Jättesnyggt med ene i skaftet. Ibland tycker jag att det är trevligt att se lite ljusa skaft som kontrast till alla mörka. Det här skaftet ser verkligen helt underbart "träigt" ut. Jag har också en förkärlek för ganska hårt våtformade knivskidor så den här föll mig verkligen i smaken.
Visst är det vackert med ljust trä? Jag har låtit skaftet stå i linolja en vecka efter slutfinishen och nu är det hårt och lent som elfenben, ene är ett fantastiskt träslag.
Håll utkik efter TC i sommar så kan ni kika in kniven lite närmare, det var ett beställningsjobb till honom. Det är också han som har gjort bladet.
Andra kniven i ordningen är en stor vapenkniv med blad från George Ezell. Skaft i svartek och älghorn med mässingsbolster och dragring. Beslagen skida i naturfärgat läder, tre upphängningspunkter och vapenbälte med gjuten sölja och remändesbeslag.
Jag har klurat rätt mycket på hur egentligen knivarna satt fast i bältet. De små knivarna har ju ofta en ring som går igenom det övre beslaget och en kedja som man får anta löper vidare till en remdelare. De stora vapenknivarna har ju ofta två eller tre järnringar men jag har aldrig sett beslag som visar den övre kosntruktionen, den som fäster mot bältet. Det finns ju någon modell där spiralerna är kvar men alla andra fynd är lite knepigare. Jag tänker mig att ett organiskt material som läder inte är en helt dum lösning.
Du har säkert rätt. Väskor, knivar och sådant satt säkert fast i remdelare, men vad förbinder knivskidans ringar med remdelaren vid de fynd där bronsspiraler saknas? Någon form av organiskt material borde det ju rimligtvis röra sig om eftersom inget finns kvar.
Gud vad sexigt det skulle vara med flätat hästtagel! Drägel.....