Gissar att du kommer få fler svar från betydligt kunnigare personer inom kort, men jag slänger in mina funderingar.
Termen långbåge är ju modern, men D-formade bågar har ju använts betydligt längre tillbaka än medeltiden, ända tillbaka till stenåldern, även i Skandinavien. Sen har ju genomsnittsprofilen i själva bågen sett olika ut, alltifrån helt rund, till D-formad och helt flat, beroende på plats och tid. Längden har också varierat kraftigt, från ganska korta bågar, upp till den storlek som man normalt förknippar med långbågar.
Själva den engelska långbågen har också sagts ha sitt ursprung i Skandinavien faktiskt, via Wales. Egentligen användes ju bågarna främst också vid jakt. Det finns ju inte så många fynd att utgå ifrån. Minns jag rätt så är det väl bara Mary Rose-fynden, någon renässansbåge samt Hedebybågen.
Diskussionerna kring bågarnas styrka och effektivitet är ju rätt omfattande, men personligen tror jag inte riktigt att de låg så högt upp i styrka som ofta görs gällande. Min gissning är att de oftast låg mellan 90-130# ungefär.
Det finns undantag naturligtvis. Hedebybågen låg i det nedre registret. Renässansbågen på ungefär 60#. Har för mig att det finns ytterligare ett fynd som bedömts ligga runt 80#. En teori om Mary Rose-bågarna är att de inte var anpassade i längd efter skyttens kropp, vilket normalt görs senare och vilket också påverkar bågens styrka. Bland bågarna fanns dock exempel på styrka upp till 180#.
Ryttarbågarna har ju en konstruktion som påminner om moderna compoundbågar. Dels är de ju konstruerade i flera lager av olika material och dels har själva utformningen med de unika lemmarna effekten att det blir lättare att hålla bågen spänd, precis som med moderna compoundbågar. Det har också diskuterats kring ett eventuellt fynd på Björkö, men det är isåfall ett rätt så otypiskt fynd.
Pilspetsar har man ju också hittat hos Högomsmannen, och de påminner om pansarbrytande bodkinspetsar.
De fina "Samebågarna" förtjänar ju också att nämnas:
Några historiska kuriosa är att man brukade sätta pilarna i jorden, vilket ökade infektionsrisken hos offret. Koger syns först vid renässans. Dessförinnan bars de i pilpåsar eller fraktades gemensamt.
En annan idé jag snubblade över idag är att pilskaften gavs ett särskilt snitt som gjorde att de bröts av när de slog ner i marken. Tanken är att det ska göra terrängen mer oframkomlig med en massa vassa träskaft som sticker upp. Har inte hört detta förut dock.
Det var litet bakgrund. Förmodligen känner du till det mesta redan.
När det gäller vilka bågar som gällde för slutet av 1400-talet och Skandinavien och Tyskland så bör det ha varit vanliga D-formade bågar eller armborst som gäller. Se t.ex. Paul Dolnsteins teckningar.
Materialet för bågen kan det säkert finnas flera åsikter om, men idegran är nog ett bra tips. Ett annat är alm
Hur pass omfattande användningen av bågskyttar var i olika delar av det medeltida Europa lämnar jag vidare till annan part.
När det gäller "Krigsbågar" i övriga Europa så skulle jag tro att det är en knepig diskussion att ge sig in i, eftersom det finns så pass få fynd att utgå ifrån. Det är dessutom svårt att bedömma dessa bågars faktiska styrka. För bondesoldater borde det ha varit enklast att ta en jaktbåge som redan fanns tillverkad och dessa torde ha varit något svagare, upp till ca80-90#.
Men, alla diskussioner kring gamla bågar är rätt kontroversiella och det lär dyka upp många skilda ståndpunkter här snart.
Så, slutligen, mitt tips är att du skaffar en långbåge på runt 90-130#. Personligen hade jag nog valt en lättare båge dock. Armborst är också helt rätt.