av Martina » 5 januari 2003, 21:14
Jag skall berätta en historia, som så här i efterhand är ganska kul. Den handlar om mig för fem år sedan, då jag skulle på min allra första medeltidsfest. Mönster på A-klänning från Sofias atalje lånades från klädsömnaden på skolan, och däri stod det att om jag följde det till punkt och pricka skulle jag få mig en 1300-talsklänning. Vilken samhällsklass jag skulle hamna i, berodde på huruvida jag sydde klänningen i linne, sammet eller siden.
Jag valde bomull, eftersom det ju nästan ser ut som linne och är mycket billigare! Syvana hade jag sedan innan, men att passa in ärmarna i ärmhålen var inte det roligaste jag gjort!
Hur som helst så hade jag efter flera timmars ihärdigt knogande fått ihop något som när jag tog på mig det väl mest kunde liknas vid ett glatt cirkustält. På inrådan av Sofias atalje hade jag satt eldröda kilar i den blå klänningen, som trots att jag valt en storlek mindre än vad jag brukade använda, var stor som ett hus! Ärmarna var dessutom för korta och kjolen slutade 10 cm ovanför marken, på mig som ändå bara är 155cm lång! I häftet hade jag läst att man kunde dekorera fållarna med guldband, och eftersom jag ville vara en fin dam så sydde jag runt, runt, tre gånger med guldtråd i symaskinen!
Lite kände jag ju till om 1300-talet, och inte såg jag då ut som någon utav de slanka jungfrurna från de bilder jag sett.
Detta tillskrev jag dock min köttbullelika figur, och antog att de som såg ut som jag på trettonhundratalet helt enkelt inte blev avbildade!
Så klistrade jag sammet över FLÄKT-emblemet på fars bälte, drog en rynktråd igenom ett svart polyestertyg så att jag fick en mantel och gav mig nöjd iväg.[:I]
Mycket tygkostnad, mycket tid hade sparats mig genom åren, om någon från början talat om för mig hur man syr en A-klänning och en cothardie på enklast möjliga sätt, att man inte hade olikfärgade kilar i sina kläder, att man inte bandkantade sina kläder på trettonhundratalet, att fina 1300-talsdamer inte bar säckiga A-klänningar och korvar på huvudet ens om de var i siden!
Den viktigaste läxa jag lärt mig, är att alltid källforska innan jag börjar sy. Är man nybörjare och osäker så skall man naturligtvis fråga folk i sin omgivning, men också ifrågasätta det de säger. Vem har sagt att olikfärgade kilar är ok, finns det några bilder som bevisar detta? Bara för att man inte spinner tråden och väver tyget själv, betyder det ju inte att man måste ha allt fel för sig! Att se så korrekt ut som möjligt har alltid varit mitt mål.
Konstböcker är jättebra! Titta mycket i dem!
När det gäller mönster så går det inte att göra dem i stl. S, M, L eftersom de ju skall anpassas till bäraren och hans eller hennes kropp! Det är väldigt enkelt att rita ut en A-klänning, eller rättare sagt, en löst sittande kjortel. De flesta som varit med i en medeltidsförening ett slag kan detta, så hellre än att sitta hemma och klura över konstiga mönster, be närmsta förening om hjälp, visa upp en bild: det här vill jag göra!
Det finns mycket samlad erfarenhet runtom i landet, samman med en massa samlad felaktig information och en massa fördomar. Det är lite utav en balansgång att kunna ta del utav de erfarenher som finns (så att man slipper göra om mina misstag) utan att för den del gå på allt som folk säger!