Klubba för härkamp samt improviserad pålyxa?

[Matti]

Jag har blivit lät frustrerad över min yxa på sistone. Jag vägrar börja slarva med tekniker som inte brukar eggen, men det gör ju inte att mina kill blir bättre. Sedan så har jag svårt att få till exakt rätt fart. Antingen tar det lagom, men då går hugget för långsamt, eller så får jag in det (sällan, en gång faktist) och då tyckte min motståndare att det tog lite hårt fast jag själv upplevde att det inte var så kraftigt.

Så jag funderare att antingen göra en kortare tvåhandsyxa, korta skaftet på eländet och förlora min enda fördel, att skaftet är något längre än andras.
Målet var att göra en "handyxa" som enligt en beskrivning skulle ha ett skaft man kan stödja sig på. Huvudet är det billiga från SPQR (one axe, all time periods) och jag gillar dess tidlöshet.
Skulle ett något längre skaft, 1-1,2 meter, vara gångbart för medeltid också, som ett slags enklare pålyxa?

Sedan så har jag funderat över klubbor. De var ju vanliga vapen under medeltiden och flera klubbhuvuden har identifierats från vikingatid och tidigare. Vi har ju inte minst den tjusiga som flyger på Bayeuxtapeten.

Men problemet är ju säkerheten, då klubborna är framtunga. Och att göra dem i trä, eller med ben/hornhuvud är inte möjligt då det inte är metall och därför inte "dödar".

Men om man gör en klubba med ett huvud som mestadels är i trä, och lättare än sin medeltida/vikingatida förebild av säkerhetsskäl, och sedan slår in spikar med bara lätt välvning för att markera piggar och undvika de annars otäcka knopparna, skulle de inte vara en ganska bra kompromiss mellan purjohet och säkerhet?
Dessutom skulle jag kunna använda den mer effektivt i tapfight, då jag inte behöver ha min mentala spärr om att bara svinga och hugga med egg.
En välriktat stöt med en klubba slog säkerligen av nyckelben, armbågar, axlar, knän och gudvetvad på oskyddade personer. Mot personer med vaddering sjunker användbarheten men den duger fortfarande till att slå folk sanslösa.

Vad tror ni om bägge förslagen? Är yxiden purjo och är klubban i ett lättare och säkrare utförande okej?

[Edvin]

Klubbor och krossvapen är (mig veterligen) inte tillåtna i härkamp. Kolla med ASK, det finns internationella regler på deras hemsida. Däremot har SCA regelverk för detta om det kan vara av intresse.

"1,5 handsyxa" finns både avbildade och beskrivna från vikingatid och kan vara ett utmärkt alternativ om man tycker det är svårt med enhandsyxa. Tänk då på att du kommer få problem att använda skölden. Ett alternativ är att skaffa en mindre yxa med lägre vikt. Det finns yxor (orginal) som bara väger något/några hundra gram.

Annars är det bara att träna på slagstyrka och träffyta. Häng upp en tennisboll i en dörrkarm och träna lätta men markerade "tappar".

[Lord_Nelle]

Jag har sett regler som har tillålit krossvapen. Jag tror att det finns några exempel på "Björns svärdssida".

[Eric Hejdström]

Gör yxhuvuden och klubbor i aluminium. Lättare att kontrollera än stål. Dessutom, om man ändå gör avkall på alla smådetaljer i övrig, vad gör det då om det inte är rätt material i själva yxhuvudet? Behandlar man det rätt så syns det ju ändå inte...

[Lord_Nelle]

Jag har en "flail" som jag har använt några gånger. Den har kedjor av stål men kulorna är i hårdgummi med piggar. Ser skitbrutalt ut och man kan svinga hårt med den. Den känns mycket mindre än ett vanligt reenactmentsvärd i stål.

[Edvin]

"D. Maces - should be no longer than users armpit to finger-tip and must have no more than 4 'delta-wing' shaped flanges. The flanges should be the same thickness as a hand-axe blade."

Detta är reglerna från Hastings 2000. Det är mycket möjligt att det har ändrats sedan dess. jag skulle dock fortfarande inte rekommendera någon att använda krossvapen. _Speciellt_ inte stridsgissel och liknade då träffsäkerheten med en dylikt är högst begränsad.

Kom ihåg att det är kontroill över träffar och träffområden vi är ute efter. Ett tungt vapen (klubba) eller ett ledad vapen (stridsgissel, stridsslaga, färla) gör att du som håller i andra änden har sämre kontroll på var och hur hårt vapnet landar.

Om någon nu absolut måste slåss med en rusisk kommendantklubba i brons (vilket är de enda krossvapnen jag kommer på) så så till att ha resten av utrustningen från Birka eller Gotland, tillverka klubban så att totalvikten i huvudet är lätt att kontrollera även i rörelse och träna tills du är 100% säker.

[Eric Hejdström]

problemet med kedjevapen är väl rent allmänt att det finns en risk att de trasslar in sig i motståndaren. Jag skulle inte vilja få en kedja runt handleden och en tok som sliter i den i andra änden...

[Skalde-Tord]

Tja, problemet med kedjevapen är faktiskt änn större att användaren skadar sig själv mer än sin motståndare.
Men det är ändå ett respektingivande vapen, och man håller sig undan.

[Lord_Nelle]

Vi har testat min flail ett antal gånger. Har funkat hur bra som helst. Det är ett kort handtag ca 40cm och kedjorna är 20 och 30 cm långa. Jag skulle nog inte använda dem i härkamp då risken finns för att träffa folk i den egna linjen, men i man mot man strid så är det inga problem.
I showfight så är det kanon, ser tokbrutalt ut och publiken ryser när man svingar.

[Johan Käll]

vi använder stridskulbbor regelbundet. De får inte ha några piggar eller spetsar. Det är väl regeln... gissel är inte tillåtna.

[Matti]

Ja, jag tänkte göra en lättare än originalet klubba. Trä och markera "piggarna" med spikhuvuden. Yxan har ju trots allt samma problem som klubban. De är framtunga, så det är lite hugget som klubbat. Om det är okej med små lätta trumvirvelshuvuden till yxor, så går det väl lika bra men klubbor med symbolisk metall.

[Johan Käll]

Tja... våra är av standard, som fynden. De flesta var ju faktist inte så värst stora. Visst måste man kontrollera sina slag ordentligt och de gör ont av bara fan att få på armbågen. Men.... slik aar öhrlogs mähre.

här ser du Peters klubba, på slagfältet i Azincourt.
http://www.albrechts.se/gallery/2004/Az ... escue.html

[Eric Hejdström]

Å andra sidan gör väl de flesta smällar mot armbågen ont som fan om man inte har rustning... Kikade runt lite på klubborna som är hittade här på Gotland och det finns ett par exemplar som är lite taggigare men dom flesta är ju ganska runda i formerna. Och inte särskilt stora eller tunga. Borde vara lättare att slås med klubba än med yxa eftersom den väger avsevärt mindre och är lättare att kontrollera. men men.. Får väl återkoma när jag gjutit ett par som det var tänkt...

[Johan Käll]

man skulle kunna tro så, men på nått sätt gör det höggradigt ondare med klubbuslingen. Den är nog magisk.

Så sant som sagts, de flesta klubbor är rätt runda. Man vill ju inte de skall fastna. Klubban är lättare att slåss med, men många tycker den ser lite fånig ut. Den har ju liksom bara en liten mässingsknopp på en pinne. Ett annat problem är att huvudet oftare flyger av än på yxor samt att de lätt får jack och grader i den mjukare metallen.

[Edvin]

Hmm, de vikingatida små klubborna (som jag tänkte på i mitt förra inlägg, glömmer att folk blankvapenfightar i medeltidsstass också) från Birka/Gotland ser nästan exakt ut som Peters.

Kanske är det som Johan säger att det ser lite fånigt ut som det är så sällsynt på slagfälten. Det blir ju mer som en batong, lite Konstapel Riddarsven av det hela.

Fortfarande lite oklar varför man skulle vilja slåss med en klubba istället för en yxa dock matti. Det verkar svårare och knepigare att belägga?