Kraftuttryck & skällsord

[Lasse C]

Är det någon som är insatt i det här? För att citera Mark Twain finns det tillfällen när en svordom ger mer lättnad än en psalmvers, och det är inte alltid det sirliga höviska blomspråket ligger rätt i munnen - åtminstone inte i min mun.

Vad jag förstår så anses vi i Sverige ”alltid” ha använt svordomar och skällsord som hämtats från det andliga området. Samtidigt känner jag att eftersom man på medeltiden var mycket starkare religiös än vi är idag bör laddningen i sådana svordomar ha varit motsvarande mycket starkare - kanske rent av <u>för</u> stark? Rent konkret exempel: Om jag idag ber någon dra åt helvete är det i och för sig starkt nog, men på den tiden när helvetet var en realitet i människors föreställningsvärld skulle det ha inneburit att verkligen önska min motpart faktisk och påtaglig evig fördömelse. (Och <u>fullt</u> så starkt kanske jag inte ville uttrycka mig...)

Under mitt mathistoriska letande, där jag tittade efter pastans rötter, hittade jag en notis från det medeltida Italien (pre-Marco Polo, märk väl!!) där en man fått öknamnet ”maccherone”, alltså ”makaronen”. Sammanhanget var sådant att öknamnet sannolikt ville antyda att mer än så hade han inte i brokorna. [:I]

Alltså: Vad sade en medeltida snickare när han slog sig på tummen, vad sade köpmannen som plötsligt saknade sin börs, vad kallade fiskmånglerskan sin konkurrent på andra sidan av den leriga gatan?

[Joakim K]

Hmm, det är i och för sig inte medeltida men...
På 80 talet såg vi en pjäs från antiken i en amfiteater
på sicilien... Vid ett tillfälle vek sig hela publiken av
skratt... Vi förstod givetvis ingenting, ingen av oss kunde
inte italienska. Men vi fick det förklarat efteråt...
Repliken var nåt i stil med "sensa fallos" vilket betydde
två saker... "inget fel" och "ingen ...." [:I]
Med reservation för att vi kan ha missuppfattat saken helt...
Jag pratar fortfarande inte italienska...

I "i jarlens sekel" har jag för mig att det fanns med en del
sånt här... Nu var det ett tag sedan jag läste den, men
jag har för mig att (ta inte illa upp nu ni från norge)
"bagge" som i norrbagge syftade på testiklarna från får eller
nåt? Kan vara en idé att ta sig en titt i den boken i alla fall...

[Eva Andersson]

I åtminstone en av landskapslagarna finns exempel på vilka skällsord som är straffbara, tror det är bla Äldre västgötalagen. Ber om ursäkt för att jag inte kan vara merprecis än så här, men dels är jag hemma och dels är det 7-8 år sedan jag på allvar studerade lagmaterial.
Ett skällsord var i alla fall hundvalp eller något sådant.

Eva

[fardäng]

Några skällsord som var straffbara att yttra offenligt enligt vissa landskapslagar: Skökoson, träl, lögnare, tjuv, kasevarg (mordbrännare), mördare, agnabak (sädestjuv), trollkarl, sköka och min personliga favorit från Hälsingelagen: amia (frilla). Det senare var inte lika illa som sköka (bara en tredjedels böter).

[Sara Lundström]

Men det måste väl vara för att det utgör förtal? Det kan väl knappast vara skällsord på samma sätt som t ex skitstövel?

[Halvor]

"Olí eru uskoyndr ok strádinn i rassinn"

Ole er uvasket (bak) og pult i ræva...

Norsk runeinnskrift fra ca. 1250. De finnes hele bøker med runeinnskrifter med et litt...hardt innhold.

Halvor

[Karin]

Den 17 juni kommer det vara en föreläsning i Linköpings länsmuseum. Den har titeln "Svordomar, kraftuttryck och envektiv under medeltiden"

Låter väldigt intressant. Jag tror att det kan finnas mer information på sanctabirgitta.com.

Karin

[BadMotorFinger]

Det står väl också i Jarlen sekel att bland det fulaste man kunde kalla någon var "ofri". Att bli anklagad för att ha gjort abort var också ganska allvarligt. Minnet är lite suddigt, måste kolla upp det.

[Johan Käll]

Jag läste en artikel om garp. På fornsvenska skulle det betytt ' en jobbbig jävel' och/eller liknande. Under tyskinfiltrationen på 1300-talet började man kalla de ingalunda populära tysksvinen för 'Garpar'. Nu var dock inte alla tyskar så illa så efter ett tag förlorade 'garp' sin dåliga klang och blev bara synnonymt med tyskar i allmänhet. Namn som Garphyttan och Garpenberg kommer därav.

Jag tror det kan ha stått i populär historia. Någon som känner igen det?

[Halvor]

personlig mener jeg det er synd at den hederkronete betegnelsen "norrbagge" er på vei ut... dokumentert så tidlig som ca.1250? (korriger meg på dette), selv om opphavet er noe utydelig...

vär så snill, fortsett å bruke det!

Hilsen Halvor

[Joakim K]

Halvor: Enligt Dick H så ska "bagge" vara svenskans äldsta chauvinistiska term ... O var så lugn, vi kommer inte att sluta använda den [:D]

Johan H: Om "garpar". Det har i alla fall stått bland deras artiklar på nätet nångång...

[MBN]

Hej, om någon fortfarande tittar in på denna gammla tråd så har jag hittat lite ord...
Årtalen är när man i alla fall vet att de fanns, när exakt ett uttryck kom är ju lite svårt att veta...

braskare=frossare, 1599.
glödehök=översittare, 1645.
slask=slödder, 1563.
spetsbuk=bedragare, 1621.
drög=tölp; Brasck, Linköping 1648
flåker=vettvilling, 1541.
fyllemärr=fyllesvin, 1609.
bolare=horbock; 1640.
brackefnes=byxfisare; 1614.
hovskransa=sladdertacka, 1638.
slamsäck=lortpåse, , 1609.
suttlare=fuskare, 1620.
säck=liderlig kvinna, 1609.

Tyvärr hittade jag inget tidigare... Själv e jag intresserad av 1300-talet....

[Anders Lindkvist]

Heliga Birgitta lade till "Smek" till Kung Magnus och därmed smädade honom för Homosexuell.

I Gudrun Wesnert bok om 1300-talet radar hon upp några, vissa redan nämnda här:

Gortjuv=slakttjuv
Agnabak=sädestjuv
Horkona
Skökoson
Lumpehund
Trollkarl
skamsäck
stympare
bredmun
fyllmärr
rackare
korpmat
kasevarg=mordbrännare.

Jag kan inte verifiera var hon fått dem ifrån, men de kanske är till någon hjälp.

/Anders

[Matti]

Var lugn! Vi skall hålla det hederliga skällsordet "bagge" och "norrbagge" i akt och ära!

Har inte ni norrmän något lika gammalt eller närapå gammal skällsord om svenskar?
Skulle kunna vara en kul och klädsam inledning till ett handgemäng på 12-1300-talet...

[Sunniva Saksvik]

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Lasse C</i>

Under mitt mathistoriska letande, där jag tittade efter pastans rötter, hittade jag en notis från det medeltida Italien (pre-Marco Polo, märk väl!!) där en man fått öknamnet ”maccherone”, alltså ”makaronen”. Sammanhanget var sådant att öknamnet sannolikt ville antyda att mer än så hade han inte i brokorna. [:I]
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">

Fantastisk! [:D]

En term i samme kategori finnes i Edda, nemlig "okkr". Odin, forkledd som ferjemann, slenger det til Tor når de står på hver sin side av elven og Odin nekter å ro ham over. "Ble du våt på okkr'en din nå?" sier han. Samme ordet finnes i Volundarkvida, når kongsdatteren innrømmer til far sin at hun har hatt en "okkr-stund" med Volund. Hvis man skal trekke en parallell til nyere Islandsk språk, betyr okkr visstnok noe som er veldig kort.

Jeg skrev i sin tid min MA dissertation om krangling og utskjelling i middelalderen, nærmere bestemt om engelske flytings og nordiske senna/mannjavnadr. Fornærmelsene man finner der sorteres vanligvis inn i følgende kategorier (de fleste for menn):
- Du er feig ("du satt hjemme mens jeg gjorde bragder")
- Du er kjønnsløs (ergi)
- Du er en kvinne ("du melket kyrne")
- Du blir pult av meg/et dyr (=du er kvinne)
- Du er promiskuøs (bare for kvinner)
- Din mor/kone/datter/søster er promiskuøs. ("Jeg lå med kona di")
- Jeg skal banke deg.

En fornærmelse jeg liker spesielt godt, er den Loke slenger til Tyr i Lokasenna;
Når du var tatt til fange av ni jotunkvinner, brukte de munnen din som tissepotte (hlanntraug).

Den har liksom alt; ikke bare er guden overmannet av jotner, de er også kvinner (at det er ni av dem betyr bare at det er ni ganger så fornedrende, pussig nok). Det med tissepotten er på en måte selvforklarende.