Huruvida man hade linnetyg som ytterplagg eller ej kan jag inte uttala mig om, men nog färgade man linnetyg alltid. På
http://costume.dm.net/dyes/index.html hittar man ett antal manuskript om växtfärgning från 300-talen och frammåt.
En väldigt snabb genomkoll visade att färgning av linnetyg nämns i ett antal av manuskripten. Det står alltså specifikt att det är linnetyg som receptet gäller.
Redan i Stockholm papyrus (300-tal) finns det en referens att färgbadet ifråga färgar linnetyg (röd och purpur).
Fjortonhundratals handskriften Segreti per colori ger ett recept på att färga linnetyg (grön, röd och purpur).
I förordet på Allerley mackel (1532) sägs det att här finns recept på hur man färgar linnetyg (blå och brun).
I Secrets of Master Alexis Piemonte (1580) finns även där tre recpt för att färga linnetyg (brun och 2 blå).
A profitable booke of dye recipes (1580-1605) har hela 17 recept för att färga linnetyg (5 röda, rosa, 2 svarta, nejlikröd, blodröd, rosenröd, orangeröd, crimson, 2 grå, blå och guldgul).
När det gäller purpur har alla manuskript i länken ovan mellan 300-1400, utom Innsbruck, recept på att färga den färgen med andra material än murexsnäckan. Det finns även exempel i A profitable booke (1580-1605) där granatäppelskal och apelsinskal (om jag tolkar texten rätt) ger en "sad purple colour". Det finns även ett recept för silke där man använder "two pound of purple colour" som inte vidare specificerar vad den färgen består av.
I slutet av 1500-talet började spanjorerna att importera det vi idag kallar för blå bresilja (logwood, Haematoxylum campechianum) som kan ge väldigt lila/purpurfärgade nyanser men som inte är helt hundra hållfasta.
Och det är ju faktiskt också fullt möjligt att doppa tyget i rött och sen i blått eller tvärtom för att få fram en purpur/lila färg.
Röda färger kan man få från några olika ämnen som alla har varit tillgängliga i Europa under den tid vi i sverige kallar för medeltiden (ca 1100 till 1400 tal). Frågan är väl kanske snarare om man har haft råd med dem.
Kermes, Coccus ilcis, en sköldlus där de gravida honorna ger färgen. Använd sedan 1464 som officiell färg för kardinalernas klädedräkt. Har dock varit i bruk -långt- innan dess. I Exodus 25:4 (i King James Bible, har ingen svensk tillgänglig för att kolla upp) finns en referens där det hebriska ordet (tola'at-shani) betyder helt enkelt worm/bug red eller crimson vilket är färgen kermes ger. Detta enligt Carolyn Priest-Dorman. Importerades under medeltiden i början från arabvärden, främst al Andalus och senare Spanien från 1200-talet och framåt. Även viss import från vad som är nu Armenien och Polen förekom.
Krapp, Rubia tinctorum, är en flerårig växt besläktad med madror och måror där roten är den färggivande delen. Jorden som växten har vuxit i spelar stor roll för resultatet, ju kalkrikare mark den gror på, desto mera färgämne finns det i rötterna enligt dem som har odlat växten.
Färgerna man får ut varierar utifrån ph-värdet och temperaturen på färgbadet mellan brunt, rostfärgat, orange och tomatrött. Den här växten och dess besläktade mindre färggivande sysslingar finns över hela Europa. Har använts minst sedan 1750-talet f.Kr i Pakistan.
Röd Bresilja, Caesalpinia echinata, Caesalpinia sappan, Caesalpinia brasiliensis. Ett släkte av träd som är besläktade med ärtväxter, endast kärnveden ger färg. Importerad från Kina och Indien via arabvärlden. Kallades för brasil i texter från 1200-talets Provence. Färgämnet är döpt efter vedens röda färg brasa = glödande kol och gav landet Brasilien sitt namn. Brasilien var även den största exportören från 1500-talet och framåt från staden Pernambuco.
Värd att nämna är ju även Coschenill, Dactylopius coccus cacti, en sköldlus där de gravida honorna ger färgen, de lever på nopales kaktusen, ursprungligen från Mexico och sydamerika men odlas numera kommersiellt på Kanarieöarna. Importerad till Europa från Mexico av spanjorerna sedan 1526. Ger olika nyanser beroende på ph-värdet på färgbadet.
Alkanna, Alkanna tinctoria, däremot är endast omnämnd i Leyden och Stockholm papyrus från 300-talen som ett färgämne för att färga purpur och för att färga rött. Efter en enkel sökning har jag inte hittat den omnämnd i någon av de andra manuskripten på den hemsidan fram till slutet av 1600-talet.
När det gäller blått så hade både Frankrike (Toulouse) och Tyskland (Erfurt) stora odlingar av vejde som tjänade grova pengar fram till början av 1500-talet när sjövägen till indien hade upptäckts och importen av indigo tog fart. Fransoserna och tyskarna skall visst ha förbjudit indigo i början av 1600-talen som ett sista försök att rädda odlingarna av vejde men tilll ingen nytta. Indigo omnämns redan av Plinius så det fanns en viss import redan innan år 70 e.Kr. Kineserna har visst använt indigo som färgämne sen 4000 före kristus.
Vad jag vet används henna i modern växtfärgning, men jag har ingen aning om den har använts för att färga tyg med i det medeltida europa.