, det är nog olika på den punkten. De hade ju inte så mycket val heller. Men jag vet att många bohuslänningar än idag vill ha kontakt med Norge, är stolta över den norska historien o.s.v. Det kan jag själv intyga. Likadant som det säkert finns bohuslänningar som har en stark känsla av att vara just bohuslänningar, och inget annat.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">

Intressant det här med separatism bland landsdelarna som kom till efter 1645. Är det den allmänna bristen på patriotism i Sverige som ger upphov till sådant? Eller är det för att Sverige är ganska beigt i sin nuvarande form, och man vänder gärna blickarna till rika Norge? Eller misslyckades försvenskningarna?

i mitt eget fall ar det sa att det var lite upptackar gladje; efter att ha studerat magnus ladulas och allt fram till gustav vasa, horande om kristian tyrann och sant, att sen upptacka att halla! vi var faktiskt inte med i det dar, utan har en helt annorlunda historia som delvis ar tvartemot. kristian bondevan!
da kan man ju bli lite demonstrativ over ens verkliga ursprung, i ren reaktion pa att det latsades fran 'officiell sida' att inte finnas till alls.

nu ar man ju aldre och mindre militant, (for att inte tala om att man har ett annat medborgarskap), men jag tycker anda att skanes historia ar valdigt fascinerande i det att det ar skillt fran bade danmark och sverige, och ror vid bagge.

/maggie

Det konstiga är att dessa företeelser inte finns i de landsändar som underlades tidigare, tex. Småland. De inkom på 11-1200-talet, men de talar aldrig om någon annan historia. Likaså Gotland som inkom till Sverige samtidigt som Skåneländerna. Gotland hade förvisso tidigare varit svenskt och blev väl aldrig fördanskat.

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Carolus</i>

Gotland hade förvisso tidigare varit svenskt och blev väl aldrig fördanskat.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">

Iofs kan det finnas flera skäl till det. Ett kan vara att Gotlänningarna under slutet av 1400- och början av 1500-talet stod under sällsynt hårt före (en del skulle kalla det förtryck) under Jens Holgersen. Jens stod bra i kurs hos Danske kungen och är senare mest känd för att ha låtit bygga Glimmingehus (som för övrigt är smockfullt av Gotländska stenarbeten, antagligen tagna i någon form av skatt).

Holgersen hade också kaparbrev från Danska kronan, vilket innebar att han fick plundra vissa skepp, mot att Danska staten och kungen fick procent på bytet. Han verkar dock ha utnyttjat den rätten lite för mycket och rädslan för honom kan ha stört viktiga handelsvägar, vilket till slut gör att Kungen tog honom i örat.

Men det känns naturligt att en ö, vars befolkning både blivit väldigt hårt beskattad OCH dessutom fått sin huvudsakliga näring förstörd av något danskt vildhuvud har lite svårt med "fördanskningen" sedan...