Sinnsykt...(privatägda kulturföremål)

av **Endre Fodstad** » 8 september 2005, 14:25

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Sunniva Saksvik

Kan man differensiere mellom viktige funn og mindre viktige funn? Som det nevnes ovenfor her så havner de fleste funn i museenes magasiner. Jeg innrømmer her åpent at jeg eier opptil flere middelaldergjenstander (Min!Min!Min!), blant annet noen små knapper og kles-kroker fra 13-1400tall funnet i Themsen - som det finnes tusenvis av i museene allerede. Bør jeg skamme meg?
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Det er selvfølgelig et vurderingsspørsmål ut i fra hva man er interessert i (uten noen kjennskap til dine gjenstander er det vanskelig å si om akkurat DIN knapp nummer 5 er et uvanlig/interessant eksempel), men jeg vil alikevel sterkt anbefale deg å sørge for å behandle gjenstanden ordentlig. En fin start ville f.eks. være å :

1. Kun håndtere gjenstandene med bomullshansker, og generelt håndtere dem så lite som mulig.
2. Oppbevare dem mørkt i syrefrie pappesker, pakket inn i syrefritt silkepapir.
3. Etterstrebe å lagre gjenstandene i et miljø der luftfuktighet ikke overstiger 50%RH og ikke går under 30%RH, helst ved en temperatur på rundt 20 grader.
4. Holde gjenstandene langt vekk fra kilder til salt, svovel og andre korrosjonsfremmende substanser. Om umulig, skjerm dem fra slikt ved lufttett oppbevaring.
5. Ikke pusse på gjenstandene eller behandle dem med noe som helst uten å ha rådført deg med en konservator (IKKE en håndverker).
5. For forskningsinteresse, kanskje ta bilder av dem og legge dem ut på nettet?

av **Halvor** » 8 september 2005, 15:38

hvorvidt du er en legitim eier av interessante middelaldergjenstander eller en skurkaktig kulturvandal av den typen lasse c ville gjøre morsomme ting med får være en sak mellom deg og britiske museumsmyndigheter, sunniva, men jeg skal ha meg frabedt at du forsøker å trekke meg med deg ned i rennestenen!

spøk til side, det er ikke forbudt å eie dem, såvidt jeg vet. hadde de hatt norsk opphav ville det vært en annen sak. Britene har tydeligvis dubletter i tusenvis allerede og ser ikke noe galt i salg av funn, men i et land som norge (og sikkert også sverige) som har langt mindre samlinger av f.eks. draktassessoarer fra middelalder, ville det, med rette, blitt bedømt som kriminelt.

Jeg vet at danske steingjenstander kan omsettes fritt (jeg har noen selv også), men at andre funnkategorier automatisk tilhører den danske staten (dog mot finnerlønn; dette gjelder bl.a. alle former for drakt)

[url="http://aktuelarkaeologi.squarespace.com/nyhederne/2004/10/16/museer-drukner-i-fund.html"]länk[/url]
Er dette en tilstand å strebe etter? Hvilke forhold er disse gravet ut under? Det er jo tross alt en viss forskjell på arkeologi og skattejakt.

av **Sunniva Saksvik** » 8 september 2005, 18:01

*Skammer seg bittelitt...*

Jepp, det er jo nettopp det jeg mener;
artefaktenes tid i arkeologien er over; det er konteksten, grunnforholdene, funnsted osv som er viktige. Så helt løsrevne duppeditter som man finner hundrevis av - for eksempel i Themsen, hvor det er håpløst å si noe om funnsammeng, slik at de blir omtrent verdiløse i en faglig sammengeng - har det nå så mye å si at de ligger på hylla mi og ikke i et magasin?

Og nei, intet kriminelt tyvegods, nei; helt legitimt kjøpt for skamløst lite penger. Spørsmålet mitt var etisk, ikke juridisk.

av **Halvor** » 8 september 2005, 18:22

"artefaktenes til i arkeologien er over" Bah! for en fjollete propaganda. Det er jo artefaktene som er kule, jo? jeg kan vel ikke noe for at nekene på oldsaksamlingen er mer interessert i "døme på bruk av utmarksressursar i sein mellomalder" enn knappetypologi på tidlig 1300-tall.

jeg tror det kommer an på gjenstandene også. om det er et funn som f.eks. kan fortelle masser om gravørkunsten på sent 1200-tall og som er unikt vil det være galt av deg å ha det liggende i en skuff. Om det er fem knapper blandt 500000 mer eller mindre identiske er det likegyldig.

synes jeg.

av **Vesuvius** » 8 september 2005, 18:35

Håller med. Ibland är ju artefakterna en stor del av sitt eget sammanhang. De kanske inte säger så mycket om t.ex. politiken vid tiden eller vad det nu kan vara, men de kanske ger en en ökad förståelse. Ibland spelar de på känsla, som t.ex. när man hittar leksaker. Någon vuxen har suttit och av omtanke för sitt barn snidat en leksakshäst. Precis som idag. Det är då man ser att de också är människor, trots tusen års skillnad. Det för oss närmre dem. Det är en vinst, tycker jag. Dessutom är det inom den här hobbyn alltid tacksamt med nya förlagor.

Rickard

av **Lasse C** » 9 september 2005, 06:30

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Halvor

skurkaktig kulturvandal av den typen Lasse C ville gjøre morsomme ting med<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"> Hmm, få se nu... det korrekta enligt gammal marin tradition: Ett så stumt rep som möjligt... nio rundtörnar, för "om en man så har lika många liv som en katt skall det finnas en full törn för vart och ett"... knopen åtdragen fast men inte hårt och lagd mot spetsen av höger klippben... minst sex fots fritt fall... Sådärja! [^]

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Sunniva Saksvik

artefaktenes tid i arkeologien er over <hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"> Jag utgår från att du antingen skämtar eller att det var en kraftig överdrift i retoriskt syfte.

LC

av **Halvor** » 9 september 2005, 09:25

personlig foretrekker jeg å gjøre tauet tre favner kortere enn avstanden fra råa og ned til vannet, binde tauet til hendene til vandalen istedet, feste et bismerpund kjetting rundt føttene og dumpe personen fra råa. Primitiv radbrekking? javisst!

halvor

av **Sunniva Saksvik** » 9 september 2005, 09:37

Dere gjør dere veldig vanskelige, nå, Halvor og Lasse C...

"Artefaktenes tid" - gjenstandene står i sentrum; oldsakssamling, skattejakt, løsrevne funn.

I motsetning til

Gjenstander i kontekst; tid/miljø/kultur, funnsted/kulturlag/arkeologisk metodikk.

av **Lasse C** » 9 september 2005, 11:20

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Sunniva Saksvik

Dere gjør dere veldig vanskelige, nå, Halvor og Lasse C...

"Artefaktenes tid" - gjenstandene står i sentrum; oldsakssamling, skattejakt, løsrevne funn.

I motsetning til

Gjenstander i kontekst; tid/miljø/kultur, funnsted/kulturlag/arkeologisk metodikk.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"> Inte alls! Jag gör mig aldrig besvärlig, för det första - jag är besvärlig till min natur! Bara så du vet det![;)]

Jo, jag kan hålla med om att det är både bättre och riktigare att se en kontext, att se sakerna i ett sammanhang och i en helhet, kontra ett renodlat "sakletande" och "prylsamlande". Visst! Därifrån till att svepande hävda att "artefakternas tid är över" är det dock (i mina ögon) väldigt långt. Jag väljer alltså att tolka formuleringen som en retorisk överdrift. Alternativet är att tolka formuleringen bokstavligt, nämligen att artefakter numera är ointressanta - och det kan du väl ändå inte ha menat, eller? Ett sammanhang byggs ju ändå upp av sina delar, och i det ingår artefakter. När vi skall försöka rekonstruera en kontext som ligger sekler bakåt måste väl ändå varje fragment av helheten vara viktig - inklusive artefakterna?

Lasse C

PS, Halvor:
Allt beror på vad man vill åstadkomma. Minsta miss i en sjöhängning kunde återverka på båtsmannens anseende i många år framåt, kanske för alltid. Därför är det viktigt att sköta det korrekt![:D]

av **Carolus** » 27 september 2005, 07:30

Fortsättning från "Gaah..."-tråden.

Todd;
Jag sa det, det var min fråga...

av **Carolus** » 27 september 2005, 07:32

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Carolus, vad de flesta vänder sig mot är att många privata samlare helt enkelt inte kan ta hand om dem då de saknar resurser och kunskap. Men framför altt så är de flesta privata smalingar stängda för den stora massan och folk får därför aldrig se föremålen. Det är synd tycker vi eftersom vi gärna vill se dem.<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Det kan jag respektera och förstå, men då återkommer gränsättningen. Säg att jag har en bok som Napoleon skrev (i), från ca. 1805. Bör jag få äga den, eller ska den vara i museum?

Och vad göra med alla släktklenoder?

av **Rizzo** » 27 september 2005, 10:53

Det finns en fin parallell i Japan där men som innehavare av ett, av staten bedömt, särskilt viktigt svärd förbinder sig att bevara det enligt rigorösa kriterier. Kanske något att ta efter? Här är det iofs mest fråga om ärvda familjeklenoder man mer än gärna vårdar. Kanske inte effektivt på hemligt samlande av västerländsk modell?

av **Vargman** » 27 september 2005, 13:31

Jag har plöjt mig igenom hela diskussionen (med blandat intresse) och så vitt jag förstår finns det två olika linjer (grovt räknat).

1. De som vill att samlandet och ägandet av antika föremål ska vara fritt
2. De som önskar att antika föremål ska finnas på museum så att alla får ta del av dem

Jag räknar mig själv som liberal och rätten till privat ägande anser jag vara en grunläggande männsklig rättighet. All form av tvångskonfiskering hör hemma i historien enligt mig. Vem som helst ska ha rätt att ha ett vikingasvärd över eldstaden eller att använda ett medeltida bok som toalettpapper om så önskas.

Jag håller med om att det är önskvärt att samlare behandlar sina föremål med den respekt och kunskap som behövs för att bevara dem för eftervärlden, men vi kan enligt min mening lagstifta om det!

Ett argument som "museumfalangen" för fram är att alla ska få möjlighet att se de olika föremålen, inte bra de som dricker whiskey med samlarna (för övrigt är whiskeydrickande ett billigt pris för att få se föremål). Det är ett berömvärt argument, men dessvärre är det väl så att de flesta föremål för evigt ligger nedpackade på olika museum eller instutitioner och att man måste dricka rödvin *fniss* med intendenter eller arkeologer för att få se dem! Får verkligen medelsvensson från Köping se Svante Stures svärd? Eller är det förbihållet ett fåtal med de rätta kontakterna?

Jag tycker att när statens samlingar är tillgängliga för allmänheten och då menar jag verkligen tillgängliga för allmänheten, då och först då kan man kanske fundera över det privata samlandet. Det finns ingen poäng att ta Herr Björnrööfs svärd och stuva ner i en låda någonstans där bara arkeologer och andra insatta kan njuta av det. Det är kultursnobbism!

Med respekt

Ulf

av **Ny Björn** » 27 september 2005, 14:10

När det gäller tillgänglighet så har jag aldrig stött på några problem, vare sig före eller efter det att jag erhöll "rätten" att titulera mig arkeolog.
I grunden handlar det snarast om motiv och motivering - att bara be om att få "kika på svärd" i största allmänhet är knappast en framkomlig väg, men det tror jag ingen här på HV skulle få för sig heller. Att i lugn och ro finna fram inventarienr på den pjäs man vill studera och sedan få den framtagen är ett nöje i sig. När det gäller föremål som är monterade i utställningar så finns det naturligtvis praktiska svårigheter för direkt hantering, men det mesta brukar gå att lösa förutsatt att man kan - just det: motivera varför. Att överdriven hantering dessutom sliter på föremålen är ytterligare en aspekt att beakta - varje forskare (och nu använder jag termen som jag uppfattar den - alltså som betecknande en person som studerar ett material utifrån seriösa frågeställningar, denne behöver alls icke ha fina titlar eller annat trams före sitt namn...) måste alltid kallt fråga sig om en studie verkligen är nödvändig, obeaktat vad man själv tycker med hjärtat...
SHM:s officiella föreskrifter finns fö [url="http://www.historiska.se/collections/roa/Roa_stud.html"]här[/url]. Vedertagen praxis kan Henrik et al. på berätta mer om.

/N B

av **Todd** » 27 september 2005, 14:15

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Vargman

Jag räknar mig själv som liberal och rätten till privat ägande anser jag vara en grunläggande männsklig rättighet. All form av tvångskonfiskering hör hemma i historien enligt mig.

Med respekt

Ulf

<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Ulf,

Det där håller jag verkligen med om. Bra talat!

Mvh
Todd

Sinnsykt...(privatägda kulturföremål)

Vilka är online