Slipa trekantsprofilblad

[edgepal]

[Eric Hejdström]

Inte helt avvikande från ämnet, det är ju trots allt en brutal 3-kantsprofil det gäller. I synnerhet på Gotland verkar det som om stora knivar var populära. Den här är inte ensam bland fynden... Alla möjliga former och storlekar finns. Väldigt aggressiv form. Det som slår en när man håller i den är att den troligtvis även varit ett bra stickvapen.

[edgepal]

Erik, om vi då läser av just detta blad, vad berättar det för oss – och kan vi enas om vad det berättar?

Jag ser flera saker med just detta blad som är värda att notera:

1. Det är totalt 68,5 cm långt varav handtaget har varit 19,5 cm långt (under förutsättning att tången varit nitad i handtaget. Detta ger en bladlängd på 49 cm.

2. Tången är ovanligt kraftig vilket bör innebära att denna kniv är avsedd för kraftigt arbete, troligtvis genom huggande rörelser. Jag tycker att det är värt att notera att tången inte behöver vara så här kraftig, jag tror alltså att den är medvetet kraftigt konstruerad för att hålla.

3. Bladets form visar att önskad tyngdpunkt skulle ligga långt fram i bladet. Bladet är alltså bredast, och därmed tyngst, just före att det avsmalnar till en spets. Detta görs när man vill utföra kraftiga hugg - och att man räknar med att träffa det man hugger just på denna plats, alltså där bladet är som tyngst, just en liten bit ”ovanför” bladets tyngdpunkt. Just där har bladet sin högsta styrka och eggen backas upp av mycket material som tar upp stöten från hugget (lite beroende vad man önskar att träffa med detta hugg). Smeden som tillverkat bladet har fördelat dess material på ett bra sätt eftersom bladet är avsmalnande även i ryggen längs bladets nacke, detta påverkar bladets tyngpunkt.

4. Man har valt att ha en rak egg hela vägen fram till spetsen, rak egg är alltså betydelsefull för knivens huvudsakliga användning – detta innebär att man också medvetet har valt bort en buk på denna kniv, kniven användes alltså inte till exempel att flå med. Att man önskade en rak egg, så lång som möjligt, tyder mer på en skärande huvuduppgift än på en huggande arbetsuppgift.

5. Spetsens konstruktion gör den mycket känslig för skador eftersom den saknar material bakom sig som backar upp eggen. Om man använder denna kniv i strid kan dess spets bli allvarligt skadad om ett hugg tar fel, alltså ute på spetsens första3-5 cm – vilket då gör kniven ganska oduglig som vapen. Jämför denna typ av spets mot en omvänd spets, alltså där det finns en buk som avsmalnar till spets. Denna typ av spets är betydligt kraftigare och mer trygg att använda i en strid – dessutom har den, som en sabel, en skärande rörelse med sin svängda buk - vilket bör vara en stor fördel då ett hugg tränger in djupare genom detta.

6. Handtagets längd är lite förbryllande eftersom det är ”en och en halvhandsbredd” – på gränsen till tvåhandsfattning. Detta används vid huggande rörelser, inte skärande rörelser. Det innebär också att man hade båda händerna upptagna av denna kniv när den användes = man använde inga andra vapen samtidigt, inte heller en sköld.

7. Jag vet inte var tyngdpunkten ligger på denna kniv eftersom jag inte vet hur handtaget såg ut eller vilket material som handtaget var byggt av. Ett svärd har tunga hjaltar för att flytta tyngdpunkten närmare handtaget, därmed blir svärdet lättare att föra i strid eftersom det får en bättre balans. Jag förmodar att en vapenkniv hade ett vanligt trähandtag. Därmed blir handtaget lätt – vilket innebär att man önskade en tyngdpunkt långt fram på bladet. En konsekvens av detta är att man använder då underarmen mer än handleden – vilket även det långa handtaget (19,5cm) understödjer = handtagets längd är ett rent hinder för handledsrörelser jämfört med normala svärd som har betydligt kortare handtag än denna vapenkniv.

Jag ser alltså en del motsägande saker. Både hugg och skärande rörelser var viktiga. Kniven användes för kraftiga arbetsuppgifter, inte nödvändigtvis som vapen – men den gick att använda som vapen – om man var rädd om dess spets. Tyngdpunkten tyder på underarmsrörelser mer än handledsrörelser vid användandet – vilket förstärks av det långa handtaget som är ett hinder för handledsrörelser vid vissa vinklar. En och en halvhandsfattningen tyder på hugg, eggens totala rakhet tyder på skärande rörelser mer än hugg.

Denna typ av kniv har fått namnet ”vapenkniv” efter det att den hittats som fynd. Namnet är alltså ett modernt sådant, och det är ett gissat namn. Vi vet inte vad denna kniv hette på den tiden det användes. Därför bör vi då försöka analysera knivens användningsområde efter dess design – utan att fastna på vapen, strid, osv. Kanske var det effektivt vid linberedning? Eggens absoluta rakhet kan tyda på hugg mot ett plant underlag där eggens rakhet hade en stor betydelse? Jag tror att just att man valt bort buk har en stor betydelse för dess användningsområde.

Thomas

[Eric Hejdström]

Nu hamnar vi visserligen liten bit från ämnet men kände att jag behövde svara ändå.

Thomas, jag håller inte riktigt med på alla punkter...
1. För det första så är totallängden 88cm. Bladlängden är 68,5.

2. Sen är inte tången så kraftig som det kan tyckas, den är ganska tunn men bred närmast bladet. Men det kan vara en rent smidesteknisk detalj, behöver inte vara avsiktligt för att göra den starkare egentligen. Men varför inte?

3. Tyngdpunkten ligger självfallet framåt men den är som allra tjockast strax innan materialet övergår till tånge. Men ett grepp på bör den varit tämligen välbalanserad, skulle tro att balanspunkten kanske legat några få centimeter framför början på tången. Vart man träffar med bladet vid ett hugg är inte lika viktigt för en sån här kniv som för ett svärd eftersom den är så mycket kortare i förhållande till materialets tjocklek att man inte kommer få samma vibrationer som i en lång klinga.

4. Eggen är inte rak. Den är svagt konvex, precis som på alla andra knivar av denna typ. Kan vara en bieffekt av många års slipning men eftersom alla har det i mer eller mindre synlig grad så kan det mycket väl vara avsett så från början.

5. Varför skulle spetsen på den här kniven vara känsligare än spetsen på ett svärd?

6. Varför skulle man hålla den med två händer? Det längre greppet kan mycket väl vara en kompensation för att få bra balans då knapp saknas. Dessutom hugger man nästan alltid med en viss skärande rörelse. Bara för att en egg är rak innebär det inte att man inte kan göra skärande hugg. Inte lika effektivt som men en sabel dock.. Skulle snarare se detta vapen som ett billigare alternativ till svärd, vilket också föranleder att jag tror man gott kunde slåss med en dylik tillsammans med sköld.

7. Vad föranleder dig att dra slutsatsen att man inte skulle använda handleden när man hugger med den? Man använder oftast hela armen när man hugger med vapen. Oavsett om det är morakniv, skruvmejsel eller svärd...


Att man oftast benämner dom som vapenknivar är väl troligen för att dom till längd och vikt väldigt ofta ligger nära svärd fast utan att vara lika avancerat smide. Tror jag fick med allt som jag hade tänkt nu...

[edgepal]

Erik, beklagar slarvläsningen av ritningen, klantigt av mig…

2. Just där, invid övergången till klingan + 1-2 cm in i handtaget, uppstår den största påfrestningen vid hugg.

3. Jag uppskattar knivens tyngdpunkt ligga ca 15-18 cm utanför handtaget. Ungefär vid fjärde bladprofilen från höger räknat.

4. Jag skulle tro att eggen varit helt rak från början och att det fanns en mycket viktig orsak till detta, alltså en orsak vi inte känner till idag. Där man slipar mest där tar man också bort mest material. Eggen är svagt konvex med en ökning av konvexiteten mot spetsen, alltså bör denna sista tredjedel ha varit den mest använda delen på bladet? Det är också just där som bladet är som svagast. Detta har man försökt kompensera genom ett bredare blad just här.

5. Mindre material som backar upp eggen, nacken är väldigt tunn i spetsen. Har eggen en buk som övergår till spets är materialet normalt tjockare i nacken. Designen tyder på att spetsen inte behöver vara tålig – enligt min uppfattning.

6. Jag har använt stora knivar i många år dagligen (dock inte så här stora). Beroende på vad man hugger använder man olika delar av armen. Med en huggare på 22 cm och när man hugger ris eller annat klent – så använder man handleden mer än underarmen – och man använder den yttersta tredjedelen av klingan. Man använder ett grepp om skaftet med främst lillfingret, övrig del av hand/fingar är för att styra hugget och skaftet rör sig inne i handen under hugget. Det är just därför som sk lapphuggare har en stor knapp i slutet av handtaget.

7. Ta en normalstor hammare, håll framför mitten av skaftet och fäktas med den så ser du vad jag menar. När du hugger rakt framåt/nedåt kommer skaftet att ta i underarmen och hindra hugget, dessutom gör det jäkligt ont…Alternativet är att hålla kniven längst bak på handtaget – men då blir tyngdpunkten galen.

Skall vi starta en egen tråd och fortsätta vår dialog där och se vad vi hamnar - och vad vi kan enas om?

Thomas

[Ingemar]

Och var har vi då hamnat?

Fan i helvete govänner!! Är vi fortfarande kvar i historiskavänners forum där Lajvare och Reenactare utbyter erfarenhete, bygger upp kunskaper om ett lajv, kläder , tält, kistor. köksredskap: ett liv i en historisk tid helt enkelt. Naturligtvis ska en diskussion om hur ett vapen är funtat ha sin plats! Äar ju själv part i dessa med mitt namn.

Är kanske fel ute.... Men att utnyttja forumets kapacitet som ett redskap för att utreda om huruvida en vinkel framför en annan är bättre för att skära halsen av någon på bästa sätt känns rutten för min del.

Var med i början på denna tråd, men drar mig tillbaka efter den står för något jag inte gör. Moderator: Reclame tha forum

www.ingruna.dinstudio.se

[edgepal]

Ingemar, våra förfäder var ess på just detta eftersom de arbetade med eggverktyg dagligen i hela sina liv. De visste att det var mycket arbetsbesparande att ha en slipvinkel på 19 grader när man arbetade i mjukt trä – men att 19 graders egg inte höll för hårdare träslag som krävde ca 22-23 grader för att hålla. De visste exakt vilken konvex kurva deras yxor skulle ha för att vara effektiva och kraftbesparande för trädfällning, tillverkning av plankor och bord samt vilken kniv man skulle ha till slakt – och hur dess egg skulle se ut för att jobbet skulle gå snabbt och enkelt. De visste att kött sliter mindre på eggen än vad fett gör.

Våra förfäder visste nog inte vad 19 grader var för något –men de skapade olika slipverktyg som gav dem de slipvinklar de behövde och som de av erfarenhet visste fungerade bra – så slipverktyg är ingenting nytt, dom har funnits i hundratals år. Kanske tusentals.

Så det ÄR en mycket viktig kunskap om slipvinkeln duger att skära halsen av folk, feta halsar är svårare och sliter mer på eggen – så anföll man ett tjockt folk slipade man nog om sina knivar om man tidigare skurit halsen av enbart magert folk. Fiendens skyddsutrustning avgjorde hur tålig eggen skulle vara, det vore ju förargligt om eggen blev slö efter omhändertagandet av endast 1 st fiende…

Men nu var väl knappast denna vapenkniv avsedd till att skära halsen av folk – enligt min uppfattning. Det är väl ganska troligt att den var avsedd för någonting helt annat eftersom dess blad och egg ser ut som de gör. Det var ju det jag försökte analysera.

Problemet är att majoriteten av alla människor idag inte har en suck om bladdesign och eggar – och de tror att en kniv är bara en kniv…de tror att bara det finns en egg så är det en bra kniv – till allt.
De förstår inte att bara en halv grad hit eller dit är som en skillnad mellan en racerbil och en ångvält när det gäller användandet – för ingen har berättat det för dom –kunskapen dog mer eller mindre ut, bara ett fåtal knivnördar behöll kunskapen. Morakniven har blivit någon sorts standard som allt jämförs med – och Moraknivar är inte bra till någonting – men dom duger till allt – vilket är en allroundknivs uppgift.

Det är alltså ingen tillfällighet att fiskeknivar inte har någon buk och att de har mycket låga slipvinklar. Våra förfäder hade många olika knivar, varje kniv hade sin speciella egg, bladprofil och storlek för att lösa en mycket speciell uppgift. I bältet bar de en allroundkniv vars blad var ett sorts genomsnitt av alla de andra knivarnas blad – och det är just den kniven som har överlevt genom att den duger till allt – men den är, uppriktigt sagt, inte bra till någonting – men den duger.

Reenaktare har alltså en unik möjlighet att lära sig just denna kunskap som var allmän hos våra förfäder, återupptäcka den, använda sig av den, föra den vidare till nästa generation. Kanske är det ett tråkigt jobb, inte speciellt häftigt – men nog var denna kunskap en mycket stor bidragande faktor till att våra förfäder överlevde, att de kunde bygga sina hus, kistor, köksredskap, sina skepp, snida tallrikar och kosor, laga sina räfsor och tillverka sina plogar. Utan eggverktyg med bra och hållbara slipvinklar hade de nog dött ut…och då hade inte vi funnits.
Det är väl en hyggligt bra skäl för att återuppväcka kunskaper om bladprofiler, slipvinklar och olika eggtyper?

Thomas

[edgepal]

I en verkstad finns det många verktyg. Hammare, skruvmejslar, yxor, knivar, stämjärn, skruvstäd, skiftnycklar osv. Varje verktyg har kommit till genom ett behov, alltså, man har skapat verktyget för att lösa ett visst tekniskt problem. Visst kan man dra i en skruv med ett stämjärn – men man fördärvar då stämjärnets egg – och en skruvmejsel fungerar betydligt bättre – och skadas inte.

Knivar i olika utförande finns det tusentals av, allt efter den kultur, eller yrke, de finns inom. Kirurgen har sin typ av knivar, skomakare har sin skomakarkniv. Det skulle fungera dåligt om dom bytte knivar med varandra…

Knivar är alltså specialverktyg. Det gäller både bladets design och storlek samt deras eggar – och slipvinklar. När man behöver en kniv är det alltså oftast en fråga om vilken typ av kniv man behöver – inte bara att dra den som man har hängande i bältet. Är det finare träarbeten så väljer man kniv för just detta – är det en grillpinne som skall tillverkas fungerar allroundkniven utmärkt.

Skall jag tillverka något i trä väljer jag träslag. Utefter träslaget väljer jag verktyg som är lämpade gör just det träslaget – samt egg efter det som jag skall utföra.

Någon kanske tycker att detta är petigt. Det är det inte. Det är en förutsättning för att det skall bli som jag vill ha det - med så lite svett som möjligt och på kortast tänkbara tid.

Visst kan jag finsnickra med en Morakniv – men resultatet blir ju därefter, det duger – men det blir inte perfekt.

Moraknivar är bra knivar eftersom dom är mångsidiga. Moraknivar har ju till och med utsetts till bästa överlevnadskniven – inte att undra på faktiskt eftersom en Morakniv, alltså dess bladdesign, är så mångsidig som den är. Inte bra till någonting – men duger till allt.

Problemet är ju att det inte är så många människor som använder ”specialknivar” så dom har ingenting att jämföra med. Nästa gång du skall arbeta i trä, köp dig en Nusnäskniv (eller liknande) – och njut av hur den fungerar när du täljer – och jämför med din Morakniv – eller vilken annan kniv som helst – då förstår du skillnaden – och lite av hur olika knivar (bladdesign och eggtyp) fungerar. Det blir en Aha-upplevelse.

Alla eggvapen fungerar enligt samma princip, även vapen för strid. Designen på bladet, dess tjocklek och längd, dess balans, eggtyp, stålkvalité och härdning – allt samverkar. Det är ju därför det finns tusentals olika design för stridsvapen också. Var och en av dem har sin speciella uppgift att utföra.

Bladdesign är alltså inte en tillfällighet, det inte bara ”råkar” se ut på ett visst sätt – det är alltid en mycket noga utvald design. Ungefär som med skruvmejseln och stämjärnet alltså, den ena fungerar perfekt, den andra fungerar hyggligt – men förstörs samtidigt.
Vapendesign är intressant eftersom vapnet har en specifik uppgift att lösa. Hur det ser ut beror till stor del av hur fiendens skyddsutrustning såg ut. Man hade alltså ett problem – hur avliva sina fiender med just den skyddsutrustningen de bar på? Man löste oftast detta problem genom ny design på vapen.

Hur avliva en bepansrad ryttare när man väl dragit ned honom av hästen med en hillebard med ryttarkrok? Hela karln var ju klädd i plåt! Hur bred var hans siktöppning på hjälmen? Kan vi tillverka en kniv som går att sticka in där? Hur långt behöver bladet vara för att gå från armhålan till hjärtat? Skall det vara dubbeleggat, vilken slipvinkel skall det ha? Skall det skära genom läder först? Osv.

Eggvapen designades alltså för att lösa en speciell uppgift på slagfältet – och det var en ping-pong effekt naturligtvis. Skyddsutrustningar födde nya vapen – som födde bättre skyddsutrustningar – som födde nya vapen. Precis som borgar byggdes för att motstå en viss kaliber artilleri – som tvingade fram grövre kalibrar vilket medförde att borgarna byggdes om för att klara även detta – osv.

Därför tycker jag att man skall försöka ”läsa” eggvapens design, knivblad, osv. Man lär sig av det, man, förhoppningsvis, lär sig se orsak och verkan av ett vapen.

Alla vet ju det här när det gäller pilspetsar kontra ringbrynjor och senare helplåtsrustningar – men få verkar koppla ihop det här med eggvapen - och bladdesign.

För våra förfäder som faktiskt levde mest i orostider och krigstider var detta en vardag och ett ständigt problem, både när det gäller krigsvapen och verktyg att använda hemmavid allteftersom samhället utvecklades och nya behov uppstod av olika knivar, eggar, härdning och behov av bättre stålkvalité.

Thomas

[Teacher]

Jag håller själv på att lära mig smida blad och finner inget konstigt i denna diskussion, annat än att den är ruskigt intressant.

Den hör defenitivt hemma på detta forum.

[edgepal]

Hej Teacher.
Då är vi i alla fall två som tycker detta. Verktyg, vapen - och deras eggar är en stor bit av vår historia eftersom vi faktiskt överlevt i en ganska karg och tuff miljö under tusentals år i mångt och mycket isolerade från andra länder genom att vi valt att bo på en halvö. Vi skapade en egen kultur efter våra egna förutsättningar i väldigt många avseenden. Vissa saker hade vi gratis – andra fick vi kämpa hårt för.

Jag ser också att många har läst denna tråd. Jag hoppas att det är av intresse för just verktyg, vapen och eggar och jag hoppas att jag kunnat bidra med något litet i alla fall.

Thomas

[edgepal]

Lite annat om eggar….

En plåtsax har 90 graders slipvinkel, en fällyxa har 45 graders slipvinkel, en kniv har 22 grader och en rakkniv har 11 graders slipvinkel. Detta är ingen tillfällighet. Plåt är hårdare än träd där man kapar tvärs fibrerna – som är hårdare än trä där man täljer längs med fibrerna – och trä är hårdare än hår.

Som ni säkert märkte halveras antalet grader för de olika eggverktygen ovan. Slipvinklar handlar alltså om, i första hand, vilket material eggen skall arbeta med.

Men, som med allting annat, det går att dela upp det hela ännu mer, t.ex så här:

Rakblad / Rakkniv = 9-15°
Kökskniv för grönsaker och filé = 20°
Kökskniv, normal 25-35°
Slöjdkniv, mjuka träslag 19-20°
Slöjdkniv, hårda träslag 23°
Allroundkniv 23°-26
Fällknivar 20-25°
Jaktkniv 20° slipegg - 25° brynegg
Fiskekniv, 19-20°
Filékniv för fisk, 18-19°
Saxar 50-60°
Stämjärn 20-25°
Yxor 30-40°, konvex egg
Yxa, tälj, 25-30°, rak egg
Skogsyxa 30-40°, konvex egg
Klyvyxa stor 40-55°

Eggar är personliga saker eftersom vi använder dem på olika sätt. Några hugger med småknivar, andra bara täljer försiktigt med sina. Några använder stor kraft – andra använder liten kraft.

Konvexa eggar tror många är någonting nytt. Det är det inte. Konvexa eggar hade alla några decennier tillbaka eftersom alla brynen var mjuka och fick ”hängmatteform” snabbt. Med ett konkavt bryne kan man inte slipa en rak egg…

Många tror att bara eggen är ”konvex” och vass – så är allt bra. Så är det naturligtvis inte. Skäreggen på det konvexa bladet är lika beroende av eggvinkeln som en rak egg är – det hela handlar om hur eggen penetrerar materialet eggen skall skära i.

Det är enklast att beskriva detta för skogsyxor (som har konvex egg). En skogsyxas konvexa egg har en mycket bestämd konvex kurva. Meningen är att eggen skall huggas djupt in, tvärs trädets fibrer – och studsa ut igen. Genom detta kan man arbeta rytmiskt och det blir ”enkelt” att fälla ett träd.

Om den konvexa kurvan blir för brant går eggen inte in i trät, den bara studsar mot trät. Om den konvexa kurvan blir för liten går eggen djupt in i trät – och fastnar där och det blir ett helv*** att få ut yxan igen eftersom den sitter som en kil in i trät.

En kniv med konvex egg fungerar efter samma principer. Det hela handlar om eggens penetreringsförmåga i materialet.

En snickaryxa har en rak (flat) egg. Den är egentligen en stor tung kniv – och den är ämnad att arbeta längs med träts fibrer för att avverka material. Om jag då tar en skogsyxa med konvex egg och använder den istället för en snickaryxa – vad händer då? Jo, den konvexa eggen gör att jag måste luta yxans nacke mera utåt från materialet för att eggen skall kunna nå materialet. Därmed går stor del av kraften i hugget IN i trät istället för att gå längs med fibrerna. Vad som händer rent praktiskt är att eggen då går för djupt och splittrar materialet, bryter av det om det är tunt – eller – eggen bara glider mot materialet och dunsar ned i arbetsbänken istället, eggen träffar aldrig materialet...

Alltså, ju högre slipvinkel man har – ju längre bort från materialet finns knivnacken – och därmed förändras vinkeln mot materialet - och hur eggen penetrerar materialet. Kraften man använder går in i materialet istället för att skära längs med materialet.

Thomas

[edgepal]

Hur slipar man en kniv?

Jag har det enkelt eftersom jag arbetar med slipverktyg – och slipning, jag har allt jag behöver och jag är en slip-nörd som ofta arbetar med hundradelar av en grad bara för att jag tycker att det är roligt – och så lär jag mig mycket nytt samtidigt.

Slipning handlar om att avverka material, alltså ta bort material från knivbladet. Helst skall detta material tas bort på sådant sätt att eggen blir rak och slät. För att ta bort material använder man ett bryne (helst flera brynen). Brynen repar materialet. Varje liten repa tar bort material från bladet.

Man kan, i princip, slipa med nästan allt eftersom nästan allt material ger repor. Brynen är tillverkade speciellt för detta, men en vanlig el-propp är tillverkad i keramik och den går utmärkt att slipa med – liksom botten på en keramik- eller porslinsmugg, osv. Vanligt tidningspapper kan man polera en egg med, wellpapp också, osv. Det är bara fantasin som sätter gränser.

Men - brynen är utan tvekan bäst. Folk köper knivar för dyra pengar – men satsar bara någon tia för att köpa ett bryne till den dyra kniven. Det är som att köpa hammare - men strunta i att köpa spik. En slö kniv är oduglig…

Alltså, köp bra brynen! Det finns en uppsjö av brynen. Själv föredrar jag diamantbrynen, de håller sig platta, de avverkar bra – och de håller mycket länge. Andra föredrar andra brynen. Diskussionen vilket bryne som fungerar bäst har pågått i minst tusen år – så den diskussionen är jag lite less på.

Fällkniven har två brynen i olika storlekar som är dubbelsidiga, DC3 och DC4. Det är utmärkta brynen! Koster inte heller skjortan – och dom håller länge! Köp dig ett sådant!

Två raka och släta ytor som möter varandra i en låg vinkel = vasst. Så enkelt är det.

Rak egg: Vill du ha en 100% rak egg – måste du använda ett slipverktyg med låst slipvinkel. Vill du inte lägga ned pengar på det så kan du slipa för hand – och få en konvex egg istället för rak.

Slätt: Slätheten bestäms av brynet, alltså vilket bryne du avslutar slipningen med, ju finare bryne – ju slätare egg.

Möter varandra: Eggen båda sidor måste möta varandra – det är någonting du måste ha koll på själv. Slipa tills du får slipskägg (en ”upphöjning” på den andra sidan eggen). Slipa sedan den sidan av eggen där slipskägget fanns. Byt till ett finare bryne, slipa första sidan igen, sedan den andra sidan. Böj slipskägget fram och tillbaka 25-30 ggr så faller det av (ser ut som små hårstrån på eggen) – slipa lite till med ditt finaste bryne.

Låg vinkel; Ju lägre slipvinkel ju vassare, och skörare egg. Ju högre slipvinkel ju kraftigare blir eggen – och dess penetreringsförmåga blir liten. Vad skall du ha kniven till? Det är det som bestämmer slipvinkeln, se tabellen ovan, den kan ge dig en fingervisning. Normalt ligger knivar runt 20 grader, dvs 10 grader på var sida av eggen. Men – det är just ditt sätt att använda kniven som bestämmer dess slipvinkel – så du måste experimentera lite för att hitta just din slipvinkel.

En bra grej är att köpa två billiga Moraknivar för några tior. De brukar hålla ca 11 grader på var sida. Ta den ena och slipa om den så att den håller ca 12-13 grader – och testa sedan de båda knivarna omväxlande med täljning i trä – du kommer att märka skillnaden direkt när det gäller skärförmåga och penetreringsförmåga – och efter ett tags täljande kommer du att se hur den tunnare eggen snabbare blir slö. Det är lärorikt – och du får en erfarenhet som hjälper dig att bestämma vilken slipvinkel du skall ha på din kniv.

Thomas

[edgepal]

Ingen kan väl ha missat att jag gillar att slipa saker och ting, inte enbart knivar. Nedan finns 2 bilder på vad jag slipat. Det är lite experiment jag gjort bara för att testa – samt lite för att visa vad t.ex mitt slipverktyg Chef kan användas till.

Först en pilspets gjord av en gammal fil som jag kapat av och gjort en holk till. 4 facetter på varje sida. Pilspetsen är under arbete och är alltså inte färdig, jag skall slipa den översta facetten bredare samt jobba vidare med holken – samt polera upp den.

Den andra bilden visar 2 knivar. Den övre har tre facetter som är 2,5 mm breda, de är gjorda i exakt 9, 10 och 11 grader – och jag har lämnat ”10 graders” facetten grovslipad.

Den undre kniven har 5 facetter, de är 1 mm breda och det skiljer exakt 0,75 grader mellan dem. Linjerna mellan dem är raka, från skaftet, över buken ända ut till spetsen. Jag har använt ett fint diamantbryne samt inte polerat ytan. Jag slipade dem omväxlande diagonalt så att ett ”fiskbensmönster” framträder.

Det här är precisionsslipning. Om jag mäter höjdskillnaden mellan två av facetterna, så från knät mellan dem, till ytterändan av nästa facett, skiljer det under 1 hundradels millimeter i höjd. Det innebär att brynet man använder inte få ha grövre korn (diamanter) än en hundradels millimeter.

För att slipa dessa facetter på eggen måste eggen först vara 100% rak. Är den inte det kan man inte få raka linjer mellan facetterna. På den översta kniven slipade jag först 9 och 11 gradersfacetterna tills de mötte varandra i mitten på eggen. Sedan slipade jag 10 graders facetten – samt lät den vara grovslipad för att synas tydligt. Det var ett bra och enkelt sätt att slipa fram detta på.

Den undre knivens fem facetter jobbade jag annorlunda med, jag slipade först eggen helt rak – och sedan slipade jag facetterna en efter en med 0,75 graders skillnad.

Thomas



Shot at 2011-08-22

Shot at 2011-07-07