Salt till nyfödd?

av **grylen** » 26 februari 2006, 18:02

Jag behöver hjälp!
Jag hörde en sak från en kamrat som nu är avliden så honom kan jag inte fråga. Ens nyfödda "viking" skulle smaka salt från spetsen av ett svärd. Han fick en dotter så det blev inte av..
Nu skall jag få en son och behöver veta vart han kan ha läst detta?
Skulle vara coolt om det är en sedvänja som jag kan söka tillstånd för. Svärd, salt och son är fixat men jag behöver veta om det finns grund. Hjälp!

av **Ingemar** » 26 februari 2006, 18:43

Det står om det i "Röde Orm" av Frans g. Bengtsson men det är ju en roman så jag vet inte om det finns några andra källor till det.

Ingemar

av **grylen** » 26 februari 2006, 18:49

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Ingemar

Det står om det i "Röde Orm" av Frans g. Bengtsson men det är ju en roman så jag vet inte om det finns några andra källor till det.

Ingemar
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">
Skulle ju vara typiskt om det bara finns i röde orm utan andra "riktiga" källor. Det blir så mycket löst påhitt i skönlitteratur när de skall dramatisera. Tack Ingemar, jag skall konsultera mitt ex av röde orm!

av **Vesuvius** » 26 februari 2006, 21:55

Däremot så har jag för mig att salt gavs till barn senare i historien, när de döptes. Det står om det i Jarlens Sekel, av Dick Harrisson.

/Rickard

av **Martinus Canonicus** » 26 februari 2006, 23:27

Datio salis (lat = givande av salt): i det medeltida dopritualet var överlämnandet av salt en symbol för renhet och vishet. Saltgivningen bevarades i den tidiga reformationen men avskaffade i Sverige 1593. (Martling: Liturgiskt lexikon, 2000)

Saltritualer är mycket gamla och allmänt förekommande. I Gamla testamentet kallas ibland Sinai-förbundet för ett "saltförbund". I Nya testamentet är Jesu lärjungar "jordens salt". I det förkristna Rom lade man några saltkorn på barnets tunga åtta dager efter födelsen. Att en nyfödd "viking" skulle smaka salt faller in i detta att saltet är mycket betydelsefullt i alla kulturer. Vilken betydelse man lägger i saltet kan säkert skifta.

I den medeltida kristna kyrkan var saltet en del av förberedelsen till dopet som kallades för exorcism. Saltet renades, helgades och välsignades innan prästen lade några korn på dopbarnets tunga.

Att använda ett svärd som sked verkar farligt i överkant och kan knappast rekommenderas. Jag har inte funnit några uppgifter om det i samband med ett kristet dop.

Bibliskt och kristet står saltet för vänskap och trofasthet, visdom och fasthet. Man tolkade också saltkornen på dopbarnets tunga som en ersättning för nattvardens bröd, eftersom dopkandidaten ännu inte kunde delta i kommunionen.

av **grylen** » 26 februari 2006, 23:58

Underbar hjälp. Imponerad av djup kunskap i ett udda ämne (föreföll udda för mig iaf). På ett mycket skämtsamt sätt är det ju lite känsligt om man som "viking" gör något kristet "mot" sitt barn. Skämtsamt är det för han kommer ju att döpas och allt det där men det skulle vara ur kontext med en vikingahandling som är kristen. Dock har det ju alltid varit en blandning av riter i alla/de flesta religioner eftersom man tar upp tidigare sedvänjor.
Jag bugar inför kunskapen!

av **Tora** » 27 februari 2006, 09:30

I senare tiders folktro sägs det att man skall ha salt, stål och ett glödande kol i det nyfödda barnets första badvatten, för att skydda det från att råka ut för sjukdom eller trolltyg. Badvattnet skulle sedan hällas ut i mörker och under tak.
/Tora

av **Oluf Gurimson** » 27 februari 2006, 12:34

Om man nu inte vill göra något "kristet" mot sitt "vikingabarn" varför då döpa sitt barn??
Jag har inte döpt mitt barn, vi hade en namngivningscermoni, sen får våran "viking", själv välja om han vill bli döpt längre fram, helt av egen fri vilja. Även om man själv är kristen och vill att sitt barn även skall vara det, tycker jag att barnet själv skall få bestämma det.
Ett litet inlägg bara. Obs! det är vad jag tycker, sen gör ju ni som ni vill.
Intressant det där om saltet, skulle jag gärna viljat ha vetat innan våran cermoni. *L*

Hoppas att eran "viking" vill fortsätta att vara viking när han blir äldre. Jag har tre äldre barn som inte vill se åt vikingar. Farsan är såå tröttsam som bara tänker på vikingar.

Oluf G.

av **grylen** » 27 februari 2006, 17:38

Jag håller helt med dig Oluf om att det låter som att jag är konstig. Man ser det själv när man skriver en sådan sak liksom..
Jag tänkte mest på att det blir en kul historia när han blir äldre. Har inom SCA varit med om så mycket som blir märkligt. Som när en kompis som viking skulle få en utmärkelse. Han uppfattade ceremonin som kristen och vägrade (fast han är normal svensk kristen), jag tror jag gick fram istället. Jag var ju "bocksten" så det gick ju bra..
Jag har nog samma höjd på salt o.dyl. som med dopet. Inte så mycket allvar utan båda är en äldre sedvänja.
Min 18-åring som växte upp med pappas vapen, rustningar och prylar är en av världens bästa på något strategispel över nätet istället, såklart. Jag tror också att man tröttar ut dom stackarna. Han glömmer nog aldrig semestern i Danmark då pappa skulle se alla "konstiga" stenar och gamla hus. Fast han kom till legoland!

av **grylen** » 21 maj 2006, 23:01

Eftersom jag startade den här tråden med en fundering angående mitt kommande barn så får jag väl "slutföra". 2006-05-04 kl 10.25 föddes min son Vendel. Världens sötaste barn med mycket mörkt hår och fullt aktiv o nyfiken direkt. Något salt blev det såklart inte av med[:o)]
Dock är det ju inte för sent ännu enligt den kunskapen jag fått mig förmedlad här inom detta udda ämne.

av **Vendel** » 21 maj 2006, 23:50

Vackert namn!

av **grylen** » 22 maj 2006, 20:53

Visst är det ett vackert namn som passar ett vackert barn! Jag förmodar att Vendel här på forumet använder det som nick? eller så är han kanske en av de 35 som heter Vendel, förlåt; 36.
Frugan tyckte det var ett perfekt namn för hon gillar sagan om isfolket och eftersom jag är arkeolog så... Vår lilla vendelkråka skall nog få ett bad som Tora beskrev. I min och min sons badbalja en gång inköpt till priset 4.72 enligt påskriften, tempus fugit!

av **Oluf Gurimson** » 22 maj 2006, 21:27

GRATTIS
till pojken, håller med föregående talare, vackert namn och ovanligt.

Oluf G.

av **Vendel** » 22 maj 2006, 22:39

Nää, jag heter egentligen inte Vendel (även om jag bor ganska nära Vendel). Det gör givetvis inte namnet mindre vackert. [:)]

Grattis!

/Vendel (som egentligen heter Ville, vilket egentligen oxå är ett ganska fint namn)

av **grylen** » 22 maj 2006, 23:43

Det kan väl inte vara OT detta med tanke på ämnet?
Bild

Stolt far för andra gången i livet!
När man blir grattad så måste man ju visa också[:D]

Salt till nyfödd?

Salt till nyfödd?

Vilka är online