av Admin » 13 september 2005, 14:41
Ok, en kort avstickare om Möjbrostenen:
<b>Historik</b>:
Under 1600-talet nämns stenar om är ”påritade” i Ransakningarna (1672) av Rhezelius.
Olof Celsius besöker platsen och ritar av stenarna 1727: ”Ramsta, Möjebro, Under denna Grifft är en häst och karl med ett svärd i hand, ritade. Runorna oläselige in tilldenna dag. (…)”
Därefter flyttas stenen från sin ursprungliga plats till prästgården vid Hagby, vilket framgår av en brevväxling 1734 mellan Celsius och två andra personer. 1791 finns en notering (vid publicering av ovan nämda brev) om att stenen numera finns i Hagby Prästgård och ”ligger horizontelt på marken, varandes skriften eller ritningen upvänd”. I Upplands runinskrifter noteras att det är märkligt att stenen forslats fram till prästgården men sedan blivit liggande. Särskilt som att prästgården är prebendepastorat till Uppsala universitet och många högt bildade män har besökt platsen, i alla fall under sommartid.
1824 näms stenen igen, och då som att den ”ligger vid en brunn på prästgården”.
1862 ”återfinns” stenen av professor Carl Säve i Uppsala. Som han skriver gick stenen inte att hitta där den omnämts. Däremot påträffas den ”alldeles oskadad, ehuru liggande uppvänd, just framför boskapens vattningsho”.
Efter detta reses stenen åter på prästgården, den placeras under ett träd och blir med tiden rikt lavbevuxen. Den blir ofta besökt av Nordister från Uppsala, men man klagar över att man inte kan urskilja figuren. Några menar t o m att den inte finns. 1928 flyttar man så åter stenen till Möjbro där den ursprungligen har stått.
1946 undersökes stenen av Elias Wessén och han påpekar då att bildristningen är i så dåligt skick att man bara med gynnsam belysning kan urskilja vissa linjer. 1948 flyttas stenen till Historiska museet, där den numera står.
<b>Så här beskrives stenen:</b>
Ytan är skadad i form av två avslagningar, den ena mitt för nedre runraden, som dock inte har skadats, oden andra mitt för ryttarens huvud. Ristningen är mycket grund. I synnerhet gäller detta om ryttarbilden och framför allt om hästen uvud och framkropp. Endaste i gynnsam belysning frramträder här tecknignen, så att en detalj skymtar här och var. Det är mycket svårr att före uppmålningen få en klar helhetsbild av teckningen, även med gynnsamt ljus.
De tydliga linjerna är t ex hästens bakrygg och bakben, ryttarens huvud och axelparti, den högra armen, nedre lårlinjen och betslet. Mannens snörliv kring midjan och hästens revben framträda också tydligt.
Vid publikationens tidpunkt har man alltså varken tolkat in sköld eller hundar i bilden.
<b>Så här skriver Henrik Williams (professor i Nordiska språk, Uppsala) om stenen (privat mail):</b>
För en gångs skull kan man faktiskt definitivt avgöra frågan om ev.
förfalskning. Mac Key väver en suggestiv bild av händelseförloppet och fler än du kan nog lockas att anse det tänkvärt. Att runstenen från Möjbro (Möjebro äldre form) är 100 % autentisk är dock helt klart. Skälet är
enkelt: Ingen förnekar att stenen funnits på 1600-talet och att den är ristad med den äldre 24-typiga runraden. Men på 1600-talet behärskade man inte dessa runor, utan bara de medeltida/vikingatida! Inte förrän 1832 lyckades det för dansken Bredsdorff att knäcka koden genom att jämföra runorna på Vadstenabrakteaten med uppgifter i fornengelska manuskript om runornas värden. Slutgiltigt löstes problemet på 1860-talet av Ludvig Wimmer och Sophus Bugge. En förfalskare på 1600-talet visste helt enkelt inte hur man skulle ha skrivit ned Möjbrostenens inskrift. Vad gäller dateringen däremot är 500-talet bara gissning och sannolik något sen.
Stenen kan vara så tidig som från 300-talet. Också tolkningen är omstridd, men förslaget "Fråråd på hästen är slagen (=död)" ligger säkert nära sanningen, även om "på hästen" nog kan visa sig vara något annat.
Bildframställningen får en arkeolog uttala sig om!
För att repetera: Runinskriften är äkta och representerar en meningsfull text från 400-talet (+-100 år).
<b>Det jag kan få ut av detta är följande</b>:
Stenens runinskrift är äkta.
Jag är dock fortfarande tveksam ang. bildristningen, i Sveriges runinskrifter omnämns den redan under 1800-talet som mycket svag och stenen har legat med ristningen uppåt vid kreaturens vattenho i 150 år så det kanske inte är så konstigt. De tidiga tolkningarna av stenen omnämner överhuvudtaget inga hundar, ingen sköld och bara vagt en häst. De senare tar fram vissa linjer som tydliga men dessa antyder bara en form av en ryttare med hjälm och (kanske) en fallen krigare intill.
Numera ser man både sköld, bälte, ryttare och hans två hundar. Jag funderar kring när denna "tolkning" har blivit så tydlig. Bilden är nämligen inte lik någonting annat överhuvudtaget. Det finns däremot ristningar från 600-talet som teoretiskt sett skulle kunna uppvisa likheter om man förutsätter att stenen har blivit hårt skadad av t ex kreatursfötter och hästskor. Jag ser det inte alls som otänkbart att bilden har "förbättrats" av någon av de många bildade män som besökte stenen när den låg uppvänd vid brunnen på Hagby prebendeprästgård (Uppsala universitet) under 17-1800-talet...
/Henrik