Linne i olika färger?

av **Linnea** » 25 juli 2004, 20:53

står här i ett basmönster från gottland att den enda "textilfärgen" som fanns på medeltiden var tygets egen färg och växtfärger. vanligast: färger som finns i kryddor och jordfärger. klart blått och rött var dyrbara färger. lila var billigt det fick man ur något som kallas tusch lav eller nåt sånt.. men de kanske du har hört..

av **Eva Andersson** » 25 juli 2004, 21:44

Problemet med tuschlav är att vi inte vet om det användes under medeltid. Det finns i några vikingatida fynd, men har inte hittats i de få fall man gjort färganalys på medeltida fragment (enligt Lise Bender Jörgensen). Laven är inte helt vanlig heller och som alla vet tar det oändligt lång tid förlavar att växa tillbaka.
Man kan få lila på andra sätt (rött och blått på varandra), men det var troligen inte en billig färg och jag vet inte hur bra det bet på linne.
Växtfärger var inte de enda färgerna utan man använde även mineraler. Exempel på medeltida färgämnen kan man se [url="http://costume.dm.net/~drea/dyes/"]här[/url](tror jag hänvisat dit förut).

Eva

av **Eva Andersson** » 25 juli 2004, 21:47

[url="http://www.ravensgard.org/gerekr/Orchil.html"]Här[/url] finns en artikel om att färga lila med lavar.

Eva

av **Vix Hq** » 25 juli 2004, 23:08

I Textiles & Clothing står det att bland de tyger man har analyserat för färger har det hittats exempel färgade lila med lav ("lichen purple" - färgämne: orcein). Det var inte många exemplar, men de fanns där och är i medeltid (s 199-200). Vidare står det att skriftliga källor visar att färglavar importerades till England från Norge och Kanarieöarna under 12-1400-talen (s 20). Inte mycket att hänga upp lavlila på, men det finns...

Förutom den långsamma återväxten som Eva nämner så krävs det en rätt stor mängd tuschlav för att få lila, processen är rätt seg (jäsning med ammoniak (urin) à la vejde) och till syvende och sist så försvinner färgen kvick som attan. Yllegarn som var som var kraftigt lila för 3 år sedan är nu grårosa - och då har det legat i min mörka garnlåda hela tiden. Efter redan ett par månader var det gammelrosa och inte lila... Inte speciellt ljusbeständigt m a o. Om man ser till arbetsinsatsen och det kortvariga resultatet borde egentligen inte tuschlav vara en så fruktansvärt billig färg... Men när det gäller färger skulle jag inte sätta min tro till Gotlandsmönsterna (Sophias ateljé), de lämnar en del att önska när det gäller bakgrundsfakta.

/Vix.

av **Eva Andersson** » 26 juli 2004, 09:18

Tack, jag läser "Textiles and Clothing" alltför dåligt uppenbarligen. Var det siden eller ylle?

Eva

av **myra** » 26 juli 2004, 10:55

fast här måste jag nog ända bestämt hävda att tuschlavens lila inte alltid är så obeständing. jag färgade för över 12 årsedan en härva ullgarn (alunbetat om jag inte minns fel) med tuschlva som ammoniakbehandlats under c 1 månads tid. det nystanet är fortfarande STARKT cerise-lila. det har visserligen legat i en plastpåse i en mörk låda större delen av tiden. men det är ändå 12 årsedan och har en oerhörd lyskraft kvar. kanske kan posta en bild om jag hinner?

för saker som inte brukades så länge, eller inte så ofta skulle det nog fungera som färgämne. dessutom brukar ju såpass lättnedbrutna färger blekas hyfsat jämt, om de utsätts för ett jämt ljus vill säga. då behöver det inte alltid göra så mycket att det bleks...

garnet färgades inför ett specialarbete på gymnasiet som gick ut på att jämföra växtfärgade garners ljusbeständighet med syntetfärger (tja, problemställning och meningsfullhet i forskningsarbetet var ett mindre problem på den tiden [;)] huvudsaken var att göra ett kul specialarbete ). så nånstans i mina gömmor finns blåskalan på garnet, jag tror att den hamnade på ca 3, vilket inte är så extremt dåligt ändå?
(tror att kanelspindelskivlingens orange försvann tidigare, björklövsgult och grankottsbeiget hände det inget med alls nästan... färglavens guldbruna hamnade nånstans mitt i skalan. behöver jag nämna
att herdins allfärg oftast var mer beständiga? dock inte alltid)

dessutom analyserades färgämnena i överhogdalsbonaderna ungefär vid denna tid. och jag har för mig att margareta edebo faktiskt påträffade spår tuschlav nånstans, men här kan minnet svika mig? det är som sagt var några årsedan nu och man börjar så smått minnnas det man vill...
för den som hinner rota lite, kanske finns det nån rapport om det hela i SVK's årsberättelser (troligtvis nångång mellan 90-93)? färglav är jag däremot mer säker på att hon hittade.

jag håller dock med om att det går åt mycket tuschlav och att den växer långsamt! som tur var fanns det mycket lav i partilles skogar, vi plockade lite här och där för att inte länsa ett helt berg... (två glasslådor till ca 100g ullgarn?)
och så bökigt var det ändå inte, laven stod mest i sitt dragskåp och skötte sig själv. en gång om dagen värmde vi på nån timme kanske. men annars inget större jobb. skönt med dragskåp, om man inte har ett luftigt uthus eller annan verkstad att hålla till i... eller ännu hellre: en gödselstack! (hm... varmkompost borde ju funka bra också, om man nu har en sådan?)

hittade detta om tuschlav: http://www.nrm.se/kbo/krypt/lasapust/welcome.html.se
" I sin bok Svenska lafvarnas färghistoria från 1805 tar J. P. Westring upp både tuschtillverkning och lavfärgning."
nån som har läst och vet om det är nåt att ha?
han verkar ha varit en spännande kille som tyckte: att laven kan bli "ett helsosamt födoämne och troligen en verksam medicin i trånsjukdomar."

/m

av **Vix Hq** » 26 juli 2004, 14:52

Um, jag läser tydligen inte heller T&C så noggrant... *rodnar lätt* Vad som står där är (i korta drag):

Lavlila har hittats i tre stycken fiskbensmönstrade kyperttyger från London (det står inte att det är ylle, men eftersom de är fiskbensmönstrade så är jag rätt säker på att de är det...), daterade till 900-talet... Lavlila har inte hittats bland ylletygerna från 1300-talet. Dock på två stycken silke/halvsilketyger som låg i 1300-talslagren (troligen importerade och färgade i närheten av där de tillverkades, förmodligen Italien). T&C säger också att det var troligt att kermes successivt ersatte lavlila i norra Europa under 1100-talet. Men de skrivna källorna talar fortfarande om att färglav importerades till England under 12-1400-talen! T&C vill dock inte vidare specificera om det är tuschlav, eller någon annan färglav det handlar om - det behöver alltså inte vara en som ger lila.

Det är tydligt att jag läste T&C med önskeögon och blev så till mig när jag läste om lavlila att mina anteckningar blev en smula...färgade (pun intended [;)]).

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">jag färgade för över 12 årsedan en härva ullgarn (alunbetat om jag inte minns fel) med tuschlva som ammoniakbehandlats under c 1 månads tid. det nystanet är fortfarande STARKT cerise-lila.<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Där ser man! Och 3 i ljushärdighet är inte alls illa!
Jag jäste bara min lav i en vecka och om jag minns rätt var inte garnet betat heller. Och det har färg kvar, även om den inte är lila längre. Men det är inget jag tänker göra om; jag höll på att kräkas varenda gång sörjan skulle värmas upp [;)]! Och dels tycker jag synd om lavarna...

Fast nu när allt detta sagt - det här handlar om yllefärgning, och tråden handlar om linne i olika färger... Vi kanske har hamnat lite från ämnet... Men jag är fortfarande nyfiken på färgbeständigheten på linnefärgningen som nämndes av Vindela tidigare i tråden (sidan 8 någonstans)!

/Vix.

av **ragnhild dalheim** » 26 juli 2004, 21:57

Det finnes norske tollbeskrivelser fra 12-1300tallet som omtaler eksport av fargekorkje (det norske navnet på laven)den var tydligvis en betydelig eksportartikkel.

av **Linnea** » 27 juli 2004, 20:01

hehe..ja ja.. jag ska ändå inte färga mitt linnetyg lila..det ska förbli naturvitt/beige.. tror även att det stod att det var svårt att färga linne och därför är/var det nästan alltid naturvitt eller solblekt?? är det rätt? för nu är det ju en massa kemikalier i färgerna och då blir det väl enklare att färga antar jag..(är förvirrad av mig själv nu) aja.

Skulle behöva lite tips om broderier man kan ha på ärmar och kragar.

av **Karin** » 28 juli 2004, 16:01

Anledningen till att man inte färgade linne under medeltiden är nog främst att man ville behålla den vita färgen, inte att det var svårt att färga (även om ylle och siden är lättare).

Frågan om broderier får du gärna ställa i en annan tråd, så att man lättare kan hitta den diskussionen om man vill läsa den om några månader.

Karin

av **Arild Krake** » 28 juli 2004, 20:38

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Linnea

Skulle behöva lite tips om broderier man kan ha på ärmar och kragar.

<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Kolla tex in [url="http://www.historiska.se/histvarld/forum/topic.asp?TOPIC_ID=112&SearchTerms=windows"]denna[/url] tråd för tidigare diskution om broderi.

Ludvig

Redigering:
Fixade länken.
/Angus

av **Emmy** » 7 augusti 2004, 11:36

Hej.

Jag har köpt ett härligt mörkblått ylletyg som jag har tänkt att sy en mantel av. Nu undrar jag, måste jag fodra den. Och om jag skall fodra den har jag hört att man kan göra det med linnetyg. Det verkar ju dock som om linnetyg var svårt att färga. Fodrade man då med oblekt linnetyg? Går det till exempel bra att istället fodra med ett tunnt ylletyg, t.ex. saxylles tyger?
Jag har tänkt att handsy min mantel, men oblekt linnetråd syns ju så förskräckligt väl på mörkblått. Finns det någon möjlighet att man använde färgad linnetråd. Jag har för mig att jag någonstans på det här forumet har läst att vejde bet ganska bra på linne i alla fall, och en yllemantel tvättar man ju inte så ofta.

Hur är det förresten med olika färger på ylle. Har förstått att ylle var mycket lättare att färga än linne, men kunde man få fram vilka färger som helst? Kunde även fattigare folk ha yllekläder i klarare färger, eller var det mest grått. Och när det gäller grått. Spelar det någon roll vilka nyanser av grått man använder? Kan väl säga att jag är intresserad av rött, blått (gråblått och mörkblått) samt ljus och mörk grå. Undrar hur vanliga färgerna var och vilka samhälsklasser som bar dem.

/Emmy

av **Karin** » 8 augusti 2004, 10:56

Om jag skulle göra en mantel skulle jag fodra den med tunnt ylle. Alla bilder jag kan komma på just nu visar pälsfodrade mantlar, men man borde även ha använt ylle. Jag tror att linnefoder mest användes till kläder där man ville ha lite stadga.

Det nämns som hastigast i "Textiles and clothing" att det engelska hovet importerade färgad linnetråd, men jag kommer inte ihåg vilket år. Om du vill ha tidsenlig färgad sytråd rekommenderar jag sysilke. Det finns att köpa i välsorterade tygaffärer.

Jag tror att du kan ha färgade kläder även om du inte ska se adlig ut, men du kanske bör undvika de allra klaraste nyanserna. Jag kan tänka mig att tygerna som färgades i de första färgbaden, och alltså hade klarast färg, var dyrare.

Karin

av **Rin** » 9 augusti 2004, 12:44

Av vad jag läst mig till använde man i stort sett alltid lintråd till att sy _ihop_ saker med. Men ullgarn eller silke (om man hade gott om pengar) till synliga sömmar, fållar och fällning av sömsmån.

Vad gäller färger så var det under stora delar av medeltiden populärt med klara färger i alla samhällsklasser men jag skulle vilja varna lite för klarrött och klarblått. Klarrött är svårt att få fram med växtfärger, krapprot ger så vitt jag vet en mycket dovare färg, som dock bör vara helt ok för de flesta samhällsklasser.
Blått däremot går i stort sett enbart att få fram med färgämnet indigo som finns i indigoplantan och i vejde. Indigo växer i Indien och var under medeltiden extremt dyrt och svårt att få tag på, inget för gemene man alltså.
Alternativet vejde var inte heller något för vem som helst eftersom vejde innehåller väldigt lite indigo och kräver mycket stora mängder för att få fram en starkare färg än gråblått.

av **Karin** » 9 augusti 2004, 15:57

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Rin

Av vad jag läst mig till använde man i stort sett alltid lintråd till att sy _ihop_ saker med. Men ullgarn eller silke (om man hade gott om pengar) till synliga sömmar, fållar och fällning av sömsmån.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Det enda jag egentligen vet om medeltida sytråd är att kläderna från Herjolfsnes är hopsydda med ullgarn. Men folk brukar säga att det beror på att linne inte odlades på Grönland. Jag tycker ändå att ullgarn borde vara tillräckligt väldokumenterat för att man med gott samvete ska kunna använda det.

Karin

Linne i olika färger?

Vilka är online