Historiska världars forum

Patronymikon kom upp i en annan tråd, men jag bestämde mig för att starta en ny.
Patronymikon, eller för den delen matronymikon (som förekommit, men mindre vanligt) är ju ett uttryck för att man definieras utifrån sina släktband. I synnerhet på landet är detta fortfarande starkare än vi kanske ofta tror!

På 1970-talet tillbringade jag ett antal somrar i en liten by på nordvästskånska kusten. Jag upptäckte där att om jag talade med någon av de äldre i byn och nämnde den vi hyrde hos med det namn som stod i folkbokföring och telefonkatalog så visste de inte vem jag talade om. Sade man däremot ”Jonsapersagunnarsapåg” – då visste de precis!
D v s hans far hette Gunnar, vars far i sin tur hette Per, vars far i sin tur hette Jon.

En annan illustration till detta var då jag för inte särskilt många år sedan var jag på en julmarknad i en riktigt liten by på västkusten. (Av diskretionsskäl nämner jag inte namnet) Årets Luciakandidater skulle presenteras, och för mig som ”utsocknes” blev det en ganska bisarr upplevelse! Kandidaterna själva presenterades oerhört kort, det var i stort sett bara namn och ålder – men däremot en utförlig redogörelse för släktbanden: Föräldrarna, deras föräldrar, eventuella släktband med ”betydande” bybor, o s v.

Därmed har jag svamlat färdigt och kan komma fram till själva funderingen. Jag antar att seden som sådan är hur gammal som helst, men hur såg bruket ut i olika samhällsskikt? Bland de högre klasserna får jag intrycket att släktbanden vårdades och bokfördes noga, och där verkar det ha varit norm med namn enligt formeln Förnamn+Patronymikon+Släktnamn.
Hur såg det ut bland ”vanligt folk”, i den mån man vet? Benämningar typ ”Sme-Jontes pôjk” och liknande lär väl ha varit vanliga i dagligt tal, men hur såg bruket ut mera ”formaliserat”?

LC
("Carlsahenriksaunosapôjk" [;)])

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Förnamn+Patronymikon+Släktnamn.<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Nu skrev du iofs inte vilken tid... Men jag har för mig att släktnamn i stort sett inte användes innan.... 15-1600 talet någongång.
En del av släktnamnen är senare rekonstruktioner för att skilja dem åt. I alla fall om man ska gå efter det jag sett när man läser på lite om heraldik.

/Joakim
BernardHansHansson

Släktnamn som vi ser dem förekom i princip inte under svensk medeltid. Gustav Vasa kallades t ex inte så utan det är senare historiker/författare som beskriver vapenbilden. För samtiden var han kung Gustav, eller innan det Gustav Eriksson. För att göra det lättare för oss att hålla reda på folk blir det ofta att man skriver t ex Ture Jönsson (Tre Rosor), men det senare är alltså en beskrivning och inte en del av hans namn. I medeltida dokument, t ex köpebrev eller testamenten använder även riddare bara förnamn och patronymikon.
Tillnamn var också vanligt, så t ex min personliga favorit "Peder Rumpa".
För några år sedan skrev jag en artikel om namn som kan läsas på Nylöses hemsida:
http://ext.netg.se/~bs/nylose/Artiklar/namnet.html

Där finns också en lista på fåniga och vackra namn folk verkligen har haft och här vill jag egentligen bara tillägga det norska tidigmedeltida förnamnet Gris (M).

Eva

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Eva Andersson

Släktnamn som vi ser dem förekom i princip inte under svensk medeltid. *klipp* I medeltida dokument, t ex köpebrev eller testamenten använder även riddare bara förnamn och patronymikon.
Eva<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Där ser man!
Ännu ett exempel på hur en uppfattning om Hur Det Är lätt kan rota sig!
LC

Jag råkade ramla över den här länken, på en site som ju ligger rätt nära till hands...

http://www.historiska.se/histvarld/artikel.asp?id=21263

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Eva Andersson
Tillnamn var också vanligt, så t ex min personliga favorit "Peder Rumpa".//
Där finns också en lista på fåniga och vackra namn folk verkligen har haft och här vill jag egentligen bara tillägga det norska tidigmedeltida förnamnet Gris (M).
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">
Undrar då om namnet Rödballe är ett beskrivande tillnamn eller "bara" förnamn...
/Pius

Fixade citatet.
/Angus.

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Pius

Undrar då om namnet Rödballe är ett beskrivande tillnamn eller "bara" förnamn...<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Nu beror det på vad man tolkar in i namnet "roþbalir" och "bali in rauþi" - den eventuella nutida betydelsen skall man bortse från.
"Balle" kommer i det här fallet mest troligt av "BallR" vilket är ursprunget till vårt "båld" och engelskans "bold" - dvs djärv, men även farlig, utmanande. Röd i sammanhanget kan helt enkelt beteckna att han var rödhårig.

/N B

'Svantepolk' är inte så illa heller.

Men det är ju ryska, väl? Slaviskt, i alla fall. Och ett gudanamn, till på köpet.

Namnet Esbern Mule talar väl förmodligen om att ägaren kanske inte var så värst vacker.[:D]

/Micke D

För att återvända till ämnet:

Vi har ju turen att vara begåvade med en lång tradition av närgången byråkrati i form av folkbokföringen, vilken ju sträcker sig tillbaka till 1600-talet. Jag skulle tro att den som är intresserad av namnskick i äldre tid kan hämta mycket i sådana, liksom även i böcker om släktforskning.

ett mycket bra ställe att hitta namn på är i städernas tänkeböcker, man kan även samtidigt hitta udda och intressanta brott.

Mvh

Arwid

Det har hört sägas att anledningen till patronymikons delvisa avskaffande var att när Sverige seglade upp som nybegynt stormakt så blev det lite rörit i listerna när alla hette "Nilsson", "Oskarsson", "Eriksson" och dylikt. Många Erik Nilsson blir det... Många av dagens namn är ju soldatnamn och vissa passade på att göra ett i eget tycke personligt och vackert namn t.ex. kling, klang, fjellman, ljung o.s.v.

Fast än är det ju inte helt avskaffat och i en fredlig tid som denna tycker jag personligen att det är en trevlig sedvänja.

//Ves

PS Det enda som egentligen är nåt att fundera över är om man ska bibehålla det relativt diskriminerande förhållandet att bara mäns namn nedärvs (dock finns la undantag så vitt jag vet), bägge föräldrarna är ju lika mycket föräldrar. Kanske dubbelpatronymikon-namn, lite som i Spanien (fast där är det återigen bara män...)? DS

Historiska världars forum

Patro/matronymikon.

Patro/matronymikon.