Verkligen både roligt och intressant att följa diskussionen i den här frågan! Även om formuleringarna varierar lite så verkar ni ha i princip samma inställning som jag. Nu är det i och för sig inte så konstigt - folk som frekventerar det här forumet har per definition ett intresse av att utveckla sitt ”medeltideri”, så det är ju ett aningen riktat urval.
Om jag summerar lite punkter ur svaren:
* Det <u><b>är</b></u> både viktigt och intressant med den kulturella sidan, där jag använder ordet ”kultur” i lite vidare bemärkelse, d v s hur folk beter sig, uppför sig och tänker. När det kombineras med en bra (inte nödvändigtvis ”perfekt”!) utrustning och miljö kan upplevelsen bli ganska helgjuten.
* Vi <u><b>vill</b></u> ha en upplevelse där vi snarare ”är i medeltid” än deltar i vad någon kallade ”interaktiv teater”. D v s när man håller på med sitt hantverk, bakar bröd, lagar mat, umgås under tidsenliga former, o s v. Man är ”in persona” men ändå sig själv. Egentligen inget märkvärdigt och på sitt sätt ganska lågmält. Själv kan jag konstatera att de tillfällen då ”medeltidskänslan” varit riktigt stark har varit sådana tillfällen, snarare än banketter, hov och liknande ståhej.
* Det jag kallar för ”togaparty” anses inte särskilt intressant. Många jag talat med off-forum beskriver det som en kvarleva från medeltidsrörelsens barndom, när man nöjde sig med att kläder & utrustning var ”medieval<i>ish</i>” (uttrycket blir onekligen snärtigare på engelska) och nationalromantiska 1800-talsballader gjorde succé. Som någon uttryckte det: ”Att det går bra att supa i medeltidskläder har vi redan bevisat - nu är det dags att göra mer!” Här går det en skiljelinje. Det finns de som fortfarande är nöjda med att ha togaparty och inte är intresserade av så värst mycket mer - och så vi som vill gå djupare och längre.
* Jag har märkt, både i den här diskussionen, på forumet i övrigt och på andra ställen, en rörelse bort från att alla skall ”spela adel”. (Vilket på något sätt alltid fått mig att tänka på småtjejer som klär ut sig och leker prinsessor och småkillar med plasthjälmar och träsvärd som leker tuffa riddare...[xx(]) Det verkar mer och mer gå mot att man vill vara ”vanligt folk” - hantverkare, köpmän, etc. Något slags ”medeltida medelklass” eller vad vi skall kalla det. Det tycker jag själv är betydligt roligare, och är sannolikt mycket mer genuint. Även om adeln gjorde mycket väsen av sig och såg till att dokumentera sig i historieböckerna så var det ”vanligt folk” som så att säga utförde det faktiska jobbet.
Glädjande nog verkar det alltså finnas en hel del intresse för ”kultur”, och man kan väl ha ett ganska gott hopp om att diskussionerna där skall ta sig med tiden! Vi ses alltså under den rubriken - eller?