Vad jag har förstått det så verkar skarvar i kläder ha varit något naturligt på medeltiden (och även senare), ibland nödvändigt och framför allt ekonomiskt. Herjolfsnesklänningarna har ju till exempel en hel del spännande skarvar, på en del struthättor kan man väl också se hyfsat många småskarvar? Finns det inte till och med någon skarv på drottning Margaretes gyllene kjortel? Hur är det med moy bog-klänningen? Tittar man på några hundra år senare plagg som använts av allmogen kan man även där hitta mycket skarvar, både snygga, smarta och lite udda.
Jag tycker att det här är jätteintressant. Finns det någon forskning gjord om eller kring materialskarvar?
Min senaste klänning är en herjolfsnesinspirerad sak med korta ärmar gjord med ett av handelsgillets mönster som grund. Tack vare lite skarvar så fick jag ut hela klänningen på 2-2,5 meter istället för det rekomenderade 3,5 meter. Spilltyget som blev över var i ihopknölat tillstånd lika stort som en stor muffin ungefär, dessutom så fick jag en meter tyg över. (Man skulle alltså kunna säga att när jag sytt två klänningar till med lite skarvar i så kommer jag ha sparat ihop pengar så att det räcker till tyg för ytterligare minst en kläning...)
Skarvar folk idag sina historiska plagg? Vad har ni för inställning till materialskarvar?