av Martina » 31 mars 2006, 15:38
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by grylen</i>
Fast blankt kanske fanns typ.. Om vikingar hade glättstenar så tyder det väl på att man glättade tyg skulle jag tycka, då iaf. Huruvida man gjorde det på medeltiden finns det nog inga belägg för på samma sätt. Bara en tanke[:I]
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Glättning är inget steg i beredningen utav ylle, utan motsvarigheten till dagens strykning. Genom att gnugga på fuktat tyg med en glättsten mot plant underlag kan man pressa ut sömmar och veck. Trycker man ned fibrerna riktigt hårt (jmfr strykning idag) kan man få framförallt lin att se väldigt blankt och fint ut, ull är svårare. Tänk dig att du stryker en yllefilt utan ånga, den blir inte särskilt blank för det! För att få glansigt ylletyg måste du från början välja rätt ull och noggrant parallellisera fibrerna så att den reflekterande ytan blir maximal. Med rätt utgångsull, t.ex. från merinofår, kan du få ett ylletyg att skimra som siden. Naturligtvis kände man till detta på vikingatiden och tygerna som importerades till Norden under folkvandrings- till tidig medeltid hade otroligt hög kvalitet. En del var t.o.m. tunnare än Saxylle-kvalitéerna!
Man fortsatte att glätta sina textilier även på medeltiden, det kom inget plötsligt "non-ironmode" utan glättstenar var i bruk in på artonhundratalet.
Annars är det sunt förnuft som får gälla när man väljer tyg till sin dräkt. Ser det elegant ut är det bra, ser det ut som en pyjamas kanske man skall välja något annat eftersom kvalitén ju skall spegla de högre samhällsklasserna. Marinblått rekommenderar jag dock inte, det är en av de allra svåraste färgerna man kan tänka sig att framställa med växtfärgning.
Och så kan jag tillägga att jag kört saxylles grå tyg på 80 grader i en timme i tvättmaskinen utan att det krympte alls...
/Martina