Slipa trekantsprofilblad

[Mjödbjörn]

får man fråga vad det kostar

[edgepal]

Min tanke var inte reklam, bara att visa vad som finns och hur det hela fungerar med eggar.

Men visst, 2.500:-kr kostar en Chef.

Thomas

[Edvin]

Hur komplicerad är Chefen att använda i jämförelse med exempelvis Spyderco Sharpmaker? Jag tänker på viking- och medeltida knivar som ofta har olika blad och/eller handtag? Det optimala verktyget hade ju varit något som både kunde slipa upp min späntyxa, slidkniven och min vapenkniv men det antar jag inte finns ännu.

[Eric Hejdström]

Slipsten Edvin!

[Frej]

Jaa snälla ni, lämna inte fullständigt gamla välbeprövade metoder! Det skall va känsla i hantverk.
Gu va konservativ jag ä haha

http://frejknivmakeri.blogspot.com/

[Edvin]

Bakåtsträvare!

Det finns ju slipjiggar och slipstöd i bildmaterialet från 1200-talet så helt modern är nog inte tanken. Jag tycker att en jigg är bra, inte bara till medeltidsknivar men till köksknivar, knivarna i verkstaden och turknivar. Det är nog rätt få som kan sätta samma eggvinkel gång på gång med en slipsten, om sanningen ska fram. jag vet att jag inte kan det till 100%..

Ett lästips för den som är intresserad finns en artikel på eGCI som handlar om slipning och eggvinklar,. Väl värt ett besök men ha lite tid över, det är en ganska lång artikel!

http://tinyurl.se/20hhcp

[edgepal]

Inget slipverktyg klarar alla eggverktyg, så är det. Alla slipverktyg har sina begränsningar. Chef är troligen det slipverktyg som har minst begränsningar – men jag är ju något partisk måste jag ju erkänna.

Grundprincipen för all slipning är slipvinkeln – den skall vara så exakt som möjligt, helst helt fixerad - är den fixerad så blir eggen rak, absolut rak – och ju rakare egg – ju vassare blir eggen.

För att få en absolut rak egg MÅSTE slipvinkeln alltså vara fixerad. Slipar man för hand kan man inte komma ned under 3 graders variation på eggen = eggen blir konvex (samtidigt som den blir oregelbunden – men det behövs en bra förstoring för att se denna oregelbundenhet).

Att använda en Sharpmaker är att slipa för hand - eftersom slipvinkeln inte är fixerad.

Problemet är att när man slipar för hand så blir det vasst – trots att man har börjat ”fördärva” eggen. I och med att våra händer vobblar när vi slipar så slipas ju eggen, och bakre kanten på eggen, mera än mitten på eggen – så vasst blir det – men – slipvinkeln förändras negativt, den får alltså en högre slipvinkel. Inte mycket naturligtvis, kanske upp till en tiondels grad – men efter 10 gångers bryning så är det 1 grad, efter 20 bryningar är det 2 grader – tills man kommer till en punkt där eggen inte längre fungerar. Detta tror jag att alla känner igen. Det är då man måste slipa om hela eggen till den punkt varifrån man startade från början – och detta tar bort stora mängder material från bladet. Så fungerar det rent praktiskt.

Som Edvin mycket riktigt säger, slipstöd har använts i ca 1.000 år redan – av folk som förstått att dom är en förutsättning för att få det 100% rakt – och därmed vasst.

Alla slipverktyg som har fixerade slipvinklar får som resultat raka eggar eftersom dessa slipverktyg helt enkelt följer fysiska lagar. Det KAN inte bli annat är rakt – även om man anstränger sig. Rakt är alltså en förutsättning för att få det riktigt vasst.

Samtidigt är detta den enda sak som ett slipverktyg faktiskt kan göra! Allt övrigt är fortfarande ett rent hantverk. Slipverktyget är bara ett slipstöd – och bara just det.

Chef är mycket enkel att använda. Lägg kniven på slipbordet, ställ in den slipvinkel du vill ha på eggen, ställ in rätt avstånd mellan egg och slipögla (märken finns på styrpinnen för detta) – och börja slipa. Inställningarna tar bara några sekunder att göra. Alltså, Chef är mycket enkel att använda.

Chef kan användas för att slipa svärd – men är inte konstruerad med tanke på svärdslipning. Man måste då hålla svärdet med ena handen och slipa med den andra samt föra svärdet stegvis framåt/bakåt och slipa en bit i taget. Det går – det blir bra – men det är jobbigt att göra det – men det blir inte perfekt.

Jag kan bygga ett slipverktyg för hela svärd i vilken längd som helst där man kan slipa med olika slipvinklar och få till perfekta eggar. Men det blir ett specialbygge och det blir nog lite dyrt skulle jag tro eftersom materialkostnaden blir ganska hög. Hur jag skall bygga en sådant slipverktyg vet jag redan.

I framtiden kommer diverse utrustning till Chef, utrustning för att slipa saxar, yxor, stämjärn osv. Det är enkla konstruktioner som fäst på Chefs slipbord.

Edvin, vill du slipa yxor, titta på mitt slipverktyg AxePal som finns i EdgePal Sharpening System (magnetfot). Till AxePal finns även en filhållare och filar likaväl som brynen och både rak egg och konvex egg kan slipas. Hela utrustningen ryms i fickan.

Spå, vill någon ha en svärdslip, oavsett blad längd – så kan jag bygga en sådan utan problem – och eggen blir då exakt rak med exakt samma slipvinkel längs hela eggen.

Thomas

[Frej]

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Edvin</i>

Bakåtsträvare!
<hr height="1" noshade id="quote"></font id="quote"></blockquote id="quote">

Och stolt sådan
Nä det är väl jättebra om folk vill ha typen av redskap och att de då också finns. Det jag ställer mig frågande till bara är när man egentligen behöver den här extrema perfektionen av eggbrynande. Det är ju liksom inte kirurgi vi pysslar med och såvida man inte skär i helt kliniskt rena material så kommer man ändå stå där rätt vad det är och grina för att det blivit jack i eggen.
Tanken på att då behöva rota fram slipattiraljer och föröska minnas vad det nu var för slipvinkel man hade sist just på den kniven är inte lika lockande som att bara ta ett litet bryne, spotta på och snabbt fixa till de värsta graderna.

Men det är jag det. Har man bra tålamod är det väl finnemang.

http://frejknivmakeri.blogspot.com/

[Heinrich H]

Måste ju säga att jag är förvånad över hur svårt det verkar vara.
Har själv slipat och brynt knivar och verktyg i över trettio år och klarat det mesta utom saxar på frihand.

Men jag har haft kollegor som knappt klarat av att fila naglarna ;O) Så jag förstår att jiggar kan vara bra att ha. Men känslan i händerna räcker gott och väl, även till skålslipning på smärgel.
En bra bok är Toshio Odates bok om japanska verktyg. Han förklarar där hur traditionella verktyg slipas utan jiggar. Boken brukar finnas på bibliotek, evt fjärrlån.

[Edvin]

Jag kan väl i viss mån hålla med Frej att det kanske inte alltid är så noga. Ofta behöver kniven ju bara lite snabb bryning och ett par drag på valfritt medium fungerar utmärkt. Jag har sandstensbrynen för det ändamålet men har haft goda erfarenheter av diamantditon också.

Dock, att slipa om en kniv eller sätta en fin egg på exempelvis en kockkniv gång på gång, det är en helt annan sak. Här är det bra med en jigg. I köket här hemma har jag en uppsättning med Globalknivar som har brynts på allt från keramiska stål till udersidan av kaffekoppar och att återfå en homogen egg på alla dessa är ett projekt som jag inte tänker bemöda mig med utan någon form av jigg eller slipsystem.

Sedan beror det väl på vilka krav man har. Slipar man en kniv någon gång om året så är det ju ingen fara men när man har många i omlopp blir det snabbt tråkigt och svårt att hålla koll på vilka som har vilka eggvinklar.

[edgepal]

Det trevliga är att alla här har rätt. [:)]
Jag bodde 20 år i fjällen och jag har i 40 år slipat alla eggverktyg för hand. Det gav mig också den kunskap jag har idag därför att jag såg vad som hände med mina knivar. Erfarenheten är ju att om jag använder mina knivar mycket så slipar jag dem också mycket – och då ser jag vad som verkligen händer med dem när jag slipar.

Slipar jag sällan så spelar det ingen som helst roll om eggen förändras lite varje gång eftersom jag då, kanske en gång var tionde år, måste slipa om kniven hos ett proffs. Jämfört med att en kniv höll för mig fem år, sedan var bladet bortslipat…

Edvin har rätt i att kock- och köksknivar måste slipas korrekt för att vara effektiva – men även här spelar ju graden av användande in. Lagar jag mat en gång om året så spelar ju kniven ingen som helst roll – men lagar jag mat åt familjen varje dag så blir ju kniven oerhört viktig.

Själv är jag ingen perfektionist när det gäller eggar och ”vasshet”. Mina knivar är bara 95% vassa. Dom kan skära hår – men håret ”poppar” inte. Då kan jag lita på min egg, jag vet att den fungerar – och att den håller skärpan länge.

Om en kniv är så vass att jag kan raka mig med den – så duger den eggen bara till en enda sak och det är att raka sig med den. Använder jag den till något annat så blir eggen fördärvad direkt. Det går lätt att kolla med vilken Same som helst, eller andra som använder sina knivar dagligen i praktiskt bruk.

Men, jag vill kunna få till en högklassig egg som är 100% vass när jag verkligen behöver detta. Det kan jag också göra för hand några gånger – men om jag är rädd om min kniv så använder jag ett slipstöd beroende på att då tar jag bort minimalt med material från bladet – och mina knivar får ett betydligt längre liv.

Under mina år i fjällen behövde jag då och då 100% vass kniv, alltså slipade jag om dem till denna skärpa. När sedan jobbet var klart slipade jag tillbaka dem till 95% vasshet igen. Just detta gav mig tanken på att ett slipstöd skulle underlätta det hela kraftigt – och några decennier senare utvecklade jag EdgePal slipverktyg efter mina erfarenheter och behov. Enkla användbara slipverktyg som ryms i fickan, avsedda för utebruk.

Huvudsaken är att man förstår vad som händer när man slipar/bryner för hand, alltså att raka eggar blir konvexa – och att konvexa eggar blir allt mer konvexa. Förstår man detta blir det naturligt att man åtgärdar problemet om man använder sin kniv mycket eftersom man vet, och förstår, orsak och verkan. Använder man sin kniv sällan uppstår egentligen inte problemet.

Grundfrågan blir ju någonstans om jag gillar min kniv och vill ha den kvar i så perfekt skick som möjligt, alltså inte slipa bort bladet på några år, eller om jag skall köpa ett gäng Moraknivar och slänga dem allteftersom de blivit slöa…

Själv trivs jag med att slipa/bryna mina knivar. Det blev med åren en sorts meditation och avkoppling, ett skönt ljud, ett bra resultat, värme från elden, trötthet i benen, kaffet intill sig, och nära till sovsäcken, allt behagligt och avkopplande.

Thomas

[Edvin]

Kalasfint inlägg Thomas, tack för det! Nu blev jag sugen på att inte bara bygga nya knivar utan ta tag i mina gamla. Och kanske försöka få till en riktigt bra egg på de vassa vapenknivsbladen som ligger i verkstaden.

[Frej]

Ja till köksknivar är det förstås en annan femma, det är ju en helt annan typ av knivblad jämfört med vad man har i snickarbon. Så där är jag böjd att hålla med.

Håller med om inspirerande berättelse där Thomas, alla lär sig av erfarenheten hur man bäst fungerar tillsammans med verktygen. Å bryna knivar är som sagt väldigt avkopplande, så länge det kan göras efter arbetet om man säger.

http://frejknivmakeri.blogspot.com/

[edgepal]

Intresset för knivar (eggvapen) verkar ju vara stort här på forumet – så jag tänkte att jag skulle förklara lite grundläggande om bladdesign, saker som man inte tänker på normalt kanske…?

Man kan läsa ett knivblad och det finns några detaljer som samverkar, t.ex bladets spets och dess buk.
Vill man ha en vass spets, alltså ett stickvapen, (eller man vill använda spetsen som borr) – så blir automatiskt buken liten. Vill man ha en stor buk, t.ex en huggkniv, jaktkniv, osv – så blir spetsen automatiskt trubbig.

Typexempel på ovanstående, för fredligt bruk, är skillnaden på blad mellan jaktkniv och fiskekniv. Fiskekniven skall ju användas för att rensa fisken och behöver då ha en mycket spetsig och smal spets som är mycket vass, därmed blir buken nästan obefintlig på en fiskekniv.
Jaktknivar används för att flå nedlagt byte. När man flår ett djur använder man buken på kniven, ju större buk, ju enklare blir flå-jobbet. Därmed är jaktknivarnas spets mycket trubbig. Rena flåknivar har knappt någon spets alls.

Men, en jaktkniv är ofta en kombination av flåkniv, styckkniv samt benskrapningskniv – samt att dess tillverkare vill göra den snygg och tilltalande – viket ibland, tyvärr, kan medför att kniven är dyr och snygg – men den är nästan oduglig som jaktkniv…

En vanlig Morakniv är en allroundkniv med medium spets och buk. Jag brukar säga att den är inte bra till någonting – men den duger till allt – och det är just det en allroundkniv skall göra. Jag kan flå med den om jag är försiktig och jag kan rensa fisk med den också – men – en flåkniv, och en fiskekniv, gör jobbet mycket snabbare, enklare - och bättre.

Genom att studera spets, buk och längden på den raka delen av eggen, samt bladets tjocklek kan man alltså läsa knivens användningsområde.

Detsamma gäller naturligtvis svärd, sablar, stridsknivar och mindre knivar (och andra typer av eggverktyg) som är avsedda för strid, alltså i princip för att avliva människor. Här måste man då väga in vilken försvarsutrustning fienden använde, om det vapen man själv använde bar ett hugg eller stickvapen, eller en kombination av båda – samt hur kraftigt mitt blad måste vara för att klara denna påfrestning.

Vikingasvärdet var ett huggvapen eftersom deras spets var ganska trubbig. Man skall ha klart för sig att det går att göra en vass spets även på ett vikingasvärd – men man valde att inte göra detta eftersom man inte stred på det sättet, man ”högg” sig fram istället för att sticka sig fram = vikingasvärdens design (spets/buk, tyngd och längd) berättar en del om vilken stridsteknik man använde.

Buk och spets på eggvapen berättar alltså mycket om hur man tänkt när man designade vapnet ifråga. Längden på den raka delen av eggen berättar om räckvidd och tyngd. Jämför Romerska korta svärd med vikingasvärd - samt deras olika användningssätt.

En vass spets på ett svärd gör ju vapnet känsligare eftersom spetsen då kan skadas, den kan till och med brytas av. Valet står då mellan huggvapen och stickvapen.

Vill jag ha tyngd och kraft fördelat på en liten kort egg använder jag en yxa med långt skaft. Vill jag har tyngd och kraft fördelat på en längre egg använder jag ett svärd. Vill jag kunna sticka på avstånd använder jag ett spjut. Vill jag både kunna hugga och sticka använder jag en hillebard, slåss jag mot rytteri skall hillebarden även ha en krok på baksidan så att jag dra ned en ryttare från hästen när han har passerat mig – osv. För att sedan avliva ryttaren har jag andra vapen, t.ex ett kort svärd eller en dolk – eller så låter jag kompisarna i bakomvarande led avliva honom.

Är detta intressant att diskutera? I en egen tråd?

Thomas

[Edvin]

Ett annat exempel på detta är ju vapenknivarna som har långa, smala men mycket tjocka blad. Vissa är upp till 10-12 mm tjocka i ryggen. Solklara stickvapen alltså, som moderna bajonetter. Något som jag alltid har funderat över är skaftprofilen och avsaknaden av överhjalt, det måste ju vara svårt att sticka med en kniv som har ett cylindriskt skaft och inget stopp för handen.