Synpunkter på allmogevapen

[Private Snafu]

Sa i en annan tråd att jag ville ha lite synpunkter på ett vapen. Var på länsmuseet och tittade på detta. Enligt uppgift skall detta vara ett allmogevapen från tidigt 1600-tal eller sent 1500-tal. Det står benämnt som skäggyxa i katalogen. Finns ett smedmärke som tolkas till SSS. Fyndplats Bohult ca år 1900.

http://i148.photobucket.com/albums/s16/ ... 8882d6.jpg

http://i148.photobucket.com/albums/s16/ ... 46ceb1.jpg (Bild på smedmärke. Tyvärr har någon försökt att renovera yxa med en fil nån gång. Därav den grova ytan)

http://i148.photobucket.com/albums/s16/ ... 2bc008.jpg

http://i148.photobucket.com/albums/s16/ ... 0afe53.jpg (Skaftet är drygt 1,5 meter och bedöms som utbytt av museet)

[Edvin]

Vad är det du vill ha synpunkter på?

[Private Snafu]

Är bland annat intresserad av om detta kan klassificeras som en skäggyxa. Har sett bilder på andra yxor som också kallats skäggyxor. De är inte i närheten av denna till utseendet.
Vad kan man säga om modellen. Är det troligt att den är från nämnda tid? Smedmärket känns det igen osv. Hur stred man med ett vapen som detta osv.
Spontant när jag såg yxan "up front" så la jag direkt märke till kvaliten i metallarbetet. Det ser ut att ha varit väldigt välsmitt innan filen gjorde sitt. Jämförde med ett annat allmogevapen som de hade i närheten och det var stor skillnad. Ex http://i148.photobucket.com/albums/s16/ ... 9347c2.jpg

Mycket frågor

[Johan Käll]

Det ser mer ut som en stridslie, eller glav för mig, möjligen kan det kallas korsgevär med. En skäggyxa brukar väl av hävd vara en yxa vars nedre del är längre, som ett skägg. Ett annat vanligt allmogevapen var morgonstjärnan. En stor träpåk med piggar i järn och en längre pigg längst upp för att stöta med.

Johan käll
Albrechts Bössor
www.albrechts.se

[Private Snafu]

Tack. Korsgevär vad är det?

Slog mig bara en sak just nu. Det kan ju vara så att yxhuvudet sitter upp och ned. Vänder man på det så ser det mer ut som en skäggyxa. Yxhuvdet satt nämligen väldigt löst på skaftet. Alternativt kan det ju vara så att man vänt på huvudet och smitt om skägget till en spets. En slags hemmagjord hillebard allmogestyle.

[Matti]

Ja, bredyxa kan man också benämna dem. Skäggyxan är som Johan beskriver oftast något helt annat. Enhandsyxor var nog det vanligaste sidovapnet bland bönderna.
Bredyxa eller stridslie. Fast en stridslie har nog annan infästning.
Pålyxa eller bredyxa skulle jag nog benämna det där vapnet.

Det andra vapnet har lidit mer av rost, och det behöver inte betyda att de såg sämre ut från början. Det har helt att göra med bevaringsförhållanden och hur väl vapnen vårdats.
Vad gäller vapen nummer två, så är det närmast ett korsgevär, skulle jag säga.

[Private Snafu]

Pålyxa har jag också lutat åt. Har också sett en del yxor benämnda bardisch eller berdisch som haft snarlika detaljer. Fast infästningen har sett annorlunda ut med det nedre "skägget" fastsatt i skaftet.

För den som har vägarna förbi Jönköping så kommer "yxan" att visas live på en utställning den 25 juni.

[Matti]

Ja, bardish och berdische. Kärt barn har många namn. Dessa vapen kunde ha skägget fastsatt i skaftet, eller så hade de inte det. Man kan säga att den modell som hade skägget fästat i skaftet var en utveckling vad den enklare som vi ser på bild, då du får större stabilitet i infästningen.
Men den äldre modellen övergavs inte för det.

Det finns inga entydiga namn i detta sammanhang, många benämningar glider över i andra med tiden, men jag skulle säga att pålyxa är en fullgod benämning.

[edgepal]

Yxan sitter nog rättvänd skulle jag tro. Spetsen verkar dolkformad, alltså dubbeleggad vilket tyder på att den är både ett stöt, skär- och snitt vapen, yxan är ett huggvapen och den nedre delen av klingan kan man dra ned en ryttare från en häst - eller kroka fast i en sköld för att tippa ned den för att sedan stöta framåt. Med andra ord ett ganska effektivt vapen för närstrid.

Om ”dolkspetsen” varit vänd nedåt så fanns det knappast någon anledning till att ha den dubbeleggad. Stötklingan skulle också då bli i minsta laget?

Jag tycker samtidigt att skaftets infästning är lite väl smalt för kraftigare användning. Visserligen är det förstärkt med järnskenor som ger ytterligare stabilitet om de bildar en enhet i yxhuvudet. Men ändå verkar infästningen lite klen tycker jag.

Thomas

[Matti]

Ja, Thomas, jag missade spetsen på yxan! Det är ett riktigt elakt vapen i händerna på en skicklig brukare. Liknande yxor med en utdragen spets har jag sett någonstans.
På sätt och vis är vapnet en slags korsning med en pålyxa och en hillebard och utmärkt för att tampas med ryttare.
Fästet är onekligen lite klent, men jag har sett värre. Det funkar kan man nog säga. Fast repliker och experiment vore kanske inte fel. Men med ett bra skaft av ask skulle det nog fungera. Sedan undrar jag om inte det nuvarande skaftet är i längsta laget. 1-1,2 meter ger ett skaft med bättre kontroll, tillräcklig räckvidd och förhoppningsvis mindre påfrestning på infästningen.
Det är ju dock intressant att se att man under vikingatiden och fortsatt under medeltiden inte drog sig för ganska smala infästningar, trots riskera, sannolikt i akt och mening att hålla ned vikt och lägga den där den skulle göra nytta, i egg och spetsar.
Jag vill ha en sådan yxa! Undar om jag skall snacka med vår smed putte i fänikan...

[Private Snafu]

Matti >> Om du hittar en referens till likande yxor någonstans skulle jag ta emot den tacksamt. Det finns nämligen vissa frågetecken runt hur gammal den är samt dess ursprung.
Ang skaftet så är detta troligtvis utbytt. Kul att ni nämner hillebarder. Museet hade placerat yxan bland hillebarder och hade pga det lite svårt att hitta den.
Jag kan också tänka mig en kopia på den yxan så be han göra två! [:D]

Finns en del data om den bla vem som skall ha ägt yxan. Enligt museets handlingar från början av 1900-talet så hittade en kapten på Jönköpings regemente yxan i Bohult Tofteryds sn. Enligt uppgift skall den ha tillhört en Mickel i Tenhult. En lokal allmogeledare, frälseboende och skogvaktare. Under kalmarkriget sommaren 1612 upprättade han tillsammans med den lokala allmogen ett försvar/bråtar vid vad som idag är Tenhults samhälle. (Troligtvis skedde detta på efter att Gustav II Adolf kallat "man ur huse".) Finns väldigt få källor utöver muntligt tradition om detta. Men ett brev från en dansk ryttmästare Albert Skeel kan vara en ögonvittnesbeskrivning av det hela. Han red nämligen in med dryga 100 ryttare i detta och blev enligt muntlig tradition snudd på slagna i grunden.

Så som ni förstår finns det en del lokala förhoppningar om denna yxan.