Martin A och ev andra intresserade:
Jag vet inte riktigt vad som avses med "moderna härdningsmedel/färgingsmedel" därav mitt något långrandiga svar.
Man få relativt bra färger på naturlig väg på cellulosa fibrer genom en process som kallas för Gallering.
Det innebär att man först kokar fibrerna i ett tanninhaltigt bad, ofta skapat av krossade galläpplen. Sen betar man fibrerna med något metallsalt, oftast alun, järn eller kopparsalt. Sedan färgar man med det utvalda färgämnet.
Eftersom cellulosafibrerna inte har några fina aminosyror för färgämnena att fästa i så blir det nån slags kemisk process där tanninerna fäster bra i cellulosan, metallsalterna fäster bra i tanninerna och färgämnena fäster bra i metallsalterna.
Om min bristfälliga kemikunskap har fått mig att fatta rätt så leder denna kedja till att färgämnena blir bortnötningsbara då molekylbindningarna mellan alla delar spricker och dels eftersom cellulosa fibrer inte har några håligheter där färgämnerna kan skydda sig mot yttre påfrestningar.
Som en parantes vill jag nämna att Turkisk Röd är en färgning som bara utförs på cellulosafibrer och sitter som berget. Denna färgningsmetod gjordes i Indien och senare Turkiet, har ingen aning alls huruvida dylika tyger importerades till europa under medeltiden/renässansen. Men då har man gått igenom en lång och omständig process med att Animalisera fibrerna. Dvs gett dem ett slags fejkade aminosyror genom en process som jag inte kan tillräckligt om för att kunna förklara.
Det efterfrågades källor:
På
http://www.elizabethancostume.net/dyes/segreti.htm
Finns en handskrift från mitten av 1400-talet nerskriven och översatt till engelska, recepten 369 och 370 är recept på just gallering.
Så från 1450 och frammåt anser -jag- att man i åtminstone Italien kände till hur man gallerade.
Det finns även det bevarade plagget/(plaggen?) från Norge som är färgat med krapp och omnämns i tråden om kvinnounderplagg. Vet dock inte vilka metallsalter som använts till det eller om det är gallerat eller ej.
Plinius nämner i Bok 19 kap 5-6 , 17 i sin Historia Naturalis att Alexander den store och Cleopatra hade färgade (linne) segel samt att färgade linnestycken användes som markiser i teatrar, över vägar och i folks atrium.
Vad gäller betning pratar han om det i Bok 35 kap 42 och 52 där det bla omnämns som en egyptisk process.
Hoppas att dettta inte blev för off topic, vidare disskussion tar jag gärna i tråden om färgning av lin.