Skånskan, allenarådande språket?

av **Varg** » 18 juni 2007, 17:09

är en intressant länk där en forskare presenterar hur språk (danska) har utvecklats genom tiderna. Professor Lars Brink tar upp hur texter och uttal utvecklats och förändrats samt likheterna som finns.

Tittar man lite på materialet är det lätt (tycker jag) att se hur det språk som dominerade i skandinavien under 1200-talet var skånskan. Under medeltiden så lät danskan som skånska och folktätheten har alltid varit större ju mer söderut man kommer, desto mer folk.
Så om man vill vara Historiskt Korrekt sydskandinav ala 1200-talet, då gör man bäst i att tala skånska!

Martin Varg Zetterman

av **camilla** » 18 juni 2007, 17:13

Hmmmm er det så ikke skåningerne der taler halvdansk, men os der taler halvskånsk eller ?

av **Varg** » 18 juni 2007, 17:15

Jo, det borde det göra. Alltså ska jag börja kalla danskar för halvskåningar!
Utmärkt idé!

MVZ

av **Vesuvius** » 18 juni 2007, 20:16

Jag vet inte om jag håller med om att det låter som skånska, men 1200-talsstycket har en väldigt bekant satsmelodi (påminner i mina öron mer om norska eller västsvenska), skulle jag vilja påstå! Det är intressant att höra uttalet. Det är faktiskt nästan så jag känner mig "hemma" med det på nåt outgrundligt sett. Ett trevligt uttal helt enkelt. Det verkar som om det går "utför" (tja... det beror ju på hur man ser det. Det vill säga mot modern danska) från 1500-talet och framåt dock.

av **camilla** » 18 juni 2007, 23:34

Jeg hørte et radioprogram om dette, og det blev hævdet (til spørgsmålet om det lød islandsk eller færørsk)at den ældste form (altså stykket fra omkring 900) ville lyde så internordisk at sikkert alle områder ville synes det lød som præcis noget fra deres sprog. Man kan vel bedst sige at det i så fald lyder som en blanding af norsk, svensk, dansk, islandsk og færøsk og at alle ville genkende det som "deres" sprog men anderledes. Det er et ret interessant projekt. Som jeg forstår det mener de man igennem fonetikken kan påvise helt bestemte forandringer over tid og dermed kortlægge udtalens udvikling. Samme metode ville i så fald kune bruges til at give et billede af hvordan udtalen vil lyde om 300 år?
Jeg syntes 1200-tallets stykke lød som bornholmsk eller skånsk, det lød i alle fald bekendt for mig også, og jeg er fra bornholm. Man kunne sammenligne med moderne jyske dialekter og det lød overhovedet ikke i nærheden af dem. Ellers Varg er pointen vel at dansk har udviklet sig og fulgt med tiden, mens skånsk er forblevet i middelalderen :-D

av **my_mmy** » 18 juni 2007, 23:58

Det kan du sakert ha ratt i, Camilla. Det har val mycket att gora med att skanskan kom att fossiliseras i och med at svenskarna aktivt forsokte fortrycka skanskan som myndighets sprak. Utvecklingen av det skanska spraket stannade till stor del av och har forbytts till en svensk dialekt, dar basen ar svenska med en del alderdomliga uttryck och ett uttalsmonster det enda som kvarstar. Vi har sett en liknande situation har i NZ med Maori, som efter det stora aterupplivandet pa sjuttiotalet behovde en sprakkommission for att utveckla ett 'modernt' maori sprak. Varlden hade forandrats sa mycket sedan man fortryckte utvecklingen i borjan pa forra seklet att man helt enkelt inte kunde anvanda Maori for att uttrycka sig i det moderna samhallet. Skillnaden var ju da att spraket atminstone fanns kvar i anvandning i lantliga omraden dar det fortfarande var relevant till vardagen.

Det ar ju en liknande situation for oss utlandssvenskar. Den svenskan jag talar ar ju svenska fran femton ar sen, jag har inte en aning om vad dagens slang och uttryck ar eftersom jag inte alls anvander svenskan som dagligt sprak, och de ganger jag faktiskt pratar ar det alltid med andra utlandssvenskar. Skrivet sprak faller ju alltid lite efter, och ar mer formellt, sa har kan man ju folja med i skriften utan att verka alltfor 'gammal'.

En vaninna till mig som vaxte upp i Brasilien men flyttade darifran som tonaring talar idag portugisiska som en femtonaring pa slutet av sextiotalet. Senare immigranter brukar ha valdigt roligt at hennes uttryck. Sa ar det med sprak, flyttar man ifran huvudomradet, eller fortrycker anvandandet, sa kan det ha stor effekt.

En liten allvarlig sidosparning baserat pa en rolig kommentar. :-)

/maggie

av **Träblås** » 19 juni 2007, 01:41

Men det "skånska" uttalet av "r" kom väl först på 1600-talet?? Från det franska hovet om källorna är rätt? Om man får tro Fredrik Gustavsson iaf.

av **Varg** » 19 juni 2007, 06:44

Maggie: Det låter som en mycket bra teori. Detsamma gäller även för samiskan och säkert massor av språk världen över.
Så det man kan komma fram till är alltså för att konservera ett språk; förtryck det! : )

Träblås: Ujj... stackars fransoser om de uttalade 'r' likt vissa skåningar jag känner.
Vem är Fredrik Gustavsson? Berätta gärna mera!

Camilla: skåningar är jättebra på att vara konservativa! En dag ska jag berätta mera om vad som göms i kommunhusets källarvalv i Sjöbo; ritningar till ett arbetsläger från 40-talet vars järnport skulle prydas med texten "Arbete ger frihet". Varje dag till skolan passerade jag förbi den plats där det var tänkt att byggas. Och sedan så undrar man varför Sjöbo-bor har så svårt att släppa benämningen 'negerboll' och att släppa in invandrare...

Martin Varg Zetterman

av **fardäng** » 19 juni 2007, 08:58

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Träblås</i>

Men det "skånska" uttalet av "r" kom väl först på 1600-talet?? Från det franska hovet om källorna är rätt? Om man får tro Fredrik Gustavsson iaf.

<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">

Undra om du inte menar Fredrik Lindström? Teorin om inflytande från franskan hävdar han åtminstone i del tre av sin programserie "Svenska dialektmysterier". Införandet av ett skorrande tungrots-r (eller novation som det brukar kallas) är hursomhelst rätt nytt. I Getrud Pettersons "Svenska språket under sjuhundra år" sägs det att det började i sydvästra Skåne under slutet av 1700-talet och sedan spridit sig norrut och finns nu i större delen av Skåne och Blekinge, samt delar södra Halland, Småland och Öland. Det finns också en blandform s.k. "västgötaskorrning" där bakre r används i början av ord och då ljudet är långt.

Precis som alla andra dialekter har skånskan kvar ålderdomliga former (s.k. relikter), men också många novationer. Flertalet av både relikter och novationer har skånskan gemensamt med själländskan (t.ex. den medeltida klusilförsvagningen där p, t, k blir b, d, g, som att "mat" blir "mad"). En del novationer, såsom tungrots-r är dock egen (eller åtminstone finns det ingen angränsande dialekt som har det). En annan novation är sekundära diftonger (alltså inte primära diftonger vilket är ett arv från fornsvenskan) där långa vokaler får diftongiskt uttal ("ben" blir "bain"), vilket också finns i angränsande landskap. Intressant nog är det ovanligt i de södra delarna av Skåne och danskan saknar ju i stor utsträckning den typen av diftonger.

av **Iznogoud** » 19 juni 2007, 09:16

Var det fransmännen som påverkade det tyska språket då också? ;=)

av **camilla** » 19 juni 2007, 10:31

Men findes der ikke et lignende r i flere norske dialekter? Det kaldes skarving, det findes i nord og vestnorge - eller er det noget andet? Hvilken påvirkning skulle fransk have haft i Skåne? Jeg troede det franske var i overklassemiljøet først - og kom ind i rigssvensk, ikke i dialektmål?
Har skånsk egentligt to eller tre køn (genus), på bornholmsk er der tre men kun to på dansk.
Hvis det skånske r først kom så sent som i 1600-tallet, så er det vel først kommet til i forbindelse med svenskeficeringen af området, altså da man hårdhændet fra svensk side forsøgte at udrydde alt ikke-svensk i området, bl.a. ved at sætte svenskere i alle embeder, indsætte svenske præster i stedet for danske/skånske, kun lade svensk-venlige adelige beholde gårde og jord osv. det har jo nærmest været en kulturel udrensning i Skåne omkring år 1700. Det er vel nærmest først i nutiden at Skåne pludselig opfattes som et mondænt og fashionabelt sted at være (eller det gør det i Danmark, ved ikke hvordan det opfattes i Sverige).

av **camilla** » 19 juni 2007, 10:36

fardäng - er det ikke den type r man kan høre i 900-tals stykket? Eller er det en anden slags?

av **fardäng** » 19 juni 2007, 13:42

Nej, det är inte riktigt samma r som hös i 900-talstexten. Hur det är med skorrande r i de norska dialekterna vet jag för lite om för att svara på om det är detsamma, men hur ett skånskt skorrande tungrots-r låter (och den skånska dialekten i övrigt) kan man höra här:

http://swedia.ling.gu.se/snabbmeny.html

Om det är så att det är samma skorrande r som i en del norska dialekter skulle det vara rätt spännande tycker jag.

av **camilla** » 19 juni 2007, 14:13

hmm ved ikke det er ligesom mere hårdt i de norske, men altså jeg er vist ikke god nok til at høre nuancerne. det lyder også som om der er stor forskel på de forskellige dele af skåne. det er markant forskelligt r fra bornholmsk hvor alt udtales blødt, nærmest som j. men meget skånsk og bornholmsk lyder nu ret ens synes jeg, og normalt sammenlignes bornholmsk med norsk fonetik fremfor dansk.

av **Varg** » 19 juni 2007, 18:17

Jag kan intyga att det är stor skillnad på de olika områdena i Skåne. En norr-skåning har en helt annan typ av dialekt än den från södra delen. Lika så mellan öst och väst samt centrala delarna. Till detta kommer skillnader mellan södra norr-skåne osv.
Jag tycker att som ett sådant litet område som ändå skåne är, och med så många människor, är det intressant att det är så många varianter. Själv så har jag bott i norra syd-skåne, sydväst-skåne, sydöst-skåne och norra skåne (Malmö, Sjöbo-trakten, Eslöv, Hässleholm och Simrishamn) och har där fått erfare första hand hur det står till med den saken.

MVZ

Skånskan, allenarådande språket?

Skånskan, allenarådande språket?

Vilka är online