handsöm

av **Marthe Glad** » 26 juli 2005, 13:15

Jeg kjøper broderullgarn i en bunad/folkedraktbutikk, og det holder helt utmerket. Det er jo ikke like deilig å sy med som vokset lintråd, men det gjør ikke så mye synes jeg.

Ellers bruker jeg en blanding av for ot atterting, at jeg syr fire-fem forsting og så et attersting for å sikre at tråden ikke glir. jeg vet ikke hvor tidsriktig det er, men det fungerer fint. Det synes jo uansett ikke når jeg har felt sømmen

Og om jeg syr 1700tall bruker jeg vanlig molinegarn i bomull som jeg splitter.

av **Vix Hq** » 26 juli 2005, 21:55

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Evelina

När jag försökt blir det liksom en väldigt tydlig upphöjd kant vid sömmen som syns från rätan. <hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Det blir blir så när man fäller sömmen - även på tunna tyger, så jag tror inte att du gör något fel!

/Vix.

av **Karin** » 31 juli 2005, 15:05

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Evelina

Går det att fälla sömmar i medeltjockt (lite tjockare än till klänningar, tror jag, men tunnare än vadmal) ganska mjukt ylletyg på samma sätt? När jag försökt blir det liksom en väldigt tydlig upphöjd kant vid sömmen som syns från rätan. Ska det bli så/är det ofrånkomligt eller beror det bara på att jag ovan, eller på att metoden inte passar till tyget? Är metoden då sömsmånerna sys ihop lämpligare på sådant tyg, eller ska den bara användas till tunna tyger?
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Om du har ett tyg som inte repar sig så lätt behöver du inte klippa ner den ena sömsmånen och vika den andra runt. Det räcker med att bara vika båda åt samma håll eller, om tyget är tjockt, vika dem åt var sitt håll. Då blir sömmen inte lika tjock och kanske inte lika upphöjd.

Karin

av **Eric Hejdström** » 31 juli 2005, 20:26

Efter att ha ögnat igenom den här tråden i några dagar och våndats över mina blivande vikingabyxor så satte jag faktiskt igång idag. Det fick bli efterstygn eftersom jag inte riktigt litar på min förmåga med förstygn. Har ett ganska så löst väft ylle som jag sytt i med min lilla hornnål. Det gick bra tills jag råkade bryta av spetsen på den sista jag hade. Tyvärr fick jag nu övergå till en modern nål, men det är väl ändå handsömnaden som räknas eller hur?

Det har faktiskt gått ganska fort att sy och då har jag fällt sömmen och sytt ner den också! Jag är inte riktigt klar, men jag kom att tänka på det här som senast diskuterats med att det blir en ganska tydligt rand när man fäller sömmen som syns på utsidan. På grund av tygets karaktär så har jag gjort ganska breda fällningar, men det syns inte alls mycket på utsidan! Peppar peppar, det är ju lite kvar. Det tar ju en stund att pyssla ihop påsbyxorna men fina blir dom.

Tack alla glada damer (och herrar, ni som också syr) för alla goda sömnadstips!

/Eric

av **Parcor** » 18 november 2006, 17:12

Hej!

Jag undrar hur man ska göra om man först sytt ihop två kanter och sytt ner sömsmånen med fällsöm och sen ska sy fast en tredje bit, det blir då lite klumpigt med fällsöm över fällsöm, förstår ni hur jag menar? Och hur ska jag isåfall lösa detta på ett bra sätt? Kan också tillägga att jag syr i ganska så kraftigt vadmal.

En (mycket pedagogisk [;)]) bild för att förklara det lite enklare:
Bild

Patrik

av **Karin** » 18 november 2006, 17:41

Fäller du båda sömsmånerna åt samma håll. I så fall brukar jag fälla de nya sömsmånena mot tygbit 3.

Karin

av **Parcor** » 18 november 2006, 17:51

Jag har tänkt att göra så men tänkte att det kanske blir för klumpigt om man har kraftigt tyg så därför tänkte jag om där kanske finns nåt knep för att det inte ska bli så klumpigt.

Men tack för svaret iallafall [:)]

av **Anette** » 19 november 2006, 00:07

Det är knappast nödvändigt att vika den breda sömsmånen helt om den smala när man syr fällsöm i vadmal, det är mest en linnesömnadsteknik som hindrar tyget från att fransa sig i tvätten. Pressa och kasta istället fast sömsmånerna enkla åt varsitt håll, det ger en mycket tunnare och smidigare söm! Man kan också växla mellan vanlig söm, just där sömmarna möts, och fällsöm på resten av opus textilium.

Om sömmarna redan är sydda brukar det fungera bra för mig att "tunna ut" sömsmånen genom att klippa bort ett, eller fler, lager ur sömsmånen/-erna just där sömmarna går ihop. Kommer just det avsnittet att belastas hårt förstärker man sömmen med antingen prickstickningar eller applikationer.

av **Parcor** » 19 november 2006, 13:22

Jag håller med om att det blir en smidigare och tunnare söm om man viker sömsmånerna enkla åt varsitt håll, men sömmen borde ju bli mer hållbar om man använder sej av fällsöm p.g.a. att man då har två sömmar att förlita sej på + att det borde bli mer vind och vattentätt om man har fällsöm, jag tänker använda mina kläder som vardagsplagg så dom ska helst tåla alla sorters väderlekar.

Jag har nu testat sy ner sömsmånerna med fällsöm och har precis som du säjer Anette "tunnat ut" den tidigare fällsömmen och det blir bra, just denna gången syr jag ett par byxor så det gör inte så mycket om sömmarna blir lite klumpiga, det är nog värre med t.ex. axelsöm som man känner av lite mer.

Funderingarna är många när man är ny på området, men det är riktigt kul detta [:D]
Tack för tipsen!

av **pentakel** » 19 november 2006, 19:46

eh.. för en nybörjare inom handsömnad: var ska man vända sig (bok?) för att få koll på "sömnadsjargongen", namn på sömmar och liknande? jag har ingen aning vad varken langettstygn eller fällsöm är för något. eller, kanske vet jag vad det är men benämningarna säger mig inget.

av **Djingis Khan** » 19 november 2006, 20:09

På tal om handsöm har jag en känsla av att många lägger ner extra tid och energi "i onödan" på att göra små, mycket nogranna stygn. Naturligtvis blir det snyggare, men är jag helt ute och cyklar om jag antar att man till lite mer vardagliga plagg använde lite större, grövre stygn? Mina funderingar grundar sig på de klädfragment från 1800-talet som jag i somras hittade på loftet på vår gård. Alla sömmar var handsydda, och jag blev förvånad över hur pass grova stygnen var. De var mycket jämna och starka, men inte alls så minimala som jag sett hos en del återskapade medeltidsplagg. Ett undantag var en mycket fin och broderad ärm till en linnesärk som förmodligen var ett högtidligare plagg och hade finare stygn med tunnare tråd. Nu varierade det hela säkert på vilken skräddare eller sömmerska som sydde plaggen, men jag gissar att man inte gärna slösade tid på att göra så många och små stygn som möjligt om man nu kunde göra lika hållbara plagg med större och färre stygn.

av **Mia** » 19 november 2006, 21:40

Jag kan nog hålla med dig Djingis. Det kan vara så att de inte sydde pyttepytte stygn, utan det höll ändå. Men ibland tänker jag på hur himla mycket tid det tog att få fram ett tyg. Om det inte var 'köpetyg'. Tänk alla timmar på att spinna, väva, skörda om det var lin, mata fåren om det var ull och allt annant som behövs innan du ens har tråd. Då bleknar nästan tiden för själva sömmandet bort, var sig man gör nogranna eller grövre stygn. Tänker jag mig.

av **my_mmy** » 19 november 2006, 22:38

... och Herjolfsnes plaggen var otroligt smatt sydda, och mer hemsytt an sa blir det nog inte. Men jag tror att bade Djingis och Mia har ratt. Det fanns nog bada sorterna i omlopp. Sen beror det ju ocksa pa tyger och vilka sommar och sa. Jag syr betydligt tatare och mindre stygn pa ett tyg som fransar upp sig an ett valvalkat ylle.

/maggie

av **Djingis Khan** » 20 november 2006, 00:06

Satte mig ner och mätte lite på mina gamla klädrester; på ett finvävt bomullsplagg (måste varit köpetyg) var den hopfogande sömmen sydd med efterstygn ca 3-5 mm långa, 2-3 stygn/ cm med 5 mm breda fållar som är stadkant och ej kastats ner.

Ett hemvävt kypertvävt linnetyg har en fällsöm som fogats ihop med 4-5 mm långa efterstygn, 2-3 stygn/cm. Fållen på ca 4-5 mm har kastats ner med små fållstygn, 3 stygn/cm. Nederfållen har vikts in ca 6-7 mm och sytts fast med 3 kaststygn/ cm.

På en bit av en magd (förkläde) i halvylle är den hopfogande sömmen sydd med efterstygn ca 5-6 mm breda, med 2 stygn/cm. Här har man fällt ner en fällsöm på 11 mm med 2 st fållstygn/ centimeter. Exakt samma sömmar används på kypertvävda vadmalstyger.
Skinnplaggen har dock de minsta sömmarna: 1,5-2 mm och runt 5 stygn / cm. Kanske maskinsydda?

För alla stygn har man använt en ganska grovt lintråd som liknar den standardtråd från handelsgillet som jag syr med. I den fina linneskjortan verkar man dock ha använt trådar från samma väv.

Det här är alltså handsydda sömmar från 1800-talet. Hur lika är de de medeltida stygnen vid en jämförelse?

av **my_mmy** » 20 november 2006, 00:34

de sommar jag sag pa Herjolfsnes kladerna ar 2-3 mm langa, lopande stygn (troligen sydda fran ratan eftersom de lutar lite), valdigt tatt. nedvikta somsmaner ar overkastade, ofta sa tatt att man inte kan se sjalva kanten. Nu blir det ju da extra svart eftersom de ar sydda med ylletrad, av samma kvalitet som varpen och darmed forsvinner de latt in i plagget.
pricksommarna ar ocksa mycket fina.

Nu ar det ju dock sa att jag bara sett fyra, fem plagg, sa det kan ju skilja sig pa de manga olika som gravts upp. Jag var speciellt intresserad av sommarna, sa Fru Ostergard hade valt ut nagra plagg hon tyckte kunde vara lampliga, daribland den kortarmade overklanningen (H39) som ar sa fint sommad att man behover forstoringsglas for att se stygnen.

/maggie

handsöm

Vilka är online