av Matti » 27 september 2006, 20:21
Klent? Käre vän, gräv på! Jag lovar dig att det finns andra episoder i världshistorien som är betydligt sämre representerade.
Du måste dock läsa "Korstågen enligt araberna" av Amin Maalouf så du verkligen får den andra sidans perspektiv.
Sedan finns det en modern utgåva av en memoarbok skriven av en syrisk prins som var med när det begav sig, så att säga. Oumbärlig! Den heter "Usamah-en syrisk prins i strid mot korsfararna".
Inget går upp mot historia berättad av någon som själv var med för nästan 900 år sedan!
Nyligen kom det ut en maffig bok om Tyska orden, som jag själv fick skriva presentationen för till SMB. Boken heter "Tyska orden" men jag minns inte författaren i nuläget. En mycket bra och faktaspäckad bok som berättar ordens historia från grundandet till dess fall på 1500-talet.
Den utgör en bra pendang till Dick Harrison suveräna bok.
Vad mer, tja, försök få låna en bok som heter, "The knights of St. John" som berättar historien om Johanniterriddarna, även kända som Hospitallerriddarna. Om det finns en brist inom korstågslitteraturen, så är det att det inte utgetts EN ENDA bok på svenska om denna mycket viktiga orden, medan Tempelriddarna har fått drösvis med eftermälen. Dåligt, mycket dåligt!
(Särskilt som jag gillar Hospitallernas dräkter, svarta med vit kors, mycket mer än tempelherrarnas).
Hospitallerna hade bland annat borgen Krak de Chevalier, ett av befästningskonstens verkliga mästerverk. De bet sig kvar efter att Outremer fallit och fortsatte tjurigt att strida i Medelhavet genom att bygga upp en liten men effektiv flotta och genom att hålla igång en stor kaparverksamhet mot muslimsk handelssjöfart, samtidigt som de bekämpade de muslimska barbareskstaternas kapare.
De hade länge Rhodos som besittning, tills de fördrevs efter en lång och blodig belägring på 1400-talets slut.
Men deras stora stund, och de som gjort dem odödliga var deras försvar av Malta år 1565. Säga vad man vill om deras tidigare illdåd, men vid Malta stoppade de defenitivt det Ottomanska rikets framryckning och det i en strid av heroiska proportioner (För övrigt odödliggjord för serieälskare i ett klassiskt Fantomenäventyr).
Turkarna anföll med ungefär 30000 man, senare förstärkta med några tusen man från barbareskstaterna.
Om jag minns rätt kunde Johanniterriddarna skrapa ihop 5000 man, inklusive maltesiskt uppbåd. Striden var lång, utdragen, blodig och intensiv, men bit för bit gjorde sig den turkiska övermakten gällande. Riddarna och deras soldater var slutkörda, de maltesiska bönderna som kämpat som djur likaså och slutet tedde sig oundvikligt.
Då skedde undret. Den spanske vice-kungen av Sicillien hade lyckats skrapa ihop en undsättningsarmé genom att nästan barskrapa sina garnisoner i Italien. Han hade en alldeles för liten flotta för att kunna slå sig igenom, ja, egentligen borde ingen vid sina sunda vätskor ha gett sig in på en amfibieoperation av det slag som krävdes.
Men vice-kungen satsade allt på ett kort. Orden till flottan var att utnyttja morgondimman till att smyga över till Malta. Inget ljud var tillåtet utan alla kommandon gavs med tecken. Då man hade för få skepp för att få över hela armén på en gång, tvangs flottan göra färden två gånger. Allt utan att de turkiska flottpatrullerna upptäckte vad som var i görningen.
På förmiddagen upptäckte turkarna till sin bestörtning att en 15000 man stark armé var i full färd med att upprätta ett brohuvud. Slutkörda och krigströtta beslöt den turkiske överbefälhavaren att slå till reträtt innan hans motståndares utvilade trupper kunde gå till anfall.
Förlåt om jag blev långrandig, men belägringen på Malta är en sådan episk historia att man trots Hospitalleriddarnas många tvivelaktiga idéer och verksamheter inte kan låta bli att beundra dem och deras maltesiska allierade.
Det roliga med Hospitallerriddarna var att orden aldrig riktigt dog, utan efter att Napoleon kastat ut dem från Malta, så levde orden så småningom upp. En hel del av de som låg bakom attentatet mot Hitler var officerare från släkter som var knutna till Johanniterna. Johanniterna finns idag som erkänd orden av Vatikanen. De har lagt ned sina svärd och pysslar idag med det som allting en gång började med, nämligen sjukvård och sjukstugor (hospital). Även under deras mest krigiska dagar glömde de aldrig bort sin gamla kärnverksamhet, som Tempelriddarna gjorde, utan de har fortsatt bedriva den. De bedriver sjukvård och ambulansverksamhet i det som en gång var Outremer och har även ambulansbåtar på Amazonas.
Stormästare är Kung Juan Carlos av Spanien.
Ja, nu får det nog räcka för ikväll med udda vetande...