Vikingens rustning

[Matti]

Elling. Textil förstör så lätt i arkeologiskt material, speciellt linne, att man inte kan använda det som ett argument för att man inte hade det.
Romarna hade stoppning under sina brynjor INNAN den bysantinska perioden.
Faktum är att du inte vill vara utan stoppning, med kanske bara ett linnetyg mellan din kropp och brynjan.
Rent praktist kan du lika gära gå opansar. Brynjan hindrar eggen från bryta igenom men kraften i slaget eller stöten går vidare och ringarna kan pressas in i köttet på dig. I det läget hade det varit bättre om du stridit UTAN rustning.

Sunt förnuft och prov säger oss att man med största sannolikthet nyttjat stoppning under brynjan sedan den uppfanns runt 300 f.Kr. Varken historiska källor eller arkeologi kan hjälpa oss här, MEN de kan inte heller motbevisa det eftersom avsaknad av bevis, speciellt av textila fynd, inte kan sägas vara ett säkert tecken på att föremålet inte fanns.

Det har inget med aircondition och sådant att göra!

Det har med rent sunt förnuft och självbevarelsedrift att göra. Med tanke på kulturutbytet under romartid och folkvandringstid, inte minst militärt, vore det konstigt om folken i norr var så förstockade att de inte fattade det sunda med subarmalis, om de inte redan hade liknande stoppningar.

[Skalde-Tord]

Att säga att det inte användes stoppning i någon form under brynjor bara för att man inte
funnit några arkeologiska spår är ju bara dumt.
Textil försvinner så enkelt är det, det är ben, metaller och glas och keramik som kan klara sig.
Precis som det sägs ovan av Matti, du vill -ha- stoppning under brynjan annars är det likest att slåss utan. För vid ett slag så ja, bara det faktum att ringarna kan slåss in i bröstet på dig, så är det så att smällen också kan skada dina organ internt iaf och då dör du ändå.
Stoppning är bekvämt ,och nödvändigt.

[Djingis Khan]

Jag kan tyvärr inte hålla med dig Matti om att det skulle vara absolut nödvändigt med ett stoppat eller vadderat plagg under brynjan. Det har varit min poäng i den här diskussionen - att en brynja eller annat rustningsplagg av ringpansar faktiskt kan ha ett gott skyddsvärde utan tillhörande vaddering. Ännu en gång vill jag framhålla att jag håller med om att en typ av vaddering under brynjan ger ett betydligt bättre skydd än brynja allena, men jag vill inte gå så långt som att hävda att en brynja vore värdelös utan vaddering under. En krigare behövde nog sällan ta emot ett svärdshugg utdelat med full kraft mot kroppen - motståndarens välriktade attackerar parerar du ändå bäst med skölden (nu talar vi givetvis om tiden före den heltäckande plåtrustningens tid). Om fiendens eggvapen däremot slinter av skölden kommer brynjan fortfarande skydda mot skärande rörelser, som annars kanske hade resulterat i otäcka sår. Har man dock oturen att träffas av en välriktad stöt från exempelvis ett spjut hjälper dock knappast brynjan som skydd - med eller utan vaddering under.

Nu menar jag att krigare som burit brynja säkerligen alltid tänkt på vad de haft under, men att det inte nödvändigtvis måste ha varit vadderade, quiltade plagg såsom man beviserligen hade från och med 1000-talet (jag är dock öppen för möjligheten att de funnits, men har mina tvivel). En kraftig yllekjortel (eller två)kan mycket väl ha fungerat för att hindra eventuella avhuggna ringar från att ställa till med skada, samt dämpat slag någorlunda, eller så kan man ha haft en typ av linneharnesk av flera lager linne såsom grekernas linothorax. Ett fullt troligt alternativ som nämnts tidigare är ett kraftigt plagg av skinn (tänk på 1600-talssoldaternas kyller av tjock älghud som gav gott skydd mot värj- och sabelhugg). Och sedan ska man inte överskatta vadderade plaggs förmåga att dämpa träffar med full kraft. Pga rörligheten kunde dessa vapentröjor inte göras hur tjocka som helst (alltså plagg att ha <i>under </i>brynja, inte gambesoner eller plagg att ha <i>över </i>ev. brynja), jag skulle gissa på 2 cm som mest, och detta gör knappast särskilt mycket om din arm träffas av ett kraftigt, välriktat hugg med svärd eller stridsyxa (ännu en gång - det är skölden du ska använda för att blockera och absorbera din motståndares hugg och slag)

Vidare får man betänka förutsättningarna att tillverka vadderade plagg längre tillbaks i tiden. Efter vad jag har förstått från flera håll är det överlägset bästa materialet att ha i en vadderad rustning sammanpressad och quiltad råbomull. Detta var fullt tillgängligt i den sydöstra medelhavsvärlden, men före högmedeltiden knappast i Central- Väst- och Nordeuropa. Därför är det inte så konstigt att det från 1100-talet dyker upp nya namn på dessa (nya?) vadderade plagg i Västeuropa såsom <i>aketon</i>, direkt hämtat från arabiskans al-qutun = "(av) bomull"

Hade jag rekonstruerat utrustningen för en rikare vikingatida krigare med brynja hade jag definitivt haft något mellan brynjan och bara skinnet, men inte en vadderad bomullsaketon á la korstågens tid. En tjock, kraftigt valkad och fodrad kjortel hade varit ett alternativ, liksom ett kyllerliknande plagg av kraftigt skinn, eller kanske en kortare kjortel av runt 10 lager kraftigt linne och/eller hampa.

[Elling Polden]

Det må sies at bakgrunnen for historien om ringbrybjeringer som slåes inn i såret er blant annet er funn fra england, der man fant et skjellet som hadde en ringbrynjering grodd fast i overarmsbeinet.
(og tillsvarende funn der man ser ringbrynjeavtrykk på knokler...)
MEN, hovemoranlen i dette er at vedkommende faktisk levde videre i 20-30 år ETTER at dette var skjedd.
Det finnes nokk av test-kuttingseksperimenter som viser at dersom han IKKJE hadde hatt brynje, ville sverdet hugget armen hans rett av, og stoppet et sted midt i brystkassen.
Ett knusningssår i overarmen er langt å foretrekke.
Brynjen vil også stoppe de mindre harde hugg og draw cuts som utgjør de fleste treffene i en kamp.

[Matti]

Ligger något i det ni säger, onekligen. En kraftigt filtad kjortel, kanske i två lager, kan ha varit nog. Romarnas subarmalis känner vi inte mycket till, utom att den fanns. Men det finns en gravsten som avbildar bland annat harnesk, som KAN vara ett pansar med enorma lameller. Dock ser det snarare ut som en vadderad rustning med breda kanaler. Kanhända var kanalerna bredare därför att syftet med dem var att de skulle hålla ihop lagren bättre och inte fördela kraft eller liknande.

Den omnämnda stenen från Lindisfarne visar ju för övrigt vad som kan tolkas som textilpansar, MEN deras kanaler går horisontellt, inte vertikalt. Sedan har vi Hunnestadsmonumentet, vars krigare bär två rockar. Är det ena en kraftigare filtad rock, eller en skinnrock med håren inåt?

[Skalde-Tord]

Nej inte de quiltade lösningar som kommer senare, det tror inte jag heller, men någon form av tjockare plagg för avlastning och någorlunda bekvämlighet.
Men skölden är ditt viktigaste verktyg för att deflektera hugg och stötar.
Sköld är underbart, och jag skulle ogärna inte använda en sådan i strid faktiskt.
Dessutom är den i sig också ett bra anfallsvapen i form av stötar, slag och låsningar.

[Elling Polden]

Brynje er vanskelig å tegne, og enda verre å skjere/hugge ut. Det finnes derfor mange kreative løsninger for å avbilde brynje.
Av og til, som for eksempel på bayoux-teppet eller i Edward the Confessor, bruker man to forskellige teknikker på samme figur (hauberken i en teknikk, brynjehosene i en annen) rett og slett for å gjøre bildet mindre monotont.

Når det gjelder skinn/lærrustning er det få kilder på dette. Det finnes en kar i Landnåma-saga som har et lærpanser, men dette er såpass uvanlig at han faktisk får "lærnakke" som tillnavn.
Ellers er det referanser til lær-panser i en oversettelse av Karl den Stores saga.

Annbefaler ellers denne glimrende oppsumeringsartikkelen;
http://www.kongshirden1308.no/artikler/falk.htm

[Johan Käll]

jag måste nog luta åt att hålla med Djingis Khan. Mycket som är 'självklart' är det för att de kommit på det någon gång. utvecklingen går frammåt.På samma sätt som man senare kom på att ett skydd för händerna vore en klurig sak.

Columbi ägg.

[Martin Wallgren]

Utvecklingen går dock inte stadigt frammåt, mycket återuppfinns hela tiden. Så bara för att Romarna hade Subarmalis och Medeltidskrigare hade vaddering så betytder inte det att det måste ha används någon form av stoppning under perioden emellan.

Men läder och tygrustningar i olika former och med eller utan brynja har med största sannorlighet används under större delen av vår krigiska historia.

[Edvin]

Jag tänkre in ge mig in i diskussionen om det fanns textilrustningar eller inte men poängtera att bevisföringen "de var dumma om de inte använde"-något är högst bristfällig. Tänk bara på byxorna och hur de har uppstått, försvunnit och sedan kommit tillbaks igen under medeltiden.

Bara för att man hade allt för att tillverka enkel plast innebär det inte att man gjorde så...

[Skalde-Tord]

En fråga har dykt upp, i mitt letande för bilder eller återgivningar om att vikingen , åtminstone den senare kansek under 900-1000tal bar brynjehuva, om han då var någorlunda välbeställd, kan det stämma?
Eller är det något som först dyker upp senare, och hade Wilhelms normander huvor, eller satt de bara fast i hauberket de bar?

[Matti]

Har precis ögnat igenom "The late roman army" och där säger de lite om Thoracomachus som antagligen är den senromerska benämningen på subarmalis.
Enligt den så var det ett plagg av främst filtat ylle som skulle skydda mot att brynjan skavde. Det intressanta är att den kunde bäras under tunikan och således inte syntes.
Därutav börjer jag mig för Elling och ni andras argument.
En torachomachus torde inte ha varit så olik en tjockare tunika, kanske ärmlös. Gissningsvis kan de ha tillverkats av slitna persedlar och av soldaterna själva eller deras följeslagare.

Vilket är intressant eftersom min "thoracomachus" består av två lager filtat ylle och ett lager lin.

Men det är ett annat plagg än de senare vapentröjorna. Kanske skall vapentröjorna från 1000-talet och framåt ses som en utveckling av dessa enklare "tröjor".

Om romarna således höll tillgodo med en tjockare "tröja" som extra vaddering, torde knappast andra folk varit mer avancerade utan att det nämnts.

[Skalde-Tord]

Nu har vi snöat in oss på plaggen de bar under, det kan man lösa och jar tar det som är bekvämt och enklast.
Dock så frågan kvarstår, hur stod det till med rena brynjehuvor.
Jag vill gärna bära sådan, då det är smidigt och skyddar faktiskt bra även med öppen nasalhjälm.
Jag ber de lärde och vise om råd och svar angående detta?

[Djingis Khan]

Rent spontant skulle jag föredra en brynjeaventail som är fäst i hjälmkanten, vilket ju är belagt i flera fynd. Lösa huvor har jag nog inte sett i bildmaterialet förrän vi kommer in på 1200-talet.

[Skalde-Tord]

Men hur är det då med normanderna? På Bayeux-tapeten tycks det ju vara huvor som de bär, eller ska det vara huvor som är fastsatta i hauberket de bar?
För min del så vill jag gestalta i min utrustning en väldställd viking från ca 900-1000-talet.
Och som bekant så var ju normanderna verksamma under den perioden och en bra tid framåt, om jag nu inte missminner mig så blev ju Gånge-Rolf hertig över Normandie nånstans under tidigt 900-tal.