Gorm har rätt. Det är ett problem med om Uppsala var eller inte var Adams Uppsala. Men istället för de fula påhopp som orsakat att jag som pedagog, historielärare med 80 poäng i historia, tagit mig tid trots säsongen att försöka förklara vissa elementära saker om landhöjning. Det är beklagligt att det finns medlemmar här som tror att Uppland reagerat annorlunda på landhöjningen än alla andra områden som råkat ut för detta. Enklast är nog att börja med att titta på några

äldre kartor.
Lantmäterikartor har hänvisats till av andra debattörer. För mindre områden som enskilda socknar i härader är dessa alldeles utomordentliga, men det som vållar problem är att de inte alls var ämnade att visa vattenvägarna varken mer detaljerat eller ur andra infallsvinklar.
För att få ett begrepp om hur landskapet Uppland(och andra) såg ut i äldre tider skulle Ni behöva komma ner till Sjöfartsmuseet här i Göteborg där det finns ett stort antal medeltida 'seacharts'. Fast vi behöver inte gå så långt tillbaka. Det räcker med att vi tittar på de kartor som Krigsarkivet kan visa på nätet för att visa att Uppland som Ni känner det inte alls såg ut på samma sätt ens under 1700-talet.
Ta gärna fram en dagsaktuell topografisk karta och jämför sedan skillnaderna mellan en karta från 1726 med en från 1785. Observera att jag diskuterar hela Upplands situation och att det jag vill visa är att det inte alls är så enkelt som en del tycks tro att gårdagens landskap såg ut som dagens.
1726:
<http://www.ra.se/KRA/bilder/0400/03a/0002a.jpg>
1785:
<http://www.ra.se/KRA/bilder/0400/03a/0003.jpg>
men det finns ännu mer och intressantare kartor som belyser problemet att landhöjningen är en retarderad rörelse där landet i norr höjt sig snabbare än i söder och där två punkter nära varandra inte nödvändigtvis har haft samma landhöjning. Skälet för detta återkommer jag gärna till. Försöker att inte bli övertydlig och avvaktar i det fallet därför kommentarer.
Här är en del 1600-tals kartor förvarade på Krigsarkivet precis som ovannämnda:
<www.ra.se/KRA/bilder/ 0400/23/0103.jpg>
Skärgården emellan Stockholm, Waxholm, Jungfrusund, Sandhamn, Ornö och Dalarö, med alla de Öar, Skär, Holmar, Klippor och Grund, som inom sama Trakt begripas
<www.ra.se/KRA/bilder/ 0400/23/0103.jpg>
Skärgården norr och söder om Stockholm
<www.ra.se/KRA/bilder/ 0400/23/0103.jpg>
Charta öfver Segel-Leden från Östanå til Ahrholmen och Ålands haf
<www.ra.se/KRA/bilder/ 0400/23/0103.jpg>
Accurate carte der Upländischen Scheren mit der Situation und Gegend umb...Stockholm.
<www.ra.se/KRA/bilder/ 0400/03b/0140.jpg>
Uplandia., 1647
<www.ra.se/KRA/bilder/ 0400/03b/0140.jpg>
Charta öffwer En dehl af Upland.
När det sedan gäller Alkarps mycket egendomliga inlägg, påhopp m.m. så beklagar jag att det finns någon som tror att vetenskapliga debatter förs och vinns genom tro istället för kunskap blandat med personliga påhopp. Han har rätt i att det är många som forskat i landhöjningen. Men det är också det enda han har rätt i. Tyvärr har ett antal av de som på senare tider forskat i landhöjningen antingen inte gjort klart nog eller varit medvetna om äldre tiders noggranna studier av verkligheten. Om ett mindre berg finns i verkligheten och inte på kartan så hoppas jag ändå att ingen här gör som det stod i tidningen häromåret när en större orienteringstävling skulle hållas - spränger bort det. Vad gäller Alkarps uppfattningar om äldsta diplomet där Uppsala i Uppland är omnämnd, så får han gärna för mig ta det diskussionen med Riksarkivets Diplomatarieverksamma. Till dess annat framkommer utgår jag från det som finns i de hittills publiserade delarna som numera även finns på nätet.
Då är det kanske mer intressant att läsa igenom vad den senaste tidens forskning och analys av Gamla Uppsalas högar har att säga utifrån ett geologiskt perspektiv:
texten är på engelska eftersom jag först fick kännedom om den via sci.archaeology:
Kjell Persson (2005).
"_Integrated geophysical-geochemical methods_
_for archaeological prospecting_"
" This thesis was produced at the Department of Land and Water Resources Engineering, Royal Institute of Technology, Stockholm during the years 2002-2005."
The most important pilot projects were 'Svealand
in Vendel and Viking periods' in Vendel parish,
Uppland, Sweden and at the Eastern Mound in
Old Uppsala, Uppland, Sweden, both led by
Professor Birgit Arrhenius.
...
> Conclusions:
>
" During the work for this thesis, combinations of a
number of geophysical methods and phosphate analysis were used for detection of different kinds of prehistoric subsurface structures and artefacts.
Such combinations of different independent methods proved to enhance the possibility of selecting the areas for further investigations during archaeological prospecting and finally of choosing
the optimal trench location for excavation. The
combinations also proved to enhance the potential
for correct archaeological interpretation of the
excavated findings and features.
The use of GIS based 2D and 3D modelling to be of great pedagogical value and also to be an important tool for interpretation. A new field kit for phosphate analysis has been developed and patented.
Further important results of this research were also the new knowledge obtained of the inner structure of the Kings' Mounds in Old Uppsala,Sweden and in particular the revelation of the glaciofluvial inner structure of the Thing Mound, which showed that it had never been used as a burial mound."
slut på citat. Det framkommer klart i ovannämnda studie att verkligheten och den gamla teorin inte är en och densamma.
För att sedan besvara Gorms fråga varför Uppsala fick Ärkebiskopssätet, som ända in i det sista var vikt för Linköping, så får vi återigen titta i Svenskt Diplomatarium:
6 jan 1053 bekräftar Leo IX att biskoparna i bland annat Sverige lyder under Ärkebiskopdömet Hamburg.
källa: brevnummer 156 i Svenskt Diplomatariums Huvudkartotek över de medeltida breven.
1080/81 vänder sig Gregorius VII i ett brev till kungarna Inge och Halstan rörande deras folks omvändelse.Det finns i detta sammanhanget skäl att notera hur texten börjar.
"Gregorius VII Visigothorum Regibus I & VII (3) Frater noster R. Episcopus vester,......."
källa: brevnummer 169 i Svenskt diplomatariums Huvudkartotek över de medeltida breven.
För att nu ingen inbiten Uppsalaskoleanhängare skall tro att detta inte är sant kan det vara bra att veta att Regesten på det avsända brevet ända sedan dess förvarats i Reg. Vat. 2, f.222r - 223r, Vatikanarkivet.
Vad som hände under åren fram till Sverker den äldre började sin verksamhet var att kristendomen förstärkte sin ställning i Götaland samt Södermanland och började breda ut sig norr om Mälaren.
27 maj 1133 bekräfta dåvarande påven Innocentius II att Sverige och de andra nordiska biskoparna fortfarande stod under ärkebiskopstolen i Hamburg.
Det är nu första gången påven direkt visar kännedom om områden norr om Mälaren. Hälsingland och 'Skridfinnarnas land'nämns. Brevnummer: 175
Men det är nu det börjar hända något. Under påve Martin V:s tid 1138-1177 kommer betydelsen av ha ärkebiskopssäten i de länder där missionen framförs.
Det är inte förrän 1164 som det äldsta diplom där ärkebiskop i Uppsala omnämns eller själv skriver sig som ärkebiskop i Uppsala.
Vad hade då hänt däremellan? Ja det hade varit ett kyrkomöte där påvlige legaten Nicolaus Albanensis hade varit närvarande och där riktlinjer för biskopstiften i Sverige hade dragits upp.
Men vi kanske skall gå tillbaka till 1060 när Ärkebiskop Adalberts i ett brev till "biskop Vilhelm i Roskilde angående kyrkomötet i Schleswig. Biskopen var närvarande då Adalbert ordinerade Adalward till biskop i Sigtuna. De hedniska folket vill inte ha honom över sig och han har då börjat utöva myndighet i Skara kyrka...."
lydelse:
"adalbertus sanctae Romanae & Apostolicae Sedis Legatus, nec non universarum Septentrionalium nationum Archiepiscopus, Hammaburgensis quoque Ecclesiae provisor indignus. W. Rochildensi Episcopo salutem. Ad Synodum, quam apud Sleswig celebrandam constitui vos venisse, aut nuncium vestrum misisse grato perciperem animo. Sed de hoc alias. Nunc autem fraternitatem vestram latere nolo, quid molestiae mihi Adalwardus Episcopus intulit, quem vobis testibus, qui ordinationi ejus interfuistis, Sictonensis Ecclesiae consecravi Pontificem, quem dum barbara gens sibi praeesse nollet Scariensem Ecclesiam invadere coepit. Peto igitur, ut nuncium meum, qui illuc iturus est, ad Dalbogiensem velitis Episcopum dirigere. Haec habeo de Synodo quae dicerem, cum & alia multa sint, quae fastidii caussa omitto."
källa brevnummer 167
för tillgång till Riksarkivets Diplomatarium på nätet vänligen gå till <http://www.ra.se/ra/diplomat.html> och tryck på "huvudkartoteket - on line.."
Detta ledde fram till 1152 års kyrkomöte i Linköping. Enligt Uppsalaskolan sägs att svearna motsatte sig att ärkebiskopstolen som var tänkt att ligga i Linköping placerades i Götaland. Det är en fri fantasi. Verkligheten och orsaken till att ärkestiftet kom att placeras i Uppsala var att påvarna under denna tiden medvetet försökte utsträcka den katolska kyrkans område och att när ev. diskussioner om lokalitet uppkom så skulle ärkebiskopssätena placeras vid den då 'yttersta' kristna gränsen. Verkligheten och sagan är inte precis samma sak.