Statistikfundering....

av **Lasse C** » 22 maj 2003, 07:47

Eftersom jag har ett visst förflutet som ”statistiknisse” kunde jag inte avhålla mig från att jämföra lite siffror på forumet.

Under rubriken ”utrustning” finns 121 ämnen med sammanlagt 1067 inlägg.
Under rubriken ”kultur” finns ynka 7 ämnen med sammanlagt 40 inlägg.

Tittar vi på antalet inlägg skulle man rent statistiskt kunna hävda att vi anser utrustningen ca 27 gånger viktigare än kulturen. Nu är jag tillräckligt rutinerad som ”statistiknisse” för att mycket väl veta att man inte kan säga på det viset - men däremot är det ingen tvekan om att utrustningen tilldrar sig oerhört mycket större intresse & utrymme! Hur kommer det sig att vi kan ägna massor av tid, kraft och diskussionsutrymme åt (eventuella) knappars placering på en klänning från Varatrakten år 1346, men så lite åt exempelvis korrekt bordsskick, uppförande och tilltal?

Möjligen fins det mer dokumentation och underlag vad gäller det materiella - men det gör inte det andra mindre viktigt i mina ögon! Om vi skall försöka rekonstruera/återskapa/skapa en illusion av (stryk det som ej önskas) vikingatid/medeltid så tycker jag att en helt omistlig bit är just hur vi uppför oss! Det gör en sjujäkla skillnad för stämningen om någon hojtar ”Öh, Lasse, får jag snacka lite med dig?” eller om frågan formuleras ”Troman Harald, kan ni låna mig edert öra?”, för att nu ta ett exempel. Ett korrekt bordsskick kan vara skillnaden mellan om middagen faktiskt upplevs som en medeltida bankett eller om det bara blir något slags ”togaparty” i skojiga kläder. Man kan också fråga sig om ett korrekt uppförande är något som bara hör hemma på hov & banketter, eller om det skall finnas med hela den tid när man är omklädd. Och så vidare, och så vidare...

Faktiskt skulle jag vilja gå så långt som att påstå att en hög nivå på kultur och uppförande kan kompensera vissa brister i utrustningen - men däremot inte tvärtom! Även om man har en helt fulländad 1400-talsgarderob, perfekt ner i varje enskilt handsytt stygn, så hjälper det liksom inte om man sitter med chipspåsen på bordet, för att nu spetsa till det.

Som en extra bonus tror jag/inbillar jag mig att en uppmärksamhet på hur vi uppför oss också får en inverkan på hur vi bär oss åt mot varandra, och vilken hänsyn vi tar till varandra.

Prioriteras utrustningen och den materiella sidan på kulturens bekostnad? Eller är agerandet och uppförandet helt enkelt för tråkigt för att få uppmärksamhet? Eller är det besvärligt, eftersom man måste tänka på det hela tiden, medan kläderna är klara när de en gång är färdigsydda? Eller är uppförandet så självklart att det inte behöver diskuteras? Eller... ?
Ja, inte vet jag. Jag skulle gärna vilja ha era synpunkter på det här!

av **Mia** » 22 maj 2003, 07:58

Kultur är viktigt, men att räkna antal ämnen i varje kategori, blir lite tokigt, då 'kulturen' är mycket nyare. isf får man räkna svar/dag eller liknande. Om man vill ha statistik vill säga. Fast att diskutera/läsa svar är roligare än att räkna, tycker jag [;)]
/Mia

av **Lasse C** » 22 maj 2003, 08:59

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Mia

Kultur är viktigt, men att räkna antal ämnen i varje kategori, blir lite tokigt, då 'kulturen' är mycket nyare. isf får man räkna svar/dag eller liknande. Om man vill ha statistik vill säga. Fast att diskutera/läsa svar är roligare än att räkna, tycker jag [;)]
/Mia
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Och, som du kanske såg i mitt inlägg, var det det inte siffrorna som var min poäng, heller. Men jag kanske var otydlig? [;)]

av **Joakim K** » 22 maj 2003, 09:10

Tyvärr återspeglas väl samma sak i den literatur som finns...
Nu har jag inte räknat på det, men det finns antagligen mer
böcker om kungars historia, rustningar och kläder än vad det finns
om vardagen. Visst, det finns undantag, tex den där boken om
humor på medeltiden (som jag inte har läst)....

Kan det bero på att det är betydligt svårare att forska om nånting
där vi bara kan gå efter de skriftliga källor, romaner, lagar,
handböcker som finns. Det går ju inte direkt att gräva ut och
konservera ett samtal

De källorna visar ju dessutom oftast
ett idéal och speglar ju inte nödvändigtvis vardagen.

Personligen är jag ganska intresserad av musik... Inte för att jag
spelar men det är alltid trevligt att lyssna. Men jag har mer
än en gång undrat hur nära tolkningarna är orginalen. Ta ett
stycke som gotlandz wiisa... Hur lät det när Karl Knutsson lät
skriva det? jag har hört Wisby Vaganters tolkning, men det är
just en tolkning...

av **Lasse C** » 22 maj 2003, 09:50

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Joakim K

..tex den där boken om
humor på medeltiden (som jag inte har läst)....
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

LÄS DEN! Jag har läst den, och den gav faktiskt en hel del intressanta insikter i hur den tidens människor tänkte och levde! Inte bara att få veta vad de tyckte var roligt utan också varför , vilket i flera fall var skäl jag inte hade en tanke på! Lite grann är det väl det jag är ute efter, också: Skall vi på nåt sätt kunna "fånga" en förfluten tid så måste vi ha med hur man tänkte, talade, förde sig - annars blir det "utklädningslek".

Du berör svårigheterna att kunna komma åt det här immateriella, men skall vi för den skull låta bli? Tycker inte jag. Givetvis kommer vi aldrig att kunna återskapa de här delarna helt (och om vi lyckas lär vi ändå inte veta om det...) men hur man för/uppför sig ger så pass mycket "färg" åt den tidsbild vi vill skapa att jag ser det som en nödvändighet att ägna sig åt det också.

Att räkna inlägg är självfallet rätt ovidkommande, jag gjorde det mest för att få ett avstamp till diskussionen. [:D]

av **Eva Andersson** » 22 maj 2003, 11:02

Tvärtom mot vad som sägs så finns det mycket mer skrivet om kultur i vid bemärkelse, dvs i hur vi människor organiserar våra liv, än det gör om föremål och materiell kultur. Där ingår ju tex all politisk historia, idéhistoria mm. Däremot är det ju mindre om det rör sig om snävt definierad kultur som litteratur, musik och dans, det har dock skrivits mängder inom dessa områden också, betydligt mer än det har gjorts om t ex medeltida kläder.Jag tror snarare att diskussionen på forumet avspeglar att merparten av medlemmarna är intresserade av hantverk och/eller är arkeologer/arkeoligstudenter. Det är rent allmänt något som man stöter på i olika grupper med personer som sysslar med att återskapa/levandegöra det förflutna; att väldigt många har lästa arkeologi på universitetet, men väldigt få historia, i alla fall mer än A-kursen och medan våra föreningar vimlar av mer eller mindre professionella arkeologer kan historikerna (och för den delen historielärarna)räknas på ena handens fingrar.

En av orsakerna är att du _måste_ ha utrustning för att "leka" medeltid eller vikingatid medan du inte behöver ha läst någon som helst medeltida litteratur och dessutom satt dig in litteraturvetenskapliga teorier om dem, eller för den delen ha _någon_ kännedom om den Marx och Webers respektive teorier om kapitalismens uppkomst.

Och själv älskar jag att sy, men tar hellre en rejäl dos feministisk postmodern litteraturteori om jag ska ha en utmaning.

Eva

PS. Om det är mycket skrivfel beror det på att reumatismen har gjort två fingrar på vänsterhanden tillfälligt (förhoppningsvis) obrukbara

av **Charlotta** » 22 maj 2003, 11:39

Personligen tycker jag att det är intressant med kulturen, hur man pratade med varandra osv. under olika tidsperioder. Däremot tycker jag nog att informationen/materialet som finns att tillgå om dräktskick och arkeologiska fynd är något mera lättillgänglig. Men jag kan inte annat än hålla med Lasse när han säger att det kan ge ett stort lyft om alla bemödar sig om ett mer tidstypiskt uppträdande. De evenemang jag har varit på (hittills) har inte varit särskilt stora och stämningen har på dem (på alla två!) varit ganska familjär. Det har känts mer som en utklädningslek och mindre som medeltid. Nu är jag så ny i Nordrike att jag knappas kan bedöma om det här är regel eller undantag, men det hade varit roligt med mer "agerande". Som lajvare vet jag att i början av ett lajv, när man ikläder sig sin roll, känns det ofta obekvämt en tid innan man vant sig, men att det även blir lättare och lättare att hoppa in och ut ur en roll för varje gång man spelar den. Nu har jag fått det intrycket att man inte har en roll på Nordrikeevenemang på samma sätt som man har på lajv, men det borde egentligen göra saken lättare. Man kanske helt enkelt borde vänja sig vid att ikläda sig ett lite annorlunda sätt att tala och kanske tänka när man byter till historisk dräkt, på samma sätt som man på sätt och vis ändrar hållning och rörelsemönster.

/Charlotta

av **Angus Maciomhair** » 22 maj 2003, 15:39

Intressant frågeställning! Själv har jag funderat på det av och till men tydligen inte tillräckligt då jag i detta nu inte har en aning om hur jag ska göra mina funderingar begripliga på pappret. [:(]

Såsom varandes av en natur som inte är till övers förtjust i att sy är och förblir klädbiten ett nödvändigt ont för mig. Hellre ägnar jag mig då åt någon form av hantverk (annat än sömnad) och upplever kopplingen till det förflutna på så sätt, kläderna blir bara ett sätt att lättare komma i stämning.
Troligtvis är det detta som gör att jag inom bågskytte är så barnsligt förtjust i träbågar av alla de slag och skyr compoundbågar med stödhjul som pesten. Många är de gånger jag stått utomhus och skjutit med en träbåge och på något oförklarligt vis känt en känsla av djup samhörighet med svunna tiders bågskyttar, detta trots jeans, t-shirt, solglasögon och ett pendeltåg som dundrar fram 30 m därifrån. Är det materialen i båge & pilar som gör det ? Är det svårigheten att lära sig skjuta instinktivt? Vetskapen om att det faktiskt funnits de som kunnat avlossa 12 pilar/minut och ändå träffa saker ? Är det det faktum att man själv tillverkat båge och/eller pilar?
Jag kan inte ge ett säkert svar på den frågan i dagens läge. Troligen är det en kombination av flera olika faktorer.

Om jag överför den känslan från bågskyttebanan till Re-enactment/Living History-sammanhang så kan jag säga följande:
Jag har sällan upplevt den i Nordrikesammanhang! Jag upplevde den en eller två gånger i Wisbylägret '97 inne i det fullsatta värdshuset när folk satt och sjöng (annat än t.ex. Kalmarevisan och Kungens Man som jag tack och lov inte hörde en endaste gång det året). Eftersom det var det första eventet jag var på i hela medeltidssvängen så visste folk inte vem jag var. Alla hakade på, vissa fortare än andra när jag pratade "in-persona" och det kändes inte konstlat att göra det heller. Nuförtiden känns det desto mer konstlat, säkerligen på att jag känner folk bättre nu än då och dessutom känner dem under deras mundana namn årets övriga 51 veckor.
Inne i Wisby har jag haft ett flertal tillfällen då jag traskat runt och helt oförhappandes fått känslan att ryckas tillbaks till modern tid med allt vad det inneburit i plötslig förvirring, tunnelseende, färgförändringar á la Hollywoodfilm etc. Allt pga en ringande mobiltelefon. Efter halvhjärtade försök att samla tankarna inser man så att "Jisses! Jag har spankulerat runt i en timme utan någon som helst mundan tanke eller medvetenhet om 2000-talet farandes genom skallen."
Senare Nordrikeläger och andra event än Wisby har uteslutande haft karaktären av togaparty IMHO. Även om den känslan kan vara trevlig & gemytlig på alla sätt & vis så är det inte den jag jagar i första hand.

Vad är det då i Wisby som fått mig att känna så?
Tyvärr kan jag lika lite ge ett entydigt svar på det som på bågskyttefrågan ovan. [:(] Troligen det faktum att man suttit på någon hantverkskurs och varit totalt inne i det samtidigt som samtalen runt omkring kretsat kring hantverket i fråga alt. traskat runt bland div. marknadsstånd och letat intensivt efter något. Sights, sounds & smells i största allmänhet. Åsynen av mer än en handfull människor utanför ålderskategorin 20-45 år.

Så för att försöka sammanfatta detta: Uppträdande och andra intryck än synintryck gör så mycket mer för helhetsintrycket än om andra har en dräkt utan olikfärgade kilar IMHO, YMMV.

Förhoppningsvis blev detta något sånär begripligt, det har inte blivit vare sig frukost eller lunch idag.
Ha det...
/Angus

av **Angus Maciomhair** » 22 maj 2003, 15:45

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Joakim K

Visst, det finns undantag, tex den där boken om
humor på medeltiden (som jag inte har läst)....
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Titel, författare och/eller ISBN# mottages tacksamt.
/Angus

av **gwen** » 22 maj 2003, 15:52

Jag håller med, till en viss del.
Visst kan man låta bli att säga "yo yo mannen", och "asså, liksom, ba",
(det tycker jag att man bör låta bli även i vanliga fall [;)])
och visst är det mer stämmningshöjande att bete sig som man klär sig, (en kvinna iklädd sidenbrokad borde alltså inte sitta med fötterna på bordet och torka sig om munnen med klänningsfållen) och att ha ett historiskt namn är jättebra, (för hur medeltida är Kim på en skala..?) men:
Jag tycker ju att det är så skönt att slippa låtsas vara någon annan, att inte behöva känna att man måste klämma in historiska ord i sitt vanliga prat om ditt och datt, och att slippa ikläda sig en roll.
Jag vill vara mig själv, i en historisk miljö, helt enkelt, jag vill syssla med mitt hantverk och laga min mat, och sussa sött i min paviljong, utan att behöva känna att de är kulisser i en interaktiv teater.

Det är vad jag tycker.[:)]

/kim

av **Lena** » 22 maj 2003, 15:55

Olle Ferm. 2002. "Abboten, bonden och hölasset. Skratt och humor under medeltiden." Bokförlaget Atlantis. ISBN: 91-7486-629-X.

Jag antar att det är denna folk menar (för det kan väl inte finnas två?!?!?).

Lena

av **gwen** » 22 maj 2003, 16:01

Och dessutom tror jag ( hoppas i alla fall) att om omgivningen och utrustningen är tillräckligt stämmningsfull och tidsenlig, så kommer beteendet av sig självt...

/kim - som babblat klart för idag.

av **Charlotta** » 22 maj 2003, 16:22

Nu menade jag inte att man skulle vara någon annan, utan mer att man skulle träna på att försöka prata på ett annat sätt. Om man gör det till en vana att tänka på sitt språk och uppträdande så fort medeltidsdräkten kommer på så kommer man till slut inte att behöva tänka på det, tror jag. Det kommer att komma automatiskt.
/Charlotta

av **Halvor** » 22 maj 2003, 16:48

Nå er det jo også sånn at ikke alle er SCA-iter og derfor ikke kjörer rollespill på sine evenementer. Ting som f.eks. tiltale faller derfor ut. De andre emnene du nevnte (bordskikk og sånn) er interessante, men selv er jeg håndverker (og dermed et materialistisk svin) og er dermed mest opptatt av stäsj.

Men jeg kan kanskje skrive en snutt om ett eller annet, bare jeg får tid på meg...

Halvor

av **Sara Lundström** » 22 maj 2003, 17:28

Det var betydligt mer tidsenligt beteende i Nordrike På Min Tid (1997-98). Det var en av huvudanledningarna till att jag drogs just dit. Det började bli sämre omkring millennieskiftet.

Detta åsido:

Mentalitetshistoria är fantastiskt intressant! Det är på det sättet man faktiskt får en bild av människorna bakom slöjan. Detta är för mig huvudanledningen att läsa medeltida skönlitteratur.

En väldigt bra bok om folks beteende som jag kan rekommendera är "Makten och kärleken; om äktenskapet i feodaltidens Frankrike" av Georges Duby. Den handlar om två konflikterande syner på äktenskapet som institution, kyrkans och adelns (äldre) och kampen mellan dessa under 10-1200-talet. Ytterst välskriven och underhållande!

Statistikfundering....

Statistikfundering....

Vilka är online